Så vardagligt

 Tvättar vanliga kläder. Och vilken trist samling! Förutom nattkläder en drös med mjukishemmakläder - de blå och grå collegebyxorna, de randiga bomullströjorna. 
För det är ju så jag är klädd - dag ut och dag in.
Går jag ut en sväng svidar jag förstås upp mej - jeans, tröja och kofta. Och de samma persedlarna står redo vecka efter vecka.
Läppstift - nej, syns ju inte under masken. Ögonmakeupen skippas ibland när det är läge att ta solbrillorna på. Slappt, slappt.
Råkade höra på radio att folk satsar på sitt utseende inför Teamsträffar. Har jag inte gjort fast härom kvällen la jag faktiskt läppstift inför en bolagsstämma. Kommenterade det och också att det var konstigt att vara utan mask med dem som var närvarande på riktigt och hade mask. Fick som svar att det nog syns - det där med läppstift - du syns på storskärm på väggen. Bra att man inte vet allt och ser allt.
Med det här vardagliga grå i huvudet gick jag en snabbrunda på stan i lördags. För att se litet folk men också för att se litet vacka saker. Och visst var det trevligt! Bytte ord med bekanta och butikspersonal och kollade in läckra vårkläder.
Kanske jag borde skaffa collegebyxor i nån pastellfärg för att göra vardagen mindre grå.
Fast å andra sidan - det är okej så här. Och snart kommer tider då vi kan gå ut och njuta av stadsliv och terrassliv och då kan vi plocka fram de där kläderna som inte har använts på ett tag. Kommer att kännas som nya!

Året

 "Det börjar oroa det här Corona. Nu är det klassat som pandemi".
Så skrev jag i mina dagboksanteckningar för ganska exakt ett år sedan. Och då anade jag inte hur stort det skulle bli.
Oron berodde väl nog på att vi visste så litet. Vi hade inga vapen att ta till annat än distansering och handtvätt. Betydde att åtminstone jag var misstänksam mot alla som kom emot på trottoarerna. Minns att jag höll andan vid möten, valde sida av gatan för att undvika folk. Storhandlade en gång per vecka. Spritade och spritade. Upplevde att ytor var farliga. Folk hamstrade toapapper. Så inte jag - jag hamstrade några burkar ärtsoppa och några satser knäckebröd. Och höll mej undan.
Tyvärr inföll fuktreparationen i mitt just när det var som värst. Jag vistades i soffan och umgicks på avstånd med dem som vandrade ut och in i mitt hem. Och kollade vilka ytor och handtag de hade rört så jag skulle kunna sprita demn när de hade gått.
Handspriten steg i pris och var ibland svår att få ttag i.
Det stora dramatiska var att Nyland stängdes. Undrar om vi kommer att uppleva nåt så radikalt mera.
Undantagslagar stängde restauranger. Bara hämtmat gällde. Jag vågade inte gå till frissan.
Och masker använde vi inte. Jag hörde till dem som trodde på masker i ett tidigt skede men det var på nåt sätt som att slåss mot väderkvarnar. Fanns inte att få - vi sydde egna så småningom. Och om de fanns i butik var de dyra.
Sommaren kom och det blev lugnare - antalet smittade sjönk och vi vistades ute. Kollo var idealiskt - man kunde bra umgås på avstånd. Vi använde inte masker. Minns en situation som jag upplevde litet kuslig - åtminstone så här efteråt. Mat på restaurang på min födelsedag i slutet av juli. Bra och rymligt vid bordet men kön vid buffébordet ringlade sej långsamt och kringlande framåt. Vi stod nära varann.
De äldre skulle skyddas. Endel tolkade det som om de inte fick gå utanför hemmet. Och vem är äldre?Frivilliga ställde upp och gick till butiken. Besöksförbud på äldreboenden.
Coronablinkern kom - laddades hastigt ner. Den finns visst i telefonerna hos över 2 miljoner finländare nu.
Så kom hösten och plötsligt var Vasa Coronahuvustad i Finland. Då fick vi se hur fort spridningen kunde gå. Men hur man kunde få ner smittan också. Vi började använda masker. Endel protesterade - lönar sej inte - man kan använda fel. Diskussioner om vilka masker som var bra och vilka som var kass. Jag höll fortfarande på att en täckt mun/näsa är bättre än en  otäckt.
Gränserna läckte - smittan kom in olika vägar. 
Femväpplingen av kvinnor från regeringen ställde sej upp och informerade - dag efter dag.
Och var är vi nu ett år från start? Läget är oroväckande med ca 600 nysmittade per dag - en stor del i södra Finland.
Vaccineringen har kommit igång men det går långsamt. En majoritet vill ha vaccin - en minoritet vill våga vägra vaccin. Undantagslagar tex när det gäller att hålla restauranger öppna är i kraft. Dit försvann min kaféfredag. Har varit viktig. Högst sex personer får samlas. Begränsningar i människors rätt att röra sej planeras. För att tas i bruk på nåt sätt när och om alla andra medel är förbrukade.
Avstånd, få kontakter, handhygien, masker, testning vid minsta lilla symtom - det är fortfarande det som gäller. Åtminstone jag upplever att det inte är så hysteriskt nu som i början. Vi vet litet mera. Och använder masker. Tom obligatoriskt på tåg och vissa bussar. Testning vid gränserna.
Blev därför litet less när jag hörde statsministern tala mot obligatorisk användning av masker med en delmotivering att de inte just är till någon nytta. Måste kolla om jag fattade rätt.
Man kunde skriva en hel bok om vårt märkliga år - om skolor som med nollvarsel övergick till distansundervisning, om kultur som försvann - om vårdare som jobbar tills de kroknar - om möten via Zoom eller Teams - kalendrar som tömdes över en natt - konserter och gudstänster som strömmas - stora grupper av människor i karantän efter massexponeringar. Heder och ära åt alla som hastigt lärt sej så mycket teknik.
Och hur mår vi då? Varierande antagligen. Många far illa av ensamheten. Vi har skyddat oss så att den vanliga säsonginfluensan kom av sej.Vi har upptäckt naturen igen - både att vistas i och att bo nära. Många har farit illa ekonomiskt. Och naturligtvis - samhället är på knä och raden av kostsamma stödpaket är säkert inte slut ännu.
Själv tycker jag att jag har kommit lindrigt undan. njutit av det stillsamma livet - nästan blivit Coronabekväm. Som pensionär är det ingen skillnad rent ekonomiskt. Men - fast jag är en person som gillar mitt eget sällskap är det klart att jag saknar det sociala - träffa folk på riktigt, konsumera kultur av olika slag, äte ute, röra vid människor (jag
är ju en kramande person). Undrar ibland hur det kommer att påverka mej i grunden det här. Är jag en annan människa om och när vi nån gång får börja bete oss som före mars 2020? Återstår att se.

Kommentar

Maskien käyttö ei ole "kosmeettista". THL vastasi viralliselta Twitter-tililtään haastatatelun jälkeen, että "Mahdollisimman kattava maskien käyttö on tärkeää ja tuemme vahvasti eri toimijoiden riskitilanteisiin kohdistamia maskipakkoja, näiden lisänä viranomaisen määräämä yleinen #maskipakko ei arviomme mukaan yksinään toisi merkittävää lisäarvoa tässä tilanteessa."

Städa Sudokulådan

 Satt just och sorterade mina urklippta Sudoku. En hel skoask full.
Och varför skriva om nåt så trivialt? Jo för att den lilla gärningen handlar om en livsfilosofi.
Jag klipper alltid ut ett Sudoku när jag ser det. Det finns de som är behagliga att lösa - de med strävt papper och tillräckligt stora rutor. Och så finns det de andra. De sträva fina kommer från Vasabladet - och det betyder att de inte kommer mera eftersom jag inte har nån papperstidning.
Sudokuna har legat huller om buller och jag har i princip tagit fram det som kommit överst. Och retat mej på små rutor och blankt papper.
Varför syssla med sånt när man kan välja det man tycker bäst om?
Varför nöta upp de trista strumporna först? Varför använda vardagsporslinet när det finns finare? Varför använda den där blusen som är litet trång under ärmarna? Varför lösa trista Sudokuna först?
Vem vet - en vacker dag tappar man intresset, en vacker dag kanske man inte har krafter att lösa ens de lättaste.
Alltså ta fram det bästa och njut av det! Lös de trevligaste Sudokuna först.
Så blev resultatet i min Sudokuskolåda - alla Vbl-Sudokun ligger överst. Och de med små rutor kastades bort. Och när Vbl-Sudokuna tar slut då? Ja det finns säkert en lösning på det också.

Papper, papper

 Jag har börjat ta som eftermiddagsvana att dyka ner i bokhyllan och rensa ut. Oftast blir det att ta fram en mapp eller en tidningsställ (heter det så) och gå igenom.
Och konstatera att av det det jag omsorgsfullt har sparat är det mycket som inte har nåt värde mera.
Idag var det ett tidningsställ fullt med recepthäften som togs fram och nagelfors.
Och jag kan lova att nästan allt kastades. Och själva stället också - det var nött och fult.
Alla receptbilagor som jag nogsamt samlade på - både från B:s Samarbete och från mina egna PIrkkatidningar. Minns inte att jag ens då skulle ha använt dem för att hitta mattips.
Vissa saker fick bli kvar. Tex mammas handskrivna recepthäfte. Kanske hittar jag nåt där som hon lagade och som jag tyckte om medan jag bodde hemma. Eller så inte. Får vara litet nostalgi.
Mat av vilda växter - utrivet ur nån tidning - också det fick bli kvar. Och en samling recept som ett gäng studerande producerat.
Och det var ungefär det.
Har på känn att det kommer att försvinna mycket ur bokhyllan nu när jag är på g. I maklig takt.
Alltid bra ifall man skulle få för sej att flytta - och annars också är det bra med luftighet. Det kommer ju nytt som ska in.

Två nya

Jag ser på Yle1 när jag ser på nyheter och väder.
För ett tag sen kom ett par nya meteorologer med. Två tjejer som är så olika varann som någon kan vara.
Den ena en färggrann sprattelgumma och den andra en allvarsam tjej med diskreta färger på kläderna.
Iofs ska ju inte klädseln spela nån roll men det är så intressant att se hur den avspeglar personligheten.
De hade litet problem i början de här tjejerna.

Hon den livliga talade så ivrigt och snabbt att hon ibland började hyperventilera. En gång avslutade hon rapporten med ett litet hysteriskt fniss. Har också skrivit om hur jobbigt det där var. Har inte märkts på ett tag så jag antar att hon fått jobba med nån talexpert på Yle (jag lever i tron att sådana finns) och har nu jobbat bort det.
Den allvarsamma var förmodligen ganska spänd i början. Åtminstone sa kroppsspråket det. Kunde slappna av om nyhetsläsaren gav nån stund till att småprata väder med henne innan hon drog igång. Hon hade dessutom ett besvärande sätt att sluta en mening med ett uppåtgående tonfall - lät mycket främmande i finskan. Men nu har hon tydligen också fått gå hos talexperten för det är nästan borta. Och - hon börjar bli varm i kläderna - idag vågade hon sej på att le också under själva väderrapporten.
Nu skriver jag inte det här för att hänga ut flickorna utan för att heja på det faktum att de har jobbat med sina små olater - med eller utan Yles talexpert. Lyfter på hatten! Både för flickorna och för en arbetsgivare som förstår att ta vara på talangerna. De är bra meteorologer båda två!

Digispar

 Kom att tänka på det imorse då jag var inne via min mobilbank och sysslade med bankärenden - vad man sparar pengar (och tid) om man inte betalar över disk med en tilläggskostnad på 5e för varje räkning.
Nå, det är väl inte många som sysslar med den ytterligheten mera. Men från det gick mina tankar vidare till digitalienvärlden i andra sammanhang och i det hänseendet att man sparar pengar. 
Är erkänt sparsam så jag är på jakt efter de där små månatliga utgifterna som till slut blir stora. Inte för att jag intte skulle ha råd men för att det är så onödigt att betala i onödan. Och för att de digitala lösningarna och nylösningarna ofta leder till bekvämare liv.
Börjar med Vasabladet. Sparar 240e per år med att ha Vbl digitalt. Något som jag också använde fast jag fick papperstidningen. Läser så tidigt att pappersversionen inte har hunnit fram. Ja luonto kiittää.
Mitt senaste klipp var att ta bort Sverigekortet som kostade mej 10,95 per månad. Freedome kostade 39,90 per år, en inbesparing på 91,50. Och en möjlighet att se Sveriges Arena - dvs både direktsända saker och lagrade saker. Då man nu ska vänja sej av med digiboxinspelande.
Bredbandet blev husbredband (3,90 per lägenhet) och det betalar jag förstås indirekt via vederlaget men då man dessutom betänker att våra kabel-TV-anslutningar sjönk från 6e/lägenhet till 1e/lägenhet så är det hela en vinst. Och tog då förstås bort mitt eget bredband som hade kostatr mej ca 20e/mån - alltså 240/år.
Jag bytte försäkringsbolag. Tyckte att jag fick bättre avtal - och det visade sej vara bra - betalar en stor del av försäkringarna med bonus från min bank - litet olika från år till år men säj ca 200e.
Sen får man ju hålla i sej då man går in till Elisa så man inte kommer ut med nåt nytt som de tycker man ska ha - i värsta fall tidsbundet dessutom. Råd: kolla era teleräkningar och se vad ni betalar för.
Just nu betalar jag 22,89 för mitt telefonkort via Telia - obegänsat allt och dessutom mobilidentifikationen gratis (Elisa friar med 19,90 just nu och det minns jag nästa gång jag förhandlar med Telia).
Om jag räknat rätt blir det här ca 770e per år totalt. Tackar man ju inte nej till - och då det dessutom är förändringar till det bättre.

Vad vi älskar

 denna snövinter. Och denna kallvinter.
Det finns väl inte den telefonägare som inte har tagit en stämningsfull snöbild. Samlat på lager med tanke på nästa års julkort. Lagt upp på nätet. Eller bara njutit själv.
Vuxna och barn blir konstnärer med all denna snö. Stora präktiga snöslott byggs. Tom på Vasa torg byggdes ett praktverk av vuxna karlar - säkert till glädje för många.
Isarna lockar.  Redan i torsdags fanns små stigar. Antar att dessa har utvecklats till breda vägar. Skidspår tas upp. Många vittnar om att de står på skidor för första gången på många år. Skolklasser drar till pulkabackar. Och mycket mer. Gratisnöjen tack vare vår fina snövinter - som vi tycks ha förstånd att ta vara på.
Folk kommer sej ut till sina sommarstugor ute i skärgården.
Skidspår runt om i bygderna.
Nästan så man tycker det skulle vara dags att ställa till med snö-/isskulpturtävlinggar som förr i världen. Fast jag har på känn att vi då hade många konstnärer från utlandet med och det går ju inte nu.
Annars - om du rör dej vid fiskstranden imorron, onsdag så kom gärna till Röda korsets vändagsrepris - varm saft och glad information. Startar kl 13.

Vasa torg 2006

Fantastiska strömningar

 Var idag i kyrkan. Strömmad gudstjänst. Jag hade äran att vara textläsare och psalmsångförstärkare.
Fick läsa så underbar text  - 1Kor 13. 
Men det är inte det jag tänker skriva om utan det som kom efter.
Visste nästan att väninnan i Sverige skulle se - hade gett henne länken tror jag. Och hon reagerade.
Men så kom det ett för mej okänt namn i chatten. Var ren på väg att skippa men råkade läsa de första orden och insåg att det var en bekant från länge länge sedan
En väninnans väninna från Norge. Hon besökte Vasa och vi träffades ett antal gånger men efter det ingenting.
Nu hade hon råkat se den strömmade gudstjänsten från vår kyrka och känt igen mej. Och skrev direkt på Fb-chatten.
Helt underbart! Nu fick vi kontakt på nytt och blev Fb-vänner för att inte tappa bort  varann i svängarna. Fantastiska Fb och fantastiska möjligheter att ta del av tex gudstjänster över gränser. 
Och trots att vi vill göra saker irl är det här med strömmande en grej som kanske kunde användas parallellt. Tex just en gudstjänst kan vara till glädje för sådana som inte kommer sej till kyrkan på riktgt av olika orsaker. 
Vår kyrka har dessutom ny inspelningsapparatur som den duktiga personalen oförskräckt och med den äran har tagit sej an.
Låt vara att det också fungerade med att duktiga i personalen använde sin egen lilla telefon för att strömma. Antar dock att den nya apparaturen känns säkrrare och har fler finesser. Heja personalen!
Och heja du som tog kontakt från Norge efter att ha sett mej på tv.

Nästan så här tomt är det i kyrkan - coronatomt

Julen revisited

 Just som jag har accepterat att det är slut på julmyset för den här gången drabbas jag igen. Det hände när jag under projektet rensa ut kom fram till julkorten. 
Det är så här att mitt livs julkort har funnits i en skolåda (finns en speciell samling med speciellt vackra men nu gällde det inte dem). Den här lådan innehöll också släktkort som har hamnat hos mej när ingen annan har velat ha.
Målet var att spara enbart de som var vackra - men under arbetets gång ändrades kriterierna så speciella avsändare eller texter blev också kvar. Och förmodligen åtminstone ett kort av de flitigaste sändarna.
Och de var många - de vackra och de speciella. Och jag måste erkänna att jag för det mesta satt med ett litet leende på läpparna - det väckte ju så många minnen. Läste förstås alla kort.
Där fanns de blyertsskrivna från tidig skolålder. Man vågade ju inte ta till nåt annat - det kunde ju gå fel. Också det kort som första året väckte uppståndelse i familjen fanns där. En pojke från klassen hade skicket ett egenhändigt färglagt kort åt mej!
De tidigaste där jag titulerades fröken. Skriver man så till nån idag?
De som fungerade som epost eller chatt - en jul fick jag meddelanden om tentresultat via julkort från hela två studiekamrater.
Där fanns Amerikakorten med ett längre julbrev. Flitig morbror skrev till flera i släkten.
Där fanns de många kort jag har fått i tjänsten - av samarbetspartner av olika slag, av min bank - och nu på senare år av min postutdelare (!).
Men också av människor jag mött - sådana som jag bara har en blek aning om och där kontakterna har varit mycket kortvariga.
Och de där riktigt gamla - skickade till Fam. B Höglund från människor som inte längre finns - de blev nog sparade.
Men för en stor stor del kort blev ödet att de hamnade i kastbortkassen. Vad som händer med dem nu återstår att se. En tidigare sats hamnade i Vörå i en brasa. 
Frimärkena klipptes förstås lös och en del kom till min egen samling medan resten ska till missionen. Hoppas min kontakt ännu fungerar
De som sparades kommer också att få en uppgift. Tanken är att det ska bli fina jultändsticksaskar av dem. De är så många att de torde räcka till en ask var till alla som bor i Vasa. 
Och nog var det en underbar syssla! Tänk vad julkort kan vara vackra! Och vilka minnen de väcker!
Nu kan ju nån fundera varför jag inte förspråkar mer julkortssändande. Men - allt har sin tid - och jag har ju mina i behåll.

Filmtime

 Jag har blivit så modern. Ser mest på filmer och serier via Arenan och Sveriges motsvarigheter SVT play och TV4 play.
Det betyder att jag inte burkar lika mycket som förr. På hårddisken finns nån Miss Marple och drösvis med Fråga Lund resp. doktorn.
Och Sverigekort har jag inte längre. Det betyder att jag håller koll på program på annat sätt än via den elektroniska programguiden. Vasabladets programtablå har kommit till heders igen.
Men det betyder också att jag oftare är på jakt efter nya serier och goda filmer.
Så av rent själviska orsaker skapade jag just en Fb-grupp - Filmtime i Österbotten. För att få in tips av er om gillar att se filmer/serier. Hoppas på en livlig diskussion och många fina tips.
Gå gärna med i gruppen Filmtime i Österbotten (https://www.facebook.com/groups/260193082136294) och berätta vad du har sett och ge dina synpunkter. Film är livet!

 

Nya vindar

 Jag brukar efter mina blodprov få en ringtid till min läkare. Kanske först flera veckor efter labbesöket men dock. Och före det har jag ju kunnat kolla värdena själv.
Ny läkare - och samma rutin vid första blodprovet. Ja, och dessutom kom det ett brev hem med kontentan av vårt samtal och om resultatet. Lyx.
Nu andra gången vid kolesterolmätningen sa skötaren jag ringde till att det inte fanns nån ringtid alls. Ok, värdena hade gått ner så vi funderade att jag fortsätter med samma dosering som hittills. Håller på att pröva ut en ny statin.
Igår kom ett brev från läkaren. Med resultatet i skrift och instruktioner. Som gick ut på att jag ska fördubbla dosen. Hen vill ha mitt LDL ner till 2,6.
Säkert effektivt det där fast det verkar litet antikt med pappersbrev - men antagligen är det en snabb åtgärd för hen. Skriver väl ut samma som skrivs in i Kanta (har inte kollat). 
Finns nog en svaghet i att inte få tala också. .Jag har tex en fråga om min benskörhetsmedicin. Ska jag ta min spruta i april? När ska jag gå på mätning på nytt? Vet inte riktigt hur jag får reda på det där. Jag kan ju inte skriva mail till min läkare.
Sen skulle det väl nog vara rimligt för hen också att få tala och fråga. Nu kan hen bara se att patientten har tagit ut sin medicin och får hysa en from förhoppning om att patienten också har tagit den och att inga större biverkningar har uppstått. Och det har det inte så jag öser på med dubbel dos och går på koll enligt remiss.
Skönt i alla fall att vara i ett system där nån ser en - och antar att jag skulle få ett samtal om provvärdena skulle visa på nåt dramatiskt.
Så vi får väl säja - annorlunda men ok.

En nattsuddares bekännelser

 Ofrivillig nattsuddare - det är jag. Försöker att inte vara det - men vad göra?
Jag vet satt jag borde släcka lampan före 23. Och början är bra - går ofta i god tid till sovrummet "för att läsa". Men fastnar ofta i telefonens värld. I allmänhet tror jag inte det stör att pyssla med telefonen - det är så lustfyllt. Har dessutom läst att forskning visar att ljuset inte stör. Men det som är illa är att det blir sena chattar - också upphetsande sådana - tex lösande av datatekniska problem. Och så är det så svårt att slita sej. Så ofta blir det ingen tid för boken.
När jag väl släcker är det inte sådär bara att somna. Ibland hjärtklappning och ibland blir det inte till nåt hur avslappnad jag än är. Och om klockan går över midnatt blir det nog ofta en liten flisa. Speciellt om jag har nåt som kräver nåt av mej följande dag.
Somnar - med eller utan flishjälp (strävar till att vara utan). Och så vaknar jag 3.30. Eller 3.40. I och för sej är det ingen panik med det för jag har så trevliga rutiner för mitt nattpass. Vaknar ofta av att magen är orolig. Kan inte ta en smörgås då eftersom min Tyroxin ska tas på tom mage och ingen mat ska intas förrän 30 minuter gått. Brukar hinna med Vasabladet fram till ledaren innan jag tassar upp och brer en smörgås - som äts i sängen.
När läsandet är klart är det dags för det andra sovpasset som brukar lyckas riktigt bra. Och drömmarna brukar komma. Vaknar typ 7.
Blir ju nog litet få timmar men helt ok. Fast jag drömmer nog om den dag då jag skulle sova i ett svep från kl 23 till kl 7. 
Jag vet vad ni säjer - mera bok och mindre telefon. Jobbar på det.
Jag vet också vad forskningen tutar ut om hur många timmar god sömn vi behöver - annars ...
Kan bara konstatera att det är en välsignelse att jag inte ska på jobb i arla morgonstund och att jag inte stör nån med mitt nattliv.

Fåfängt?

 Igår hade jag en så bra rubrik för det här inlägget men den har jag glömt.
Men tankarna finns kvar.
Jag sitter med i flera planeringsgrupper just nu. Och vi planerar och funderar och bokar och ställer till - i Coronans skugga.
Igårkväll var jag på ett planeringsmöte för en trespråkig Taizémässa. Ett samarbete mellan den finska och den svenska församlingen. Planeras till den 4.4. Och vi konstaterade att om dagens restriktioner med att max 10 får samlas lyckas vi inte ens med en strömmad version. De inblandade är fler än10. 
Är också mitt i planeringen av studentjubileum - 50 år sedan jag blev student. Enligt planerna i augusti. Konstaterade att vårt matställe stänger 22.15 och vi hurtiga samskoliter vill nog kanske litet mer. Men vad jag förstår stänger alla restauranger 23 enligt nuvarande restriktioner. Dessutom har vi en  hel drös som måste sitta i karantän före festen om läget är som nu.
Nästa vecka möte två inför Gemensamt ansvar - insamlingen. Där vi nästan uteslutande har haft äldre personer som insamlare. Hur få unga insamlare om vi äldre inte kan/vill. Vi har skjutit på det hela till senare i vår - med hopp om att kunna vara ute.
Så nog ställer den till det - Coronan. Men det här är ju småsaker jämfört med tex kultur- och idrottsbranschens planeringar som med stora ekonomiska och andra förluster kan gå i stöpet.
Tror att det bästa är att bara positivt räkna med att det ordnar sej men vara beredd på att det inte gör det.

Tvätta nu och tvätta då

 En artikel som handlade om att vi kommer att få självbetjäningstvättmaskiner i Vasa fick mina tankar att gå bakåt i tiden.
Kom att tänka på hur vi tvättade kläder i mitt barndomshemn - i höghuset i Vasa.
I huset fanns en tvättstuga men där fanns ingen tvättmaskin utan en kokgryta. Eldades med ved. Minns att några tvättare på äldre dar hade kommit underfund med att mjölkburkar brinner bra så de började samla tomma sådana i en hög bredvid grytan. Äckligt.
I tvättstugan fanns dessutom en stor gjuten behållare som samlade upp regnvatten från hustaket - ganska smart sätt att spara vatten. Minns inte att vi använde det vattnet - fanns ju vanligt vatttenledningsvatten också.
Antar att det var lakan som kokades där för inne i badrummet hade vi en liten pulsatortvättmaskin. Gummivalsarna som användes för att vrida vattnet ur plaggen var fascinerande för oss barn.
Torkvinden var ett kapitel för sej. En kallvind med bra luftdrag och finsand på golvet. Kusligt ställe med dålig belysning. Konstiga saker i nätskrubbarna som fanns där. Kanske tyckte mamma det också för jag minns att hon ibland spände uipp byksnören i köket och hängde lakan på tork. Bra luftfuktighet för mej som sov i en alkov intill köket. På sommaren hade underbart med torkmöjligheter på gården.
Mangel fanns i grannkvarteret. Stadens? Åtminstone beställde man tid och betalade för sej och sen var det bara att ta pärtkorgen och vandra iväg. Också ett spännande ställe för oss barn.
Det var då det - nu har jag superbekvämt i mitt hus - gratis stor effektiv tvättmaskin, torkrum och mangel i källaren. Och möjlighet att att torka kläder ute. Så fantastiskt att det ofta blir ett argument för att bo kvar när jag ser på bostäder i nya hus där det mesta av det här saknas. 
Och kanske man skulle dra med nån matta till Minimanis självbetjäningstvättmaskiner.

Pulsatormaskin. Tycks finnas ännu - hittade fler på loppisar då jag googlade

Hejdå Sverige

 För första gången i mitt tv-liv (undantag studietiden, men då hade jag ingen tv) har jag nu inte Sveriges tv bland mina tv-kanaler.
Det är så här att det är så få saker jag har sett på de kanalerna att jag tycker det är onödigt att betala över 10 e per månad för nöjet.
Dessutom - det som jag vill se brukar jag burka på min inspelande digibox. Den håller på att tröttna och nya står inte att få.
Mitt nya system - Freedome (39,90 för 24 månader på tre apparater) gör att jag kan "parkera" min IP-adress i Sverige (ja, i princip väl i vilket land som helst) och därmed se svtPlay och tv4Play - Sveriges Arena. Behöver alltså inte burka - programmen finns kvar. Och vill jag se i stor-tv så funkar det också med Chromecast.
Nu gäller det bara att hitta på ett nytt sätt att kolla programtablåerna, som jag hittills har fångat via boxens elektroniska programguide. Det ska väl lösa sej det med.
Var idag och högtidligen sa upp mitt Sverigekortsabonnemang. Och skulle det visa sej att det blir för obekvämt med det nya är det ju bara att prenimerera på nytt.

Samma på ...

 Igår gick jag med i en ny grupp på Fb. En diskussionsgrupp som verkade intressant. Ville markera (och samtidigt rättfärdiga mej för att jag så lätt går över till finska) att jag har svenska som modersmål så det skrev jag i mitt försata inlägg och samtidigt att jag ibland gärna skriver på svenska. Blev nästan rörd över den positiva respons jag fick. Massor med gillanden och en hel del underbara kommentarer. Förstod ditt inlägg med skolsvenskan - blir intressant att se vad som kommer, flera skrev på (ofta bruten) hur trevligt det blir att kommunicera på svenska. Dvs precis som jag önskade.
Men sen dök en admin(?) upp och konstarerade att det är bäst att vi fortsätter att skriva på finska eftersom folk har gått in i en "finsk" grupp. Äsch - där förstörde hen allt. För mej finns inga finska eller svenska grupper - och det brukar fungera. Tex i loppisgrupperna lägger jag alltid ut mina annonser på svenska. Och om det blir diskussion via pm använder jag det språk den presumtiva köparen använder. Vet inte riktigt hur jag ska tackla det hela. Tycker så illa om att folk känner sej kränkta och med buller och bång går ut ur grupper. Nå, vi får se.
En gruppmedlem föreslog att i kunde privat diskutera på svenska. Hm.

Vaccinationer

Tankarna går ohjälpligen till vaccin, sjukdomar och immunitet i dessa dagar.
Och man börjar fundera på sin egen historia.
Det är ju inte så här att allt finns dokumenterat på ett enda ställe från det man blev född.
Men jag har faktiskt kvar det historiska dokumentet från rådgivningsbyrån (telefonnummer 30), det rosa kortet där man mest fyllde i längd och vikt men också faktiskt att jag blivit calmettevaccinerad och smittkoppsvaccinerad. Och sen är det inskrivet att jag har haft mässling 1959 -troligen inskrivet av min mor.
Sen hittar jag ocså ett papper underskrivet av skolhälsovårdaren i samskolan.  - där framgår att jag är vaccinerad för difteri, kikhosta (redan 1960?), tuberkulos (det var väl tub-undersökningar med jämna mellanrum), polio.
Sen har jag själv antecknat från jobbtiden - polio och stelkramp - tack och lov så nytt som 2012.
Mässling skrev jag - det var faktiskt den enda barnsjukdom jag hade som barn. Vattkoppor en supervarm midsommar under studietiden. Minns hur jag kallduschade. Röda hund som vuxen - smittad av (då) symtomfria barn som jag besökt på annan ort. Vården i Vasa trodde inte på min självdiagnosticering - inte har vi röda hund i Vasa nu. Men si det var det.
Saknas ännu påssjuka - undrar om man borde vaccinera sej?
Influensasprutan tagen i år och nu blir det en väntan på coronavaccinet.
Kontentan av den här krian är - som jag har sagt förr - att vi borde ha en egen sida i Kanta - en Oma Omakanta - där vi skulle kunna anteckna sånt här. Viktigt att hålla reda på - ingen telefon plingar tex när det är dags för stelkrampsvaccin.
Iofs har vi rätt till våra vaccinuppgifter men det betyder att vi själva ska aktivera oss och ringa runt till de hälsomyndigheter vi haft att göra med.
Och - vi har ju vaccinationsprogram i Finland så utgående från när man är född hittar man en del på nätet (om man har fått det som hör till programmet).
Är nöjd att jag hittade ett stelkrampsår 2012 - i kraft alltså. Men det där med påssjuka...

                      

Testa eller inte testa

 Snuvan som kom av sej. Hostan som kom av sej. Dragits med den lindrigaste tänkbara förkylningskänsla ett tag.
Kontakta vården vd minsta lilla symptom. Egentestet sa - kontakta din hälsostation. Men ska man kontakta med en förkylning som nästan förvann och nästan inte blev till nåt?  Ta tid av vården?
Märkte att det störde mej så jag ringde i alla all. Blev kontaktad föredömligt snabbt - kanske för att jag på vägen fick välja att det handlar om Corona.
Hon som svarade tyckte att inget test eftersom det verkar gå åt rätt håll. Men förstås iaktta och kontakta om en vändning mot det sämre sker.
Kändes så skönt att få a second opinion. First opinion var min egen.
Antar att den jag talade med har svarat på många såna här samtal.
Märkte med mej själv att jag började tänka på var jag har rört mej och vem jag har träffat och konstaterade att det skulle vara mycket lätt att spåra eventuell smitta från mej.
Men nu kör vi på det här - inget test - miniförkylningen får ha sin gång. Man kan ju faktiskt vara förkyld också i dessa tider.

Härmed inte sagt att jag inte rekommenderar att man går och testar sej. Men det finns förkylningar som nästan inte är förkylningar. Däremot rekommenderar jag att man ringer vården för att få deras åsikt.

Bättre kläder

 Pyjamas tills det är dags att gå ut. Ut betyder ofta promenad och då blir det ju sportkläder. Myskläder resten av dagen. Det är modellen väldigt många dagar.
Undantag när jag veckohandlar på fredag - då blir det normalare kläder. Och ibland på helgen blir det en enkel långklänning för att markera.
Men de där festkläderna - de har inte kommit till användning. Därför var det så trevligt att "klä opp sej" igår inför julaftonsfärden. Vackra långa velourdräkten, tunnstrumporna, finjackan och småskorna att ha på inne. Och allt kändes ju nytt eftersom de inte varit i användning. Härligt.
Konstaterade härom dan att jag hittills under 2020 köpt fyra klädesplagg (ett par knästrumpor inräknade). Huj huj - på mej har klädbutikerna inte blivit rika.och inte läppstiftsbutikerna heller - läppstift under mask är ju liksom inte grejen. Får se hur vi beter oss den dag vi får gå på tillställningar  igen - blir det gammlatsomärsomnytt eller får vi ett sug att köpa nytt på riktigt.
Det stora nöjet mellandagsrea får man välnog ta det litet försiktigt med.
Hur som helst - nu är det juldag och pyjamasläge igen ...

Jul under soffan

Har ofta hört kommentaren "har du tänkt fira jul under soffan/i garderoben" när nån berättar om julstädandet.
Visst kan det vara motiverat att hejda folks städiver - i synnerhet om det städas bara för att det ska vara så.
För egen del tror jag att städandet är mer än att få rent i knutarna till jul.
Jag tror att jag har ett kroppsminne från tiden från då jag var barn. Där troligen min stora julkärlek föddes.
Jag minns mammas grundliga julstädning - som hon verkade hitta glädje i. Det var hennes sätt att ordna jul för familjen. Ut med ungarna på gården - ut med mattorna - golven städades och vaxades med det där fasta bonvaxet. När man blev insläppt var det att börja polera - kana runt i gamla ullsockor eller annat. När linoleumgolvet blänkte - då var det jul. Minns att hon for runt och städade skåp också. På nåt sätt tror jag att det var ett bokslut över det år som gått. 
Sen finns det ju en annan point också - nångång ska det städas grundligare - och varför inte inför julen när man har tid att vara hemma och njuta av sitt vackra hem.
Går jag tillbaka till mina tidigaste år när vi bodde på landet så var det tradition att gå hem till folk och "Skåda gräne" och då gick det antagligen inte an att ha ullhundar i knutarna.
Mitt kroppsminne lever och jag städar också skåp och bonar golv (med bekvämare medel än det gamla gnidinvaxet). Men jag inser att jag inte måste. Jag kan lämna vissa saker om det behövs. Ifjol tex tror jag inte golven bonades eftersom foten inte riktigt var i skick eftter operationen. I år har jag haft extra mycket tid - men samtidigt tagit det extra lugnt. Nu är det mesta fixat så det är bara finliret som återstår.
Med det här vill jag ha sagt - lev och låt leva. Att storstäda inför julen betyder inte nödvändigtvis att man är slav under måsten - det kan betyda att leva sej bakåt till barndomens jular och den stämning som fanns då. Och - det blir garanterat jul med mindre ansträngning också. 
Jag märker vilken kvinnovinkling det här inlägget fick. Och när det gällde städning i barndomsfamiljen var det så - min mamma var hemma, pappa på jobb.
När det gällde annat inför julen var pappa minsann med. Julgran, presenter och det mest spännande - lyser julgransljusen eller lyser de inte ...