onsdag 31 oktober 2012

Taxfree - not

Nu har vi äntligen fått en passagerarfärja värd namnet. Mellan Vasa och Umeå alltså. Och vill det sej ordnas transporter från hamnen in till städerna också. Men taxfree-försäljning i butiker ombord får vi inte. I dagens Vbl-artikel skrevs det att man kan fylla shopen med världsarvsprodukter. Ok, gärna för mej men varför inte också satsa på normal försäljning. De som åker över Kvarken är till stor del sådana som nyttoåker. Behöver alltså inga lyxprylar i butikerna. Varför skulle vi behöva köpas parfym bara för att vi är till sjöss? Om jag ska vara helt vanvördig och drastisk - varför inte släppa in Anttila eller något annat varuhus som säljer varor till normala priser. Eller varför inte Loppis? Bokhandel? Gärna också Kvarkenprodukter och hemslöjd men inte enbart. Och när jag är i farten blandar jag in järnvägen också. Varför dyr mat på tåget? Varför inte släppa in pizzaföretag eller hamburgerkedjor? Grundtanken är alltså - varför dyrare och lyxigare bara för att vi är i rörelse?

söndag 28 oktober 2012

Rösta på riktigt

Idag fick jag rösta på riktigt. D.v.s. på valdagen. Med vajande fanor och högtidlig känsla. Kändes fint. Har så många gånger suttit i valnämnd och följaktligen varit tvungen att förhandsrösta. Jag av alla människor! Jag som har skrivit insändare mot förhandsröstning. Det var när jag nånstans fick tag i nån uppgift om hur dyrt det blir med all hantering kring densamma. Hade t.o.m. ett pris - minns nu inte vilket. Accepterade förhandsröstning bara om det av olika orsaker inte var möjligt att rösta på valdagen. Jag tror att jag fick rum i etern också! Mitt agerande lär ha lett till att en gosse trodde att det kostade att rösta! Nåväl, jag har accepterat att den moderna människan behöver ha flexibilitet och kunna rösta när det passar. Men själv röstar jag helst när flaggorna vajar...

Att ta plats

Jag har en känsla att jag tar mycket plats nuförtiden - var jag än rör mej. Jag talar, skriver, kommenterar på ett sätt som får mej själv att undra... Jag njuter väldigt av det. Det jag undrar är om det är ett sätt för mej att kompensera det sociala liv jag har förlorat. Eller om det är hysteri. Eller om det omedvetet är ett sätt att ge B synlighet. Han var sådan som tog plats. Ibland så till den milda grad att jag tyckte att det gick till överdrift men i de allra flesta fall var jag med - eller kunde åtminstone se på honom med ett leende - du bara är sån , min vän... Men ni omkring mej - hoppas ni klarar av mej.

lördag 27 oktober 2012

Graven

Idag var det invintring av gravar. Min syster och jag la ljung och ris på mammas och pappas grav (och försökte rensa litet på farmors och farfars grav. På vägen vände jag in i Munsala för att titta till B:s grav. Som ju är en ganska stor släktgrav som jag inte kommer att betrakta som "min". Där finns nu tre generationer. Det är inget problem för mej att B inte ligger i en egen grav som skulle vara bara hans. Av avståndsskäl har vi aldrig i familjen varit några "gravmänniskor". Det blev fint när man kunde börja tända ljus vid minnesstenar på begravningsplatser för sådana som begravts på annan ort. Det har vi (tidigare B, jag och mamma) gjort flera år inför Alla helgons dag i Sundom. Och det kommer jag också att göra i år i Sundom. Men på något sätt kändes det nog "herkkä" att idag lägga handen på det ställe där vi grävde ner B:s urna. Jag hade tre kvistar kärleksört som jag stack in i kryptujan. Och känslan var bra - vemod och saknad men inget mer dramatiskt. På något sätt var innehållet i urnan redan från början något annat än den jag sörjde och den känslan hade jag också nu. Aska kan inte frysa men jag tror jag skulle tänka en sådan tanke om en begravd kropp... Vet inte men det var bra att besöka graven idag men precis som jag trodde väcktes inget behov av att färdas till graven för att känna..

torsdag 25 oktober 2012

Kinky

Råkade gå in på Findit - nätloppiset ni vet. Överst fanns en annons där en tjej säljer sina trosor - nyanvända i olika sammanhang. Tycker inte att sexannonser platsar på våra nätloppisar. Utan att läsa loppisets regler anmälde jag annonsen. Ok?

KEVA

KEVA - de som sköter praktiskt taget allas våra pensioner numera - höll info i Vasa. 2900 hörde den svenska versionen och 400 den finska. Och vi fick valuta för pengarna! En mycket kunnig dam berättade. Hennes bildspel här.
Och litet kul var det också. Massor med folk man kände - mest damer - och på något sätt viärisammabåtmennogärvijuunga-stämning rådde. Litet glatt skämtande. Informatören tog emot oss som kom litet extra (pensionärsaktigt?) tidigt att gå på promenad i korridorena för att orka sitta. Och när vi skulle kolla nån broschyr hette det "den med en som har grön tröja på pärmen". Är vi redan där...
Men jag fick "det var en bra fråga" som kommentar på två av mina frågor. Och om några månader kommer utdraget där vi får se vår pension vid vår egen ålder och vid åren närmast omkring. Det blir intressant - då vet jag om jag ska jobba till 63 eller 64 år.

onsdag 24 oktober 2012

Sorgegrupp

Idag startade den - sorgegruppen. Jag har faktiskt väntat på den. Har redan en längre tid vetat att ledarna är de bästa. Det handlar alltså om en grupp som man bjuds in till av församlingen om man har förlorat någon. Fick inbjudan när min mamma hade dött men då gick jag inte av någon anledning. Nu fick jag själv ta initiativet - dels hörde B inte till kyrkan och dels så visste man ju inte officiellt om vår relation - vi var ju inte gifta. Kändes litet pirrigt att gå dit. Visste inte vad som väntade. Vi är 8 personer - 3 män och 5 kvinnor. Alla har förlorat sin partner. Det är allt jag tänker säja om mina medmänniskor i gruppen - vi har tystnadsplikt förstås. Men så mycket om mina egna upplevelser att det kommer att bli riktigt bra att träffas i den här gruppen. Kommer att vara en oas i vardagen där det finns rum att tala om sorgen. Det rummet som tycks vara så svårt att hitta annars. Och det jag var rädd för - att jag skulle tala för mycket - det kommer inte att bli nåt av det. Vi talar i tur och ordning. och idag när alla skulle berätta om vad som hänt var det nästan så att 8 personer var litet väl många. Det tog så lång tid att gå igenom hela gänget. Men stämningen var varm och god och de deltagande verkar vara verbala och äkta människor. Det bli nog bra!

måndag 22 oktober 2012

Fullbokad - nästan

Jag upplever att jag är ganska fullbokad. Inga ograverade dagar just. och speciellt lördagarna - de dagar jag brukar vilja ägna åt att verkligen ta det lugnt. Att ha en skön TV-morgon och så småningom gå ut på stan, mitt andra vardagsrum. Men icke denna höst. Så lång bakat jag kan se och så långt framåt jag kan se finns det nåt inbokat på lördag. Inte nåt otrevligt men nåt i alla fall. Både jobb och privat. Två fortbildningslördagar och tre körlördagar är redan fem. Och inkommande lördag blir det plantering på familjegraven.
Tänker jag riktigt klokt på det tror jag det är meningen, att jag inte skulle må bra av en helt ograverad lördag. Men vi får se om och när den dagen kommer.

lördag 20 oktober 2012

Pojken i randig pyjamas

Såg just en stark film med rubrikens titel. Om judeförföljelsen. Och den randiga pyjamasen var klädseln för en 8-årig intern som blev vän med sonen till en hög militär. Så det var förintelsen ganska mycket sedd med barnens ögon. Men också utifrån den tyska familj där fadern var den höga militären. Har bedyrat att jag aldrig ska se nån förintelsefilm efter att ha sett ett par klassiska. men den här var litet annorlunda. Mer utanför lägret i den ariska familjen än i lägret. Och hur mycket elände det också fanns utanför lägren. Rädslor, "orena" släktingar, dumt oförstånd, insikter... En stark film och en äcklig film trots att väldigt litet fokuserades på eländet bland fångarna, judarna. Och bara en påminnelse till oss idag - det får inte ske på nytt i en världsdel vi har insikt i. Vi vet att det sker i världen och det måste vi försöka rå på. Men att det skedde under européers ögon... Filmen slutade med att militärens son faktiskt också gasades ihjäl med sin kompis.

onsdag 17 oktober 2012

Undan för undan

Det var ett uttryck min mamma använde. Och troligen för nåt som måste betas av - som nu inte alltid var så trevligt.Brukar tänka på det ibland - hur uppdragen radar upp sej och vi betar av dem undan för undan. De som har blivit stötestenar för mej - och som jag tycker fyller mitt liv - är de evinnerliga bokningarna som man ska slå fast. Och är det nåt man blir kallad till så passar det inte utan man får ändra - och slå fast. Det här var ju superjobbigt när Bo var sjuk men också mina privata bokningar stressar. Det är mammografi, frissa, papaprov, tandläkare, bilbesiktning, gynekolog, däckbyte, gravplantering och optiker och optiker och optiker och när man har kommit så långt är det frissa igen. Hela tiden nåt som väntar på att man ska slå fast. I tur nu är däckbyte och det är jobbigt för det ska bli en nyordning - däcken ska flytta från B:s garage till ett däckhotell - vet inte riktigt när och var och hur ännu...

måndag 15 oktober 2012

Framtidens skola för mej?

En intressant tanke kopplade till temat för lördagens fortbildning - framtidens skola. är det nåt för mej? För mej som efter detta läsår jobbar två eller tre år till om jag har hälsan. Och jag kom nog till att ja, framtidens skola är nåt för mej! Jag kommer nog alltid att vara skolintresserad. Kommer att följa med, kommer att vilja veta hur den nya läroplanen fungerar. Och - säkert kommer jag att smyghandleda bekanta efter pensioneringen också. Och då får jag ju söka småjobb som datalärare. på vuxeninstitut. Lära ut Facebook och Dropbox för seniorer tex. Har ett tålamod som Gummi arabicum när det gäller att få folk att njuta av datorer.
Det att jag tänker på slutet av min karriär har ju nog att göra med att jag inte har så många år kvar i jobbet och förstås mitt deltidsjobbande. Men jag tror nog också att det har att göra med ett bokslut som jag upplever att jag gör efter B:s död. Allt sätts under luppen...

lördag 13 oktober 2012

En jobblördag

Har varit hela dagen på fortbildning. Jag fick mycket som lades till min klokskap efter en föreläsning med en man från Sverige som talade på temat Framtidens skola och det mest konkreta är att jag nu äntligen aktivt ska börja twittra. Har länge haft ett konto men har bara inte hittat några medtwittrare. Men nu...
Började dagen med att gå fel. Tidig som jag alltid är hade jag god tid på mej att söka upp auditoriet. Trevliga människor som jag kom i slang med. Satt dessutom långt framme som vanligt så jag såg inte vilka människor som samlades i salen. Och det fanns eluttag för datorn på vissa rader och jag flyttade efter det och installerade mej och fick veta hur jag hittar nät. Allt var frid och fröjd och föreläsaren såg lämpligt rikssvensk ut (vilket han också var). Ända tills deltagarlistan gick runt och man frågade om det fanns frågor efter gårdagen... Då måste jag ju ställa både mej själv och andra frågan om jag var i rätt auditorium. Och si, nej det var jag inte! De som satt där skulle ha en föreläsning i idrottspsykologi... Ridå. Men det vara bara att önska dem en god dag och dra till det stora auditoriet där mina polare höll på att samlas. Man har så roligt som man gör det...

torsdag 11 oktober 2012

Nätkonstigt

Tre upplevelser på nätet som jag vill delge er bloggläsare
1) Jag har två Facebookprofiler - en privat och en jobbdito. Är inloggad på båda samtidigt via olika browsers. delad personlighet eller?
2) Ännu mer delat - gick in på en bekants Fb-konto (med tillstånd förstås) för att hjälpa honom med nåt i inställningarna. Han var också inloggad och utan att tänka på vara jag var började jag chatta med honom (som honom) och han svarade som sej själv...
3) Igår skulle jag kolla vad en studerande ser i min distanskurs. Ändrade mina rättigheter från administratör till elev. Det funkade nog bra men sen kunde jag ju inte ändra tillbaka eftersom jag inte hade administratörsrättigheter. Dumdum! Ropade på hjälp av medadministratören och det fixade sej

Att så i datavärlden.

onsdag 10 oktober 2012

En kort sekund

Vad vi ändå har skröpliga kroppar. Igår vid lyft av en soffa i Sundom tog jag tydligen i på fel sätt. Hade inte en tanke på ergonomi när det gällde att tänka fysik för att få soffan genom dörröppningen. Och plötsligt gjorde det såå ont i ryggen. Fick kämpa för att orka bära ända till den väntande släpkärran. Lyckades men ryggen var helt kass. Vilade på kvällen, låg på spikmatta, smorde in med Mobilat och tog värkmedicin. Lyckades faktiskt somna trots det onda. Och nu just - dagen efter - känns det som om det värsta skulle vara över. Kan troligen tom hasa mej till kören ikväll.

söndag 7 oktober 2012

Man lär sej

Har inte så stor erfarenhet av att sälja på nätet. Via nätloppisar alltså. Och det märks. Hade ett avtal idag om att en person skulle anmäla huruvida han kommer efter Sundomsoffan idag kl 12. Inget meddelande ännu kvart före. Och vädret var så att jag ville gå ut. Stressigt. Gick o skrev att han inte år tag i mej. Och så hade jag lärt mej redan att sätta en gräns. Att om jag inte hör nåt så går den till nästa intresserade. Och så blev det men ett underligt velande och väntande. Man vill ju vara så juste. Men nu har jag nästa på gång och det är människor jag känner. Bra! Och nästa gång - klara deadlines! Har också en småpryl som en vill ha och vi bara inte kommertill skott med hur vi ska träffas. Så man ska nog vara ganska energisk för att mäkta med att  sälja på loppis. Och det att skicka - det kommer jag aldrig att börja med. Jättejobbigt! Hörde dessutom en som skickade mot postförskott och sen var köparen inte och löste ut varan...

lördag 6 oktober 2012

Sjödén-häxa




Börjar bli gråhårig. Det har hänt mycket den senaste tiden. Eventuellt påverkat av det jag har varit med om. en kroppens reaktion. Det blev så tydligt senast när jag var hos frissan. Och frissan berättade att de grå hårstråna kommer att vara styvare än de röda. Och då bestämde jag att jag istället för att sörja att mitt varumärke, mitt röda hår, håller på att försvinna så ska jag tänka på det nya med glädje. (Och det har ju funnits tider när jag har hatat min rödhårighet också -"punatukkaiset ei pääse taivaaseen", "Rödluvan").
Nu ska jag tänka positivt på ett grått/silvervitt strävt hår och göra mej till en Sjödén-häxa. Ni vet Gudrun Sjödén - kläder för unga, mogna, äldre och gamla. Kläder utan tantvarning. Kläder ofta i varma och kraftiga färger. och modeller (tex Gudrun själv) med grått/vitt utslaget hår. Sån ska jag bli! Med klös! Och mycket färg ska jag ha för min hy blir inte mera färgstark än vad den är idag. Kanske jag tom någon gång vågar mej på en tomteröd klänning, något jag alltid har längtat efter.

fredag 5 oktober 2012

Skäms - eller...

Igen stod han där...Han som talade ett språk jag inte begrep. Han som hade en handskriven lapp på finska (?) med en text där han berättade om sej och vad han ville. Och han hade redan börjat gräva i sin ryggsäck efter det han tydligen ville sälja åt med. Men då hade jag redan förhärdat mej och sa ei och visade att jag inte är intresserad och inte tänker köpa något av honom. Skäms på många sätt. Jag går in i min ombonade lägenhet och han ska ut i regnet igen. Med sin nöd. Men jag klarar bara inte av att ge allmosor i dörröppningen. Och inte att man ringer på min dörr och tigger. Betalar nog gärna till insamlingar och så. bara jag tror på att de går till saker jag kan lita på. Kanske fel men så är det. Skulle hellre ha bjudit in mannen på en bit mat men det gör man ju bara inte. Förlåt mej!

tisdag 2 oktober 2012

Håkki

Dvs ishockey och egentligen mycket mer. Och det som nu surrar i media - våldet. Och den speciella match där våldet var av den art att det har lett till polisundersökning. Jag vet att jag är ute och cyklar när jag skriver på det här temat eftersom jag är helt oinsatt. Men när jag i tv-rutan ser det som det handlar om kan jag bara inte låta bli att reagera. Och reagera på att det skulle vara nån diskussion om att det skedda är helt förkastligt. Misshandel vill jag kalla det! Och våld i idrott  över huvud taget - det får inte tolereras. Spelarna (speciellt de på hög nivå som det här handlade om vad jag kan förstå) är ju idoler för ungdomar och därmed får de bara tänka på hur de beter sej. Man har ansvar inför den man har gjort tam  - för att litet modifiera Lille prinsens uttalande.