Minns ni dem...


Den här sidan kommer att innehålla prylar som var inne förr. En del kallas antika idag, en del retro... En del var unika klenoder när det begav sig, en del var must... Kommer att gå runt i mitt hem/sommartorp och med kameran fånga en del saker som jag tycker att vi tillsammans har glädje av att minnas.
Efter att ha samlat en del material kan jag konstatera att det mesta verkar vara vanliga vardagsting som fanns och ännu finns omkring oss. Gott så!




Minns ni de här tingestarna? Hållare för den form av mjölkbehållare som användes på 60-talet. Mjölk i plastpåse. Man ställde påsen i behållaren, klippte hål i ett hörn och så hällde man. Också på den tiden återanvände man. Den relativt tjocka plasten i påsen (svart på ena sidan) klipptes i strimlor och virkades till mattor eller knöts på ett rutnät till en form av plastrya! Användes tex på toa.
Var nog inte så transportvänlig form av mjölkbehållare. Kunde bli hål i påsen.
Skojigt att ha behållare kvar. Jag använder dem för att uppbevara tvättpulver. Vit för vittvätt och röd för kulört...





Räknestickan, ja... Jag vet inte riktigt vilka årgångar som har fått lära sig använda detta intelligenta redskap. Bo säger att han som humanist aldrig lärde sig och att det under hans studietid var ett statusverktyg i labbrockfickan för diplomingenjlörsfrön. Själv har jag läst lång matte i skolan och blev snabbt insatt i stickans mysterier. Har nog en känsla av att mina humanistklasskamrater också lärde sig. Dessutom har jag undervisat i räknestickans användning på grundskolnivå. Minns när jag under fältpraktiken vandrade över gatan till min matteklass med en demosticka på över en meter i längd!
Under min studietid var den ett ovärderligt hjälpmedel. Man ägde inte räkneapparater. Det var senastion när en kurskamrat köpte en fyrasättsräknare (en typ som man idag kan få som reklam) för 400 mk (morsvarar litet under 70 e) ! Vi övriga tassade till fysikinstitutionen med våra protokoll och köade för Akademins apparater.
Räknestickan är smartast på multiplikation och division. Via logaritmering för man över dessa räknesätt till addition och subtraktion. Dessutm ingår en massa tabeller i stickan, tex kvadratrötter, potenser, trigonometriska funktioner osv.
På allt sätt en smart sticka. Har nu tre i min ägo; den som jag själv använde i skolan, en avskriven från jobbet samt den på bild, ett Loppisfynd identisk med den jag en gång ägde men förlorade. En verklig räknestickornas Rolls Royce- liten, i läderfordal! Min glädje var stor när jag fyndade den för 1 e på Loppis. Den som sålde hörde nog till kategorin icke-kunniga stickanvändare för den såldes som "mittatikku"...




Lille jätten, det var uppslagsverket i mitt barndomshem. Jag har en känsla att min mamma ansåg att det som inte fanns i den boken inte var värt att kunna. Ett enda färguppslag, det med flaggorna. För övrigt mina favoritsidor när jag som barn ivrigt studerade. Över 1500 florstunna sidor. Ack vad de rymmer. Astronomi, fysik, psykologi, språk, konsthistoria, musik, hälsolära, friluftsliv, flygning - bara föt att nämna några huvudrubriker. Språken fick väldigt stor plats. Vad sägs om esperatoordlista, franskans oregelbundna verb och bevingade ord på latin... Och konsten att packa en ryggsäck... Och filosofier kring idrottsstjärnornas betydelse... Och valerianadroppar på sockerbit vid nervösa anfall... Det sistnämnda under rubriken hälsolära. Jag blir helt lyrisk när jag bläddrar i boken. Den är kanske häftigare idag än när den verkligen användes. Det är ju en bit kulturhistoria! Mycket glad att jag äger den och mycket glad att jag äger bättre uppslagsverk både i bokhyllan och på Internet idag!



Här har vi en sak som var must i min ungdom. Timo Sarpanevas Festivoljusstakar från 1966 med de klassiska bolljusen (såg på Internet att någon kallade dem Festivoljus). De var lämpliga förlovningspresenter och bröllopspresenter. Har nog gett bort sådana själv.  Jag minns att mina vänner hade många... De ställdes i grupper i bokhyllorna med ljus i.  Av någon anledning - kanske för att jag varken förlovade mig eller gifte mig - hade jag inga. Blev därför glad att jag fick familjeljusstakarna i samband med att morsarvet skiftades. Jag tycker om modellen och exemplaren är ju speciellt värdefulla för mig. Tyvärr är båda ljusstakarna limmade, de har tydligen gått av någon gång. Men äkthetsmärket, den lilla i-lappen, finns kvar... Och ljusen har troligen också några år på nacken. Inte brändes ju bolljusen, de var prydnad... Åtminstone i min ljusälskande mors hushåll.





Alldeles fel miljö! Här fotograferade på bastuverandan i Sundom. De skall stå i varsin bleckbunke, troligen oval, och i tvålbehållaren överst skall ligga en byktvål. Då känner sig ett tvättbräde hemma. Användes nog ännu i mitt barndomshem. Det lilla är faktiskt ett bräde i barnstorlek som var köpt för mig. Eventurellt tvättade jag dockkläder på det, minns inte. Kunde vi ha nytta av det idag? Varför inte men vi tvättar det mesta i maskin och de känsliga kläder som inte platsar där gnider vi inte mera. Effektiva tvättmedel sköter den biten. Kanske för tvätt av ullsockar och vantar... Trevliga saker i alla fall!




Fruktknivar. Jag antar att de kom när färsk frukt blev vanligare i våra hem. Det var nytt, det var lyx, det var fint att bjuda på. Och då ställdes fruktknivarna fram så att var och en gäst kunde själv skala sin apelsin, sitt äpple. Däremellan prydde de bokhyllan eller skänken... De knivar jag har är från mitt barndomshem.










Korsstygnstavlan... Var mans möjlighet att ha konst på väggarna. Och vilka klassiska kontverk har ine sytts som korsstygnstavlor! De mest typiska kring mig när det begav sig var de ovala i svart och gult med nån typ av adelspar (inte säker, måste kolla på utedasset i Sundom), de långsmala rosorna på svart botten och av någon anledning Rida, rida ranka-motivet. Man skulle vara skicklig för att få dem att se riktiga ut. Mina små barnsliga korsttygnstavlor med ekorren, haren respektive katten är nog inte så fina. Men alla platsar de bra på utedasset. Nåt att begrunda medan man sitter där... Kvinnoflit från förr... Den som finns på bilden har hedersplatsen inne i stora rummet i torpet. Den torde vara jämnårig med mig och börjar vara litet nött -kanske malen har kalasat på helyllegarnet nån gång...





Idag är de vardagsmat. Erbjudandena som kommer med posten. "Första gratis och resten kommer automatiskt. Du kan avbeställa när du önskar." Låter det bekant? Helt säkert. Men i början av 1960-tyalet var det nytt. Och häftigt. Gratis! Därför tror jag att det var många som gjorde som mina föräldrar och beställde första bandet av Nordisk familjebok. Från A till Asunden. Tryckt 1958. Och meddelade att det inte skall bli fler. Jag minns ännu hur häftgt det var att få en konkurrent till Lille Jätten. Från A till Asunden då... Det fanns mycket man kunde läsa om i det intervallet. Många bokhyllor ståtade med detta enda band. Numera finns vårt exemplar i torpbiblioteket. Och vad är då detta mystiska Asunden? Det var inte så lätt att hitta. Bra Böckers verk som jag har i stan tar inte upp det. Google talar dels om en ö, dels om ett konferenshotell. Måste väl kolla i Nordisk familjebik. Från A till Asunden...
Eftersnack: Moderna uppslagsverk skriver Åsunden och då får man veta att det är sjöar, finns både i Östergötland och Västergötland.




Duralexglas (eller jenaglas som min mamma av nån anledning sa) var något av en sensation i en barnfamilj. Glas som höll fast de föll i golvet! Om de av någon anledning i alla fall gick sönder lär de ha gått i ett jättestort antal små bitar. Har aldrig sett en dylik krasch. De glas som kom till mig med morsarvet har nog varit med ganska länge. Helt skråmiga av användning och diskning. Men de håller!


 

Minns ni de där riktiga ballongerna? De där gasfyllda gummiblåsorna som man fick bara en gång per år.  Inga glittriga bollar med senaste trendfiguren. Inga reklamballonger mitt i vintern. Nej, de var lika från är till år, enfärgade, nån gång med når påmålat. Så småningom kom alla Musse Piggar och andra figurer med öron och näsor. Men dem skulle man sky. Snabbt nog gick luften ur de utstickande delarna.  Min väninna fick alltid en värstingballong. Vacker och stor som en gympaboll. Frågan är om den inte skulle ha hållit  att sitta på , så durabel kändes den. Och hur länge den hölls uppe sen! Jag hade det stora nöjet att bo nära torget när jag var barn. Jag skall aldrig glömma känslan att komma ut en förstamajmorgon, för det var ju då man köpte ballonger, och se mot torget som var ett färggrannt hav av ballonger! Då var det vår, då var det vårfest!




Jag vill ännu erinra oss om skolhandarbeten på kommunalt tyg. Det var grejer det! Av nån anledning var det kommunala tyget aslltid smårutigt, gult, grönt, blått eller rött. På det syddes sedan korsstygnsmönster och initialer. Nyttiga ting sydde vi. Bilden visar ett bokomslag - passade säkert till läseboken Vi på Solgård. En gulrutig sak är min handarbetspåse som jag faktiskt använder än i denna dag, både som handarbetspåse och småklädspåse på resor. Länge leve den kommunala likriktningen. Jag kan lova att smårutiga sydda saker finns hos mina jämnåriga plus minus tio år. Troligen oberoende av boningsort...





Känner ni nån som köper fingerborg idag? I silver. Inte jag. Men jag har i min ägo tre vackra silverfingerborgar (verkligt oputsade) med ornament och tom namn ingraverade. Jag antar att unga flickor köpte sådana eller fick i present med tanke på att de skulle   "bruda sig". Och det skulle alla och det skulle sys hålsöm och broderier på tjockt , präktigt lakanstyg. Då behövdes nog fingerskydden. Kunde ha varit på plats igår för mig också när jag sydde för hand i ett tungt tyg (symaskinen är i Sundom). Kom mig inte för att gå efter en borg och resultatet är att långfingrets topp är helt förstörd...



Minns ni krukväxterna från förr? De där som bara fanns på samma ställe i många, många år. Det var innan blommor blev inredningsdetaljer som köps i butik i stort (och dyrt) format för att de passar in i en möblering som för tillfället är aktuell. Och som kastas ut när de inte längre passar in ...Det var de där blommorna som man fick (eller stal) skott till av bekanta. De där som vårdades ömt och byttes mull på. De kunde heta svärmors tunga, ampellilja, Kristi törnekrona, Mose stentavla, Kinaros, porslinsblomma för att nämna några. Hos mig är en porslinsblomma en dylik långkörare. Den lär ha köpts av moster I när hon gick i folkhögskolan i Nykarleby. Det var före min tid. Blomman är alltså typ 60 år!. Fanns hos moster M på vinden i trähuset. Blommade och doftade i hennes soliga kammare. Plastpåsar skyddade tapeten från nektarn som rann. Åkte på traktorlasset på vårvintern när moster flyttade till höghuset där den frodades tills renovering blev aktuell. Då rullades den ihop och kom så småningom till mig i Vasa där den lever och har hälsan. Och blommar och doftar... Men inte lika ivrigt som  den gjorde i den soliga kammaren i trähuset... 




Carmen Curlers. Låter nästan glamoröst, tycker jag. De eleuupvärmda papiljotterna som kom på 60-70-talet. Åtminstone i min ungdom. Mamma fick dem men jag minns nog att jag använde dem. Sen kom locktänger med och utan ånga och de föll i glömska. Sen kom de till mig med morsarvet och placerades i lagerskrubben i Sundom. Till för ett tag sedan när jag insåg att de kan vara till nytta i övergången från kort hår till litet längre hår. Mitt hår har nämligen den egenheten att det böjer sig utåt, speciell när jag får varmt. Och det är precis tvärtom jag vill att det skall göra. Och det har visat sig att Carmen Curlers är lösningen!  På med rullarna i torrt hår och se, håret böjer sig. En viss risk för tantfrisyr föreligger dock... Rullarna var i fantastiskt skick eftersom min mamma hade förvarat dem i originallådan...

 
Minns ni fårskinnen framför TV:n. Helst färgade i nån klar färg. Vårt var orange om jag minns rätt. Där låg det som ett stort smycke på golvet. Antar att det inte användes eftersom vi var strängt förbjudna att se på TV på så nära håll. Vi var lyckligt lottade i vår familj eftersom moster jobbade på ett pälsgarveri och kunde få tag i skinn åt oss där. Om jag minns rätt var vårt skinn en julgåva från henne...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar