Bakom disken - alltid

Fick just ett uppprop inför sommarens Röda kors-stämma i Botniahallen. Frivilliga behövs. Jess - det vill jag nappa på. Anmälde mej till två dagar, flera olika uppgifter. Helst på infosidan vill jag vara.
Började så filosofera över min uppenbara iver att göra talkoarbete - att stå bakom disk på tillställningar jag deltar i.
Några exempel.
Under studietiden krängde jag drinkar på Kåren. Och var biljettförsäljare. Och jobbade i kulisserna på kemisternas tillhåll Axelborgen.
På somrarna under ungdomsåren sålde jag biljetter på travtävlingar (såg aldrig på själva travet).
Som vuxen har det fortsatt - frivilligarbetare på Kalevaspel och Missionsfest.
Senaste vår - rensning av invasiva balsaminer i en park.
Och nu då Röda korsets stora evenemang.

Vad är det med mej?  Är med utan att vara med som vanligt folk. Trivs så bra att träffa folk i rollen som frivillig. Träffar ju massor med folk. Är det månne min inkompetens som minglare det här nu igen? Klarar inte av festerna och tillställningarna om jag inte har en roll.
Ho vet - men kul är det att talkoarbeta. Gemenskap och kontakt. Ser fam emot  att vara i Botniahallen i början av juni.

Ålderdomen

Igår när jag stod vid Gemensamt anvar-insamlingen kom en släkting förbi. Med en miniupplaga av sej själv. Han presenterade mej för lillkillen som "Din farmors kusin". Måste först tänka till - jo det stämde nog. Och sen tänkte jag till en gång till. Det lät så gammalt. Speciellt som farmor i fråga är världens ungdomligaste... Men jo, både farmödrar och kusiner till desamma är i min ålder. Face the fact.
Hos frissan senast visade det sej att ett envist oklippt hårstrå hörde till ögonbrynet. Pinsamt kändes det. Skärpning. Trots att mina ljusa ögonbryn knappt syns.
På väg från jumpan härom veckan föll jag två gånger - ena gången stod jag på knäna och hade svårt att komma upp. Skärpning - knäböj varje dag är modellen.
Jag har märkt att min balans är sämre efter jumpapausen på hösten. Märks just under jumpan. Farligt att ta pauser. Idoghet!
Tycker inte att jag är speciellt tjock. Men har ett BMI på 25. På gränsen till övervikt. Skärpning - julkilona ska bort! Speciellt som jag tydligen är diabetespatient in spe. Ska på sockerbelastning nästa vecka.
Det är så här. Åldern sätter sina spår. och vissa av spåren kan vi inte göra nåt åt. Men de som vi kan påverka ska vi se till att ta oss an. Inte för att vara fåfänga utan för att klara oss bättre.
Märkte på jumpan att balansen hade blivit sämre efter "vilan" efter fotoperationen.
Inte ligga på latsidan - motionera och jumpa så länge man har möjlighet. Alltid hemåt. Och acceptera såna ålderstecken som man inte kan göra nåt åt.

Wenn jemand eine Reise tut...

En kort resa - start ena dagen och tillbaka den andra. Och bara till Helsingfors. Men oj, vad det hände saker. Konstaterade att man borde resa och bo på hotell oftare för att kolla hur tekniken har uppdaterats. Låt mej berätta.
På tåget slog plötsligt min telefon på ett av mina experiment med Ljudinspelningappen och man fick höra min röst ljuda i vagnen. Klart och tydligt.
I Hesa - första gången som gammelfinländare i minoritet på ett matställe.  Ett matställe där vi, mitt ressällskap och jag, fick kebab/pizza.
Hotellet - först att man skulle scanna sitt nyckelkort för att få komma till rätt våning med hissen. Och följande okunskap direkt på. Vi visste inte hur man skulle få elen att fungera i rummet. Stod och testade alla brytare som fanns - i mörker. Ett samtal till Österbotten löste det. Kortet igen - skulle tryckas in i en läsare. Smart - när man gick ur rummen och tog kortet släcktes allt.
Mitt ressällskap skulle via stora sjukhuset och ta blodprov på kvällen. Vi förundrades över den enorma mängd nyfinländare som häckade i aulan. Både när vi kom och när vi gick. Det lär ha varit folk som följde sitt kulturmönster och samlades på sjukhuset för att en anhörig/vän var intagen och sjuk. Fantastiskt!
Morronmålet - skulle fylla mitt glas med apelsinjuice. Studerade en bild för att se vad som fanns. Ingen kran att tappa ur. För si - bilden var en touch screen. Jag skulle trycka på bilden apelsin för att få juicen.
Nåväl - dagen efter var jag på väg hem och skulle ta spårvagn in till stan. Tack och lov att jag frågade i receptionen - man får nämligen inte köpa biljett på spåran. Det hade jag ingen aning om. Fick köpa i receptionen.
Innan jag kom så långt hade jag en upplevelse till. Duschen. Tvålade in mej rikligt med den väldoftande duschtvålen  och tvättade mej - och fick inte på duschen. Nej, inga vippor för sånt. Skvätte runt vatten efter bästa förmåga och skulle stänga kranen, Drog till ordentligt - och se och känn - där bortom noll vatten på kranen - där fanns duschläget. Huhuh!
Kom tidigt in till stan och började på Ode. Biblioteket. Jättefint. Såg ut som ett uppblåst Fiskets hus. Snyggt inne också men slitet på toa. Materialfel säkert.
Mitt huvudsakliga shoppingmål var Gudrun Sjödén och där stod jag och hängde
så jag nästan föll in när dörren öppnades. Ivrig kund.
I Helsingfors går man (åtminstone en man) med katt i band mitt i brusande trafik. I Helsingfors går man (åtminstone en man) klädd i shorts i början på februari.
Såg flera personer med ansiktsmask - troligen turister från Coronadrabbade områden.
Och så fick jag se nåt så fint - skridskoåkare mitt i stan. Vi ha i Vasa också!
Att sånt under en kort resa.