Wenn jemand eine Reise tut...

En kort resa - start ena dagen och tillbaka den andra. Och bara till Helsingfors. Men oj, vad det hände saker. Konstaterade att man borde resa och bo på hotell oftare för att kolla hur tekniken har uppdaterats. Låt mej berätta.
På tåget slog plötsligt min telefon på ett av mina experiment med Ljudinspelningappen och man fick höra min röst ljuda i vagnen. Klart och tydligt.
I Hesa - första gången som gammelfinländare i minoritet på ett matställe.  Ett matställe där vi, mitt ressällskap och jag, fick kebab/pizza.
Hotellet - först att man skulle scanna sitt nyckelkort för att få komma till rätt våning med hissen. Och följande okunskap direkt på. Vi visste inte hur man skulle få elen att fungera i rummet. Stod och testade alla brytare som fanns - i mörker. Ett samtal till Österbotten löste det. Kortet igen - skulle tryckas in i en läsare. Smart - när man gick ur rummen och tog kortet släcktes allt.
Mitt ressällskap skulle via stora sjukhuset och ta blodprov på kvällen. Vi förundrades över den enorma mängd nyfinländare som häckade i aulan. Både när vi kom och när vi gick. Det lär ha varit folk som följde sitt kulturmönster och samlades på sjukhuset för att en anhörig/vän var intagen och sjuk. Fantastiskt!
Morronmålet - skulle fylla mitt glas med apelsinjuice. Studerade en bild för att se vad som fanns. Ingen kran att tappa ur. För si - bilden var en touch screen. Jag skulle trycka på bilden apelsin för att få juicen.
Nåväl - dagen efter var jag på väg hem och skulle ta spårvagn in till stan. Tack och lov att jag frågade i receptionen - man får nämligen inte köpa biljett på spåran. Det hade jag ingen aning om. Fick köpa i receptionen.
Innan jag kom så långt hade jag en upplevelse till. Duschen. Tvålade in mej rikligt med den väldoftande duschtvålen  och tvättade mej - och fick inte på duschen. Nej, inga vippor för sånt. Skvätte runt vatten efter bästa förmåga och skulle stänga kranen, Drog till ordentligt - och se och känn - där bortom noll vatten på kranen - där fanns duschläget. Huhuh!
Kom tidigt in till stan och började på Ode. Biblioteket. Jättefint. Såg ut som ett uppblåst Fiskets hus. Snyggt inne också men slitet på toa. Materialfel säkert.
Mitt huvudsakliga shoppingmål var Gudrun Sjödén och där stod jag och hängde
så jag nästan föll in när dörren öppnades. Ivrig kund.
I Helsingfors går man (åtminstone en man) med katt i band mitt i brusande trafik. I Helsingfors går man (åtminstone en man) klädd i shorts i början på februari.
Såg flera personer med ansiktsmask - troligen turister från Coronadrabbade områden.
Och så fick jag se nåt så fint - skridskoåkare mitt i stan. Vi ha i Vasa också!
Att sånt under en kort resa.