Bilen hej,hej

Igårkväll när jag satte mej i min bil som hade stått oanvänd några dagar tyckte jag att den luktade rent av illa. Smutsig och  instängd. Idén föddes. Här ska städas bil! Inuti. Men klockan blev nästan 17 innan det blev aktuellt. Så oläckert var det tydligen. Och när jag väl skulle dammsuga fanns det ingen ström i motorvärmaruttagen! Men my hero Bo var på plats och pilade efter min kabelvinda som fanns i hans garage. Och nu är jag nog nöjd! Fräsch och ren - stenarna på golvet borta, fläckarna bortputsade, insidan av fönstren tvättade och som kronan på verket - Johnsons Pled på frontpanelen. Tänk att jag inte gör sånt här! Undrar om jag nånsin har städat den här bilen... Och jag som städar så mycket inne hos mej, alltså hemma... Nu skulle det gälla att få bilen tvättad utanpå också.

Länge leve Bibban!

Betedde mej riktigt som en ledig pensionär idag och tog mej god tid på Bibban. Tillsammans med Bo dessutom. Hittade en Faldbakken på bytesbordet och ett par dockskåpsböcker och ett par romaner. Tog mej dessutom tid att gå och söka på musikavdelningen och hittade en pianonybörjarbok som jag inte har testat (trorr på under där - en vacker dag kommer det nån pedagogik som får mej att spela på riktigt). Och sen gick vi till tidningssalen och bara satt och njöt av att få välja tidskrifter efter eget intresse och sitta och läsa i vacker och lugn (inte helt) miljö. Lyxliv för pensionärer och gratis för alla! Avfärden blev litet speciell när larmet gick. Vad det var som orsakade det vet vi väl inte men vid disken trodde man på den D som fanns i min pianobok. No problem...

Ruta med svart ram och kors

Läser alltid dödsannonser. Därför såg jag också den annons som fastnade i mitt huvud. En ung människa, en ung kvinna som har varit min elev har dött. En kvinna på 30+ som tydligen hade man och ett barn. En ung kvinna mitt i vad jag har förstått en fin karriär. Men som sagt en maka och en mor. Och en syster och ett barn, vän, kollega.... Man undrar vad som kan ha skett. Det som inte borde ha skett...

Dockskåp 1 och dockskåp 2

Har sedan tidigare ett stort "heimlaga" dockskåp som jag har inrett - delvis med egen tillverkning och delvis med Indis´kas möbler. Men det är ändå på hälft - lister saknas, belysning saknas och arbetsrummet är väldigt torftigt. Nu gick det inte bättre än att jag fick ett dockskåp till i sommar. Svägerskans gamla. Köpt, litet mindre än nummer 1. Mera i Lundbystorlek. Det gav mej sån inspiration! Har inte gjort ett skvatt ännu annat än att jag har demonterat det, fått en liten såg, lånat trevliga dockskåpsböcker, samlat material och hittat bloggar om dockskåp. Ja, och så det senaste - anmält mej till en träslöjdkurs på Arbis, Trä för damer. Där ska jag enligt den välkomnande läraren få tillverka mina möbler. Det är på nåt sätt trixigt att såga på skrivbordet. Sågspån överallt. Så nu ska det hända. Båda dockskåpen ska jobbas med. Både väggar och golv och inredning. De största frågorna med det nya är nu huruvida jag ska ta upp mellandörrar och tillverka en trappa mellan våningarna eller om det ska få bli ett tillskåp med många separata rum. Och så golven - skulle gärna använda kontaktplast men hittar inga med lämpligt mönster. Kommer att öppna en sida för dockskåpen så får jag lägga in bilder efter hand som det händer nåt. So excited!

Skolstart

Imorgon startar det på riktigt. Eller egentligen på tisdag när eleverna, dvs studerandena, kommer. Imorgon är det fortbildning och planering. Men jag har haft förmånen att mjukstarta. Har varit på jobb redan en vecka. Och det är så skönt. Att få smyga in i jobbet och starta utan dramatik. Att ha planerandet uppdaterat när stressandet startar. Och det är klart att det känns litet virrigt att börja för många. Ettorna som är helt nya tom i skolformen. Och kanske för de äldre studerandena som eventuellt ännu har dygnet svängt uppochner. Men jag vet att många av dem har jobbat och haft verkligt tuffa tider så en del får det lugnare. Kanske tom en del lärare känner det virrigt den första tiden. Att starta till 100 % direkt från semestern. Lyckliga jag. Mjukstart! Och ja, jag glömde att säja att jag jobbar bara 40% i år. Deltidspensionär med 2 jobbdagar per vecka.

Eviga?

Ibland tycks vi (åtminstone jag) bete oss som om vi skulle vara eviga. Vi gör det sen... Vi hinner nästa sommar... Vi träffar säkert dem nästa år... Och då ska vi... Vad vet vi om livet då? Vi kan vara döda. Vi kan vara sjuka. Vi kan befinna oss i ett tillstånd som gör att det är för sent. Farligt! Åtminstone när det gäller mej själv kan jag säja - skjut inte upp! Gör det som känns viktigt. Gör det som är viktigt. Utan att det blir stress för det kan det ju också bli. Tänk inte som om du vore evig! Undantag gör det som görs i trädgården. Där måste man bete sej som om man vore evig. Naturen är evig. Och där är det tillåtet för där är det vägen som är mödan värd. Och glädjen över hur det kommer att se ut i framtiden, den framtid jag gärna vill vara med om...