Humor

 Väldigt ofta känner jag mej humorbefriad. Möts av gubbskämt, satir, ironi och andra blahablahaskämt. Så till den milda grad att jag känner mej som en riktig torris.
Men så möter jag såna som bjuder på humor som jag förstår mej på. Tex en på apoteket som vågar släppa sej skämtsam. Idag - starkare dos av min medicin, stor förpackning - men så är det ju dubbel dos också - får se om du ens kan svälja den. Låter inte som humor men det var det. Tidigare en gång när jag löste ut mina betablockerare och konstaterade att de förra verkade också när burken stod på köksbänken. Hon: vet du jag har förstått att den här nya satsen är ännu bättre på köksbänken. Hon må ju ha en utmärkt förmåga att läsa av vem hon vågar skämta med. Tack för det.
Känns så skönt att inte behöva känna sej som torris. Har ju humor bara den är rätt.

Samhällsplikt

 Det finns ett förslag om att uppbåd också för kvinnor ska bli obligatoriskt. Vet inte hur långt det har framskridit.
Man motiverar det med jämställdhet, lägre tröskel för kvinnor att göra värnplikt och en chans att "se hur hela årskullen mår".
Man föreslår dock inte obligatorisk värnplikt för kvinnor. Det gör däremot jag och det har jag gjort en lång tid.
Samtidigt kunde värnplikten döpas om till samhällsplikt.
För mej är det både en jämställdhetsfråga och ett sätt att få en bättre beredskap i landet. Jag säjer inte att en stor del kvinnor ska göra vapentjänst. Det kunde till och med bli så att en större del män skulle välja vapenfri tjänst om densamma skulle utvecklas på kuppen. Tanken kommer ju osökt nu när man i vårt land (som annanstans) talar om att kalla in militären när det gäller coronabekämpningen. Och det är nog inte den enda gången vi snabbt behöver mobilisera folk. Naturkatastrofer, flyktingmottagning, försvunna personer, kriser utomlands. Finns garanterat mera.
Utbildningen kunde innehålla en samhällinformationsdel och första hjälp-utbildning och efter det skulle de vapenfria få utbildning i samhällsnyttiga saker, säkert en hel del lätt vårdutbildning och allmän krishjälp. De som gör vapentjänst skulle fortsätta på ett sätt som liknar det vi har nu för vapentjänst.
Antalet månader tar jag inte ställning till.
Undrar varför förslaget inte innehåller mer än obligatoriskt uppbåd. Antar att det till en del handlar om pengar. Eller vill man inte höra ramaskriet?

Så här skrev jag för några år sedan

Finland är ett av de få länder som har allmän värnplikt. För män alltså. Och värnplikten berör 80 % av årskullarna. Också rekord. Kvinnor kan frivilligt göra militärtjänst. Män kan välja civiltjänst. Så är nuläget.
Då och då kommer tanken på könsneutral värnplikt upp. Nu är det Svensk ungdom som påpekar att det borde vara lika enkelt för kvinnor som för män att göra värnplikt  - att Finland alltså borde införa könsneutral värnplikt.
Jag har alltid förfäktat att vi borde ha könsneutral plikt. Vill inte kalla det värnplikt men kanske samhällsplikt.
Men av annan orsak än SU. Jag kan tycka att det är ojämlikt att enbart män blir tvungna att sätta månader av sin tid på att tjäna fosterlandet - på ett eller annat sätt. Men - också att de får en beredskap som kvinnor inte får.
Alltså - alla i samhällsplikt. Som kan betyda utbildning i försvar - civilt, militärt och insyn i och praktik inom olika funktioner i vårt samhälle. Och förstås - rent militär utbildning för en del av årskullarna - både kvinnor och män. Eventuella tidsskillnader i olika former av samhällstjänst tar jag inte ställning till.
Viveca Dahls ledare i söndagens Vbl handlade också om nämnda plikt - med utgångspunkt i en modell som Frankrikes president Macron har kommit fram med.
Hennes ledare slutar "Vid sidan av diskussioner om kvinnor o armén borde det också diskuteras vad en värnpliktsarmé ska ha för funktion, utöver att ge männen militärhistorier att återge livet ut".
Kan hålla med.

Lilla hunden

 Den lilla hunden har vassa tänder (valpyrtänder talar de om i Fb-grupperna från Sverige) och mycket foxterrier i sej (kombination Parson Russell/foxterrier).
Den håller på att lära sej var i rang den befinner sej i förhållande till husse och matte. För att den ska tro när de säjer vad man får göra och inte får göra.
Det går nog ganska bra - läraktig men glömsk hund.
Och så kommer då en moster. Om henne har de inte sagt nåt - att hon skulle vara över den i rang. Och inte använder hon lika bestämd röst heller när hon förmanar.
På henne bara! Hon har ju så ljuvliga flaxande kläder. Och de där strumporna - elastiska och bra att riva i. Och ställer sin väska på golvet.  Och något minne ska hon väl få att ta med sej hem. Några små bett i armen så hon minns var hon firade julaftonen - och med vem.
Litet karrikerat - men under julaftonen hos syster och man och deras underbara, berdårande, mjukisgoa, duktiga valp kom jag till en insikt.
Alla - åtminstone såna som inte nånsin har haft hund förr - borde besöka ett hushåll med en valp som håller på att hitta sin plats. Se hur mycket jobb det är, hur bestämd man måste vara. Säkert finns det lättare sorter än den här men det är väl nog så att alla valpar som inte har en fostrande hundmanna omkring sej behöver mycket tid för att bli det som den själv mår bäst av.
Men förstås ska de som önskar bli hundägare också få se det underbara - en varmtrött hund som somnar i famnen, sömnigt och tillgivet tittar upp på en. En hund som är så rolig och finurlig att man bara inte kan tro det. En hund som är ett trevlig sällskap på promenaden - men som också behöver promenader. Och en massa svängar ut i trädgården när det tränger på.
Den här godingen har redan lärt sej massor - tex att man går ut för att kissa och bajsa, att gå i koppel, att det lönar sej att dra till sitt bäddhörn med tjuvgods, att man ska sova på nätterna och förstås viktiga ord som Milo, godis och mat.
Ja- älskade lilla valp - du kommer att få det så bra och vara till sådan glädje för husse och matte - och många andra. Jag är helt såld. Nimim. Bara små sår.

Gamla hundar

 Löste som vanligt Språktidningens fredagskviss idag.10/12 poäng. Och som så ofta - de ord jag missade var såna jag aldrig hört förut. Och likaså som så ofta så bestämmer jag att jag inte ens behöver lära mej dem. Tex åhåga tycker jag att jag gott kan vara utan. Kan så många ord redan.
Kom att tänka på de där gamla hundarna. Som man enligt gammal klokskap inte kan lära sitta. Tänk om de inte vill lära sej sitta. Om de med sin livserfarenhet har lärt sej att de klarar sej bra utan att spela med i tvåbeningarnas dressyr. De ger nog mat och kärlek trots att man inte sitter vackert.
tänk på det när ni bråkar med gamla hundar - och tvåbeningar som redan behärskar det som räcker till för ett gott liv. Tex att inte lära sej vad åhåga betyder.

Surgubben

 Hade ett ensekundsärende till min bank. Några brev som skulle till namngiven jurists postfack. Har gjort det förr så man känner mej i informationen. 
Brukar göra så att jag väntar tills aktuell kund är klar och sen sticka fram breven innan nästa kund kommer sej fram. Naturligtvis med köns tillstånd.
Idag fick jag inget sånt. För där stod Surgubben och han hade stått länge och hade minsann bråttom han också. Sa åt honom att mitt ärende tar en sekund. Jätä tiskille sitten - nej det vill jag inte. Sist i kön då. Kunde ju inte ta strid med honom så jag ställde mej att vänta. Kunde bakom honom sa åt mej att jag kunde gå före honom. Tackade så hjärtligt och sen stod vi där och hade kontakt. 
Behövde inte vänta på surgubben heller för det kom en tjänsteperson genom salen och hon kunde ta mina kuvert och lägga dem i juristens postfack. 
Jag hoppas att surgubben nån gång är vänlig mot nån så han får uppleva hur det känns att få ett tack och känna de positiva vibbar som vänlighet föder. Han hade inte mask heller.
Ja - jag kan ju ren tacka honom för att han gav mej ett blogguppslag.

Digisprång.2

 Under pandemin har det talats mycket om hur samhället har tagit megadigisprång. Distansarbete, distansstudier, distansmöten, nätbeställningar - you name it.
Upplever också att många av oss på individnivå just nu har tagit/är mitt i ett digisprång.
Det här med att få coronapasset till telefonen kittlar litet - snärtigare än att hala fram en skrynklig A4.
Och vad lär vi oss på den vägen? Jo att gå in i Min Kanta - mycket bra att kunna annars också. Jo att ta skärmklipp - nåt åtminstone jag använder nästan varje dag. Och jo att hitta ett bra ställe att parkera passet i telefonen. Varierar väldigt från telefon till telefon och individ till individ vad som är bäst. Håller fast vid det jag sagt tidigare - vi kunde ha fått en lagringsapp enkom för passet - samma för Android och Apple. Själv har jag passet parkerat på många ställen i min Androidtelefon. Mitt bästa ställe är Google Keep där passet är fastnålat så det alltid är överst och är färdigt öppnat i widgeten.
Jag har tagit som en av mina uppgifter att se till att folk gör det här. Så bara komsi komsi.
Inga skrynkliga A4-or mer för såna som har en smarttelefon! 

Pärla i julhalsbandet

 Är på nåt sätt extra mottaglig för stämningar så här i juletid. Kanske för att jag så medvetet försöker stoppa tiden och ta in den här tiden före jul.
Det behöver inte ens vara speciellt juliga stämningar för att jag ska bli hög.
Idag handlade det om manglande. Manglande länge och väl eftersom det hade samlats lakan och linnehanddukar på balkongen ett tag nu. För att bli fuktiga - och mera fuktiga. Resultatet var 6 lakan och 21 linnehanddukar/kökshanddukar. Förfärligt.
Kände historiens vingslag när jag läste monogrammen. Släktingar för länge sedan döda. Som har broderat sina initialer och förhoppningsvis  njutit av resultatet. Och förmodligen tagit fram de finaste till julen, precis som jag.
Medan mangeln snurrade stod jag i kylan i den öppna dörren och tog in den underbara vintern. Snö och frisk kyla. Natur mitt i stan.Talgoxar smög tysta runt i buskarna, ekorren ute på morronpromenad i trädtopparna. Sån frid och så juligt.
Den här mangelstunden kommer att vara en pärla i årets julhalsband. Tack.

Karajans

9,26 minuter. Den skulle spelas på storstereon, tas från CD:n som köptes enkom för självständighetsdagsfinlandian. Kändes högtidligt.
Resultatet var nog detsamma idag trots att jag betedde mej mera praktiskt. Laptopen på golvet framför gungstolen, hörlurar för att inte störa grannarna, Youtube - Finlandia Karajan. Farfars bordsstandar och ett ljus.
Allt fokus på musiken som jag lägger in så mycket Finland i. Naturen men framför allt Finlands historia.
Den normala pulsen som går över i krigsmullret och sedan - ur kaoset landets frihet i form av den mot skyn stigande hymnen. Starkt. Och den tolkningen vill jag behålla.

Kändes kanske extra starkt idag med -23 på mätaren. Tankarna gick till dem som stred för oss, frös, var rädda, längtade hem.
Vi har minsann anledning att stanna upp och känna stolthet och tacksamhet.
I år blir det inget av det traditionella jag brukar delta i. Ingen tråkig fest på stadshuset (jo nånting blir men det radieras(!)), inget fackeltåg (lär bli av, annonsering idag) , ingen manssång på torget (manssången lär bli av trots den inte nämns i stadens program - kl 17), ingen klädparad hos presidenten. Vi får väl vara högtidliga på egen hand då och vänta på bättre tider. 
Nu är faran inte krig utan pandemi. Bäst att visa respekt.