Resultatet var nog detsamma idag trots att jag betedde mej mera praktiskt. Laptopen på golvet framför gungstolen, hörlurar för att inte störa grannarna, Youtube - Finlandia Karajan. Farfars bordsstandar och ett ljus.
Allt fokus på musiken som jag lägger in så mycket Finland i. Naturen men framför allt Finlands historia.
Den normala pulsen som går över i krigsmullret och sedan - ur kaoset landets frihet i form av den mot skyn stigande hymnen. Starkt. Och den tolkningen vill jag behålla.
Kändes kanske extra starkt idag med -23 på mätaren. Tankarna gick till dem som stred för oss, frös, var rädda, längtade hem.
Vi har minsann anledning att stanna upp och känna stolthet och tacksamhet.
I år blir det inget av det traditionella jag brukar delta i. Ingen tråkig fest på stadshuset (jo nånting blir men det radieras(!)), inget fackeltåg (lär bli av, annonsering idag) , ingen manssång på torget (manssången lär bli av trots den inte nämns i stadens program - kl 17), ingen klädparad hos presidenten. Vi får väl vara högtidliga på egen hand då och vänta på bättre tider.
Nu är faran inte krig utan pandemi. Bäst att visa respekt.
Vi har minsann anledning att stanna upp och känna stolthet och tacksamhet.
I år blir det inget av det traditionella jag brukar delta i. Ingen tråkig fest på stadshuset (jo nånting blir men det radieras(!)), inget fackeltåg (lär bli av, annonsering idag) , ingen manssång på torget (manssången lär bli av trots den inte nämns i stadens program - kl 17), ingen klädparad hos presidenten. Vi får väl vara högtidliga på egen hand då och vänta på bättre tider.
Nu är faran inte krig utan pandemi. Bäst att visa respekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar