Digibra

På köksbordet finns en hög med papper som jag ska ha destruerade. Har ingen eldstad mera. Har ingen flisare. Vill inte att mina läkarutlåtanden, uppgifter om andra personer, deklarationer och annat som kom fram när jag städade "papper" härom dagen ska ligga i papperssopisen fullt synliga. Betyder att jag river och river. Och lägger i olika sopisar - tre stycken. Och väntar tills sopisarna är tomma innan jag tar itu med rivandet på nytt.
Mycket av det gamla har jag idag digitalt. Tex deklarationerna. Inget som fyller mappar och ska tas om hand.
Församlingsrådets papper har jag kunnat lägga för flisning i församlingens sop. Och nu behövs det inte mera - alla handlingar kommer digitalt.
På jobbet flisade vi i en stor flisapparat (troligen inte lika mycket att flisa där nu heller). Minns engång när jag fick för mej att täckodla med fliset och packade en sopsäck full och drog ut till torpet. En stormig dag. Lär ha synt en hel del flis på byn! Det gjorde jag inte nån fler gång.

I dejtsvängen

Nu ska jag skriva på ett annat tema än Corona. Om dejtande via nätet.
Jag har faktiskt nu två dejtställen på gång. Treffit24 ochTinder.
Jag - fegis - gjorde det här av två orsaker. Delt är jag litet nyfiken och dels ville jag testa det som jag brukar påstå - att dejtande på nätet kan vara tryggare än att träffa nån på krogen.
Nu en liten rapport.
Treffit24. En gratistjänst (finns också en betalversion). Man skapar ett konto, en profil. Kan välja ålder och plats för sin "idealperson". Jag hade inte märkt att man också kunde styra ålder på dem som fick skicka meddelanden. Kom en massa meddelanden från superunga typer. De flesta meddelandena innehöll bara någon som "flirttasi sinulle" (konstig finska tycker jag). Uppfattade att det var jämförbart med Facebooks vinkningar. Sen också sådana som ville ha kontakt - på ett eller annat sätt. Tykkään vanhemmista naisista. Försökte skriva på svenska för att möta min helsvenska profil. Sexuella inviter. Saisiko olla juttuseuraa. En som indignerat tyckt att kvinnor nog kunde svara när man skickar ett meddelande. Förstår. Har ju ingen etikett när det gäller sånt här. Svarade inte. Vad svarar man på Eikö kelpaa? eller Olenko liian nuori?
Jo en svarade jag - och då funkade det precis som jag tycker är det trygga i det här - diskussionen fördes utanför forumet. Till Whatsapp i det här fallet. Och därvid blev det.
Profilerna då - så otroligt olika. Endel beskrev sej själva och det de sökte så oerhört vackert att man bara drunknade. Och väldigt många med seriösa beskrivningar. Medan endel inte skrev just nåt alls och hade profiler utan bild eller med dåliga selfies. Vad tror de om sej själva?
Fast jag nu inte just mötte nån som det blev nån direkt kontakt med vidhåller jag att träffande på det här sättet kan vara helt ok. Och tryggt. Man väljer själv vem man vill ha kontakt med och möts tex på Facebook eller Whatsapp för djupare diskussioner. Och bara ingen tar nåt för givet väljer man då om man ska fortsätta med träff irl elller hur man ska ha det. Ett positivt intryck av Treffi24 -bara jag skulle a skalat bort möjligheten för de yngsta att flirttailla minulle.
Tinder är välbekant för de flesta  - och där finns faktiskt folk i min ålder också. Men ingenting för försiktiga mej. Jag vispar varenda en åt nej-sidan . Hur skulle jag nu vispa åt ja bara på basen av en bild och oftast en magertext. En del har ingen bild och supermager text - vad tror de riktigt?
Nåväl - så var det testat ch nu kan jag städa bort date-apparna.
Men som sagt - de har sin funktion - helt klart.

Undantag

Mycket är satt på undantag i vårt land just nu pga Coronaepidemin.

Jag har själv satt mej på undantag trots att jag inte hör till ålderskategorin 70+. Ser man på dödsfallsstatistiken inser man att gränsen för vem som borde vara i karantänliknande läge gott kunde vara lägre än 70.

Vet inget om källan men andra källor visar samma trend - ända ner mot 60 år är man i riskgrupp.

Nå hur som helst - jag har satt mej själv i karantän. Jag går ut och handlar mat typ en gång per vecka - undviker att vara nära folk. Jag går ut på promenader - samma sak där - går på avstång från folk. I övrigt är jag hemma och mår ganska bra av det. Hur oändligt mycket sysslor finns det inte i ett hem! Och - tack och lov för Some nu. Umgås som vanligt med folk - men inte irl.

Må bra på riktigt kan man ju inte i dessa tider när det kommer rapporter om smittade och döda på ett sätt som man har svårt att ta in.

Och det som jag personligen har så svårt att ta in är alla dessa 70-plussare som ännu har mage att obstruera mot bestämmelserna. Jag är friskare än femtioåringar, jag gör som jag vill osv.

Det här är inget görsomjagvillscenario. Vi har ett myndighetsbeslut på att vi ska akta oss - alla medborgare - men speciellt vi som är i riskzon.

Och det beslutet har tagits av flera orsaker - dels vill man plana av insjukningskurvan och dels vill man stoppa en situaton där intensivvårdsavdelningarna fylls (risken är säkert stor att vi äldre skulle hamna där - eller åtminstone i nån sjukhussäng) - och förstås för vår egen skull. Vi ska inte bli sjuka.

Tack samhället som har tänkt på oss och brytt sej om att sätta gränser.

Gränser som alla inte tror är vettiga. Kanske är sjukdomen får ett namn på riktigt - när grannens fru eller bästa kompisen är sjuk. Eller blir det först om och när vi får utegångsförbud.

Jag tycker att den långa karavanen av liktransporter i Italien talar sitt tydliga språk. 

Var rädda om er och njut av det vackra vårvädret - på avstånd från varann. Det gäller alla ålderskategorier.

På banken

På förekommen anledning var jag idag på banken. Inte i eget ärende och inte på min egen bank. Jag var på en bank som hade väldigt få (1,5) personer som skulle betjäna en stor mängd människor under en kort öppettid.
Människorna som att och köade var väldigt  sociala. Praktiskt taget alla som kom in blev inbegripna i nån diskussion.
Jag själv blev igenkänd från ungdomsåren när jag färdades på dans.
Men det fanns också tid att studera det som hände under själva betjäningen. Och det var chockerande hur mycket kontanter folk lyfte. Stora högar med sedlar med stor valör.
Speciellt studerade jag en dam som tryckte in sin sedelbunt i handväskan - åtminstone för mej helt synligt. Om bovar och banditer någonsin sitter i den kassakön kommer de att märka att banker är guldgruvor för stöld. Pengarna formligen vandrar ut genom dörren!
Läge för nytänkande? Kuvert från kassan och inte så synligt bläddrande när pengarna räknas? Huj.
Nåväl - jag satt mina modiga 40 minuter och så blev det min tur. Stackars bankköare.

På slarv

Mitt hushåll är på dekis Först var det foten. Från slutet av spetember. Och då var det ju inte läge att städa. Och sen blev det lättstädat inför julhelgerna - då man ju inte heller städade så mycket i allt pyntet. Och så kom toasaneringen efter fuktskadan då man inte städar så stort heller. Eller åtminstone har man en ursäkt för att låta bli. Och igår blev det två veckors förlängning av upptorkningen.
Nå, visst veckostädar jag smått men ingen riktig grundstädning på ett bra tag.
Har dessutom projekt jag borde ta itu med - pelargon som ska omplanteras och källarskrubb som ska städas tex.
Men veckorna går och ingen sådan tid tycks komma. Har man två eller tre saker bokade varje dag blir det liksom inte av. Inte för mej.
Men nu ser jag en dag inom en nära framtid - inkommande tisdag. Vill ha den obokad kvar för att ta itu med mitt hem. Brukar betyda så mycket att i lugn och ro få se efter vad som behöver göras. Så please - ingen bokning inkommande tisdag!