Fejsare

Ni vet de här som står med sina infoskrifter och försöker med direktkontakt värva medlemmar. Åtminstone i sommar upplever jag att Amnestys fejsare varit väldigt synliga i gatubilden.
I Vbl 28.7 fanns en artikel om fejsarens vardag. Och om att de har ändrat beteende från påträngande till leende. Jag har faktiskt reagerat på det själv.
Det betyder inte  att jag köper det de vill komma med. Går förbi med en snäll min.
Jag är förmodligen påverkad av hur det var när de kom. När de "fångade" in folk och ställde till med en lång föreläsning om det de står för. Orka! Sånt kan jag läsa annanstans. Men framför allt så är det inget sätt som biter på mej - att bli värvad face to face (fast det säkert är effektivt eftersom de fortsätter). Vill jag gå med i en organisation/bidra till något så tar jag nog infon på annat sätt än i samtal på gatan.
Är jag månne själv fejsare när jag står med insamlingsbössor vid hungerdagsinsamling och gemensamt ansvar-insamling? Vet inte. Info får man om man vill ha men annars skramlar jag bara med bössan och ser vänlig ut.

Spar har

Bedrev igår utgrävningar i kollogarderoben.  Mig till heders kan nämnas att ca 20 tingestar sorterades ut.  För vidare transport till stadsgarderoben (1), Hoppets stjärna (19) och HM:s lumpinsamling (1).
Men det var inte det jag skulle tala om utan om ett plagg som jag kunde datera till mitt första studieår i Åbo,  1971-1972. En T-shirt som jag som stolt Stina (kemistuderande och medlem i Kemistklubben) hade rätt att köpa.
Den blev nog ett älskat plagg.  Ja minns att jag var så fin och lyckades få den att ingå i många outfitar ( heter det så). Fast naturligtvis var det jeans som oftast ingick.  Beviset på idog användning är ett hål på framsidan..
Om någon undrar om den hör till de utrensades gäng så är svaret nej.
Minns ni,  Axlar och Stinor?

Åka Vasabåt

Det var på kronans tid. Det var under ungdomsåren. Vi jobbade på Vasabåtarnas kontor och fick en del fribiljetter. Och om de tog slut var inte resorna så dyra.
Lördagsresor.  Buss i båda hamnarna. Taxfree. Dans ombord. Tjusiga killar. Stående bord.
Heldag i Umeå. Shopping. Smörgåsmargarin, mönstrat toapapper, böcker, Barnängens barntvål, mjukost, duschtvål och en massa annat jag har glömt. Indiska, fikastället Nya konditoriet (den traditionen sitter kvar).
Butikerna stängde tidigt så vi drog oss till busstationen. Där fanns en Tobaksaffär (så tjusigt ställe) som hade öppet. Där gjorde vi oss av med de sista mynten och köpte persikor (eller eventuellt nektariner). Som kanske inte fanns i Finland?
Detta kom jag att tänka på när jag stod och åt en saftig nektarin på balkongen.

Dåligt samvete

Hettan ger mej dåligt samvete.
För att jag inte är på kollo och ser till mina växter. Jag vet att grannen gör det men ändå - den där känslan att man ska ta hand om det man har gjort tamt. Men jag klarar bara inte av gasset på gården där just nu.
För att jag inte far till Pedersöre och ser till blommorna på graven. Och nu går jag inte med håven och ber nån göra det för mej - för jag vet (tack och lov) att de växter vi har klarar torka. Hade samma ifjol.
Och för - och det är det allvarligaste - att jag lever så att jag tar dagen som en körsträcka mot kvällen när jag kan börja njuta. Så tycker jag inte att jag borde få leva. Jag vill ta till mej alla timmar jag får. Men vad gör man när svetten forsar och det nästan känns tungt.
Och dessutom inte lyckas få sitt samvete att hålla tyst.
Sen vill man ju inte ta glädjen av folk som tycker att det här är det bästa som finns. Men frågar de så säjer jag nog. Klagar på hettan som vi inte kan skydda oss mot. Men jag klagar aldrig på vintern - kyla klarar vi av i vårt land.
Nu går jag i alla fall ut för att söka skugga på nåt utekafé och svalka inne i byggnader som bjuder på sånt.
28 grader i eget hem - nu städat. Kvällen blir säkert fin på balkongen.

Sommarlov

Vilken härlig sommarlovsvecka. trots att det egentligen har varit för hett för mej. Men på nåt sätt har det fungerat. Ganska svalt i lägenheten på eftermiddagen. Och balkonglivet på kvällen!
Dessutom har det inte varit måsten alls. Jag har fått saker gjorda - tex den stora blomomplanteringen. Har hittat ett antal dammsamlingsställen som jag har åtgärdat. Går från rum till rum och se saker som bör åtgärdas. Jag har hittat ut till stan där det doftar lindblom.Har varit på en fantastisk konsert.
Idag blir det riktigt häftigt - Strampenlunch, Korsholms musikfestspel (invigningskonsert och mingel).
Och det är bara torsdag ännu!
Det händer en massa i helgen också. Vasa Festival som jag nog inte kommer att bevista men kanske kolla på avstånd. Och en fredad fredag före det. Och troligen en söndag i stan med aktiviteter av olika slag. Utesitt både i centrum och vid stranden.
Sen kanske hettan börjar ge med sej - nästa vecka ska det väl gå att trädgårdsarbeta på kollo igen.
Tacksam för min sommarlovsvecka i stan. Både jag och mitt hem behövde det.

Naiv dessutom

Nu ska ni få höra hur naivt jag resonerar. Beträffande plåtpoliserna/fartkamerorna.
Jag håller tillåten hastighet (inte alltid så lätt att på långa riksåttan minnas vad den är) och störs inte alls av att fartkamerorna finns.
Tycker det är fel att det finns appar (eller nåt annat) som varnar för fartkameror. Tillåten fart ska hållas - inte bara vid kamerorna.
Nå det är mitt sätt att resonera och jag blir ofta omkörd.
Läste just en artikel om hur det i allt fler bilar finns avancerade farthållare som gör att man kör "rätt" och sålunda inte får böter. Men det är väl bra!
Nehe - det blir en todellinen peltipoliisin kauhu. Hur ska man nu få in bötespengar som man har räknat med i budgeten? Då mandessutom har satsat på nya modernare och bättre plåtpoliser.
Alltså - plåtpoliser finns för att vi ska köra som folk. Ja? Om vi kör som folk får vi inga fartböter. Ja? Det borde väl vara bra. Kan väl inte räkna med dem som en inkomstkälla för staten.
Och tro mej -nog kommer det att finnas vansinneskörare trots att de här farthållarmojängerna i bilarna kommer. Går säkert att koppla bort.
Nåja - måste ju erkänna att artikeln fanns i Iltasanomat. Men fortsättningsvis - jag är naiv när det gäller trafikregler. Jag håller dem.

Konstig

Jag tycker att jag är konstig (antar att andra också tycker det). Den konstighet jag nu talar om är min oförmåga att dela mej mellan två ställen, stan och kollo. Har en vän som glatt delar livet mellan fyra (nästan fem) ställen. Normalt folk kan sånt.
När jag ska fara dit känner jag åga, vill vara kvar i stan.När jag väl är där njuter jag. Ingen annanstans har jag lika fina morronmål - ute i det gröna i tystnaden när solen just börjar titta in på min gård. Ingen annanstans har jag lika fina kvällar. Ute på altanen, solen går ner, jag tänder mina lyktor och lyssnar och snusar på kvällsdofter. Svårt att slita mej.
Och det är ju där jag har mina odlingar som jag tycker så mycket om att påta med. Och nu har jag folk omkring mej då mina grannar är på plats.
Men trots allt detta slår jag mej inte till ro och tar en hel kollovecka typ. Nope. Jag vill hem. Till alltjag brukar göra i stan och till mitt hem.
Och jag kan tro att det just är det där som är haken - min tilltro till vanor och rutiner. Vet att det är hälsosamt att bryta sånt - men då jag känner åga.
Nå nu ska jag ha en hel vecka i stan med trevliga begivenheter. Och sen blir det ett par dagar på kollo. Säkert med åga i starten men helt ok när jag väl är där.
Det här är ju inget nytt fenomen - fanns med på torptid och tid på B:s lilla villa.
Bra åtminstone att jag tryggt sover i mitt prydliga hus nu så jag får uppleva morgnar och kvällar.

En dag som andra

Fast egentligen inte. För det är B:s dödsdag. Sju år har gått.
Jag har upplevt dagen väldigt fin. Grundstämningen har varit melankolisk och det är förmodligen det som har lett till att jag har tagit dagen till mej med många sinnen. Dagen som var litet mer än en vanlig dag.
Jag upplevde dunklet under träden i parken mer intensivt än vanligt under promenaden.
Jag kände in sommaren på min vandring till stan. Och det blev inte sämre av att lindarna håller på att slå ut - man kunde redan ana doften.
Jag fick i stillhet njuta av en fin kvällskonsert där de uppträdande verkligen var med med kropp och själ. Ett år efter B:s död var dagen också onsdag. Då klarade jag inte av att gå på konsert.
Och nu - nu när dagen svalnar - sitter jag i tystnaden på min balkong med minnesljuset tänt. Och ett glas rosé. Det är fritt fram för tankarna att komma. Och nu just kommer tacksamma tankar och fina minnen. Grundstämningen melankoli sitter i på ett fint sätt. Tack.

Mysigt värre

Oj vad det är trevligt att vara på kollo när mina trevliga grannar är på plats! Där vistas vi sida vid sida på våra små tomter. Kan byta nåt ord, kan sitta tillsammans och samtala längre, ibland dela matstunder och kaffestunder. Höra ljud från den andra  tomten och ändå kunna vara privat. Perfekt.
Låna saker av varandra, hjälpa varandra praktiskt (närmast jag då som lånar och får hjälp).
Tex fick jag låna vattenspridare så min torra gräsmatta fick en välbehövlig dusch. Och hade nån som skulle ha reagerat om jag skulle ha fallit ner från stegen när jag målade på min veranda.
Kommer det gäster introduceras de över tomtgränsen. Dina vänner är min vänner.
Hade några riktigt bra dagar och for hem till stan med skörd och den första blombuketten ur rabatterna.
Och - terrasslivet på kvällen tar sej - så pass mörkt nu att man med behållning tänder ljus i lykta.
Far på nytt på fredag - då blir det fest på grannens altan. Och min gitarr plockas fram.

Värnplikt - samhällsplikt

Finland är ett av de få länder som har allmän värnplikt. För män alltså. Och värnplikten berör 80 % av årskullarna. Också rekord. Kvinnor kan frivilligt göra militärtjänst. Män kan välja civiltjänst. Så är nuläget.
Då och då kommer tanken på könsneutral värnplikt upp. Nu är det Svensk ungdom som påpekar att det borde vara lika enkelt för kvinnor som för män att göra värnplikt  - att Finland alltså borde införa könsneutral värnplikt.
Jag har alltid förfäktat att vi borde ha könsneutral plikt. Vill inte kalla det värnplikt men kanske samhällsplikt.
Men av annan orsak än SU. Jag kan tycka att det är ojämlikt att enbart män blir tvungna att sätta månader av sin tid på att tjäna fosterlandet - på ett eller annat sätt. Men - också att de får en beredskap som kvinnor inte får.
Alltså - alla i samhällsplikt. Som kan betyda utbildning i försvar - civilt, militärt och insyn i och praktik inom olika funktioner i vårt samhälle. Och förstås - rent militär utbildning för en del av årskullarna - både kvinnor och män. Eventuella tidsskillnader i olika former av samhällstjänst tar jag inte ställning till.
Viveca Dahls ledare i söndagens Vbl handlade också om nämnda plikt - med utgångspunkt i en modell som Frankrikes president Macron har kommit fram med.
Hennes ledare slutar "Vid sidan av diskussioner om kvinnor o armén borde det också diskuteras vad en värnpliktsarmé ska ha för funktion, utöver att ge männen militärhistorier att återge livet ut".
Kan hålla med.

Tullas stall

Såå nöjd med mej själv. Kom mej upp ur lördagssoffan och var först på en riktigt trevlig Pedavoceskonsert. De visade vad de kommer att sjunga på sin USA-resa.
Sen - helt planerat - gick jag till den nyöppnade terrassen, Tullas stall, på Loftets gård. Och det var nog ett lyckat drag.
Solen sken, en del folk redan 19-tiden när jag kom. Och så småmysigt att jag inte kände mej obekväm av att sitta ensam. Tog nån öl och nåt smått att äta. Helt utanför mitt vanliga lördagsprogram.
Det kom mera folk så jag flyttade ihop med mina trevliga bordsgrannar. Visade sej att kvinnan vid bordet och jag båda var helt fyllda av goda idéer om hur stället kunde utvecklas. Idéer som vi helt gratis gav till ägaren. Hi. Mysigt redan som det är men vilken potential!
Smått och intimt - och efter hand som det kom folk flyttades solar och bord allt tätare intill varann.
Så småningom var det dags för herr trubaduren Lukas som sjöng just såna låtar jag ville höra.
Hoppas verkligen att krögarn kommer att fortsätta med kvällar på innergården. Behövs ett ställe också i den ändan av stan. Perfekt för mej som inte så ofta får mej ner till stranden där det mesta tycks hända på kvällarna.
Och tänk nån allsångsafton. Litet infravärmare och plädar för kyliga kvällar. Den som uppträder flyttad så man kan sitta inne i uthuslängan och ändå vara med. Stolar och bord tätt tätt så det blir riktigt ombonat. Ännu mera småmat - sånt som folk vill stoppa i sej på kvällen. Program på konstens natt. Finns hur mycket som helst där. Och folk tycks redan nu hitta stället. För mej blir det nog flera besök.
Grattis och tack för att ni vågar försöka er på ett nytt koncept!

Utrensning

Ett konstverk i parken."Regnbågshög"?

Litet otippat program igårkväll. Följde lockropen från Ostrobotnia Australis och drog ut för att rensa ut invasiver i en park i vardande. Växten var jättebalsamin och parken ska heta/heter Tamroparken. Nära Minimani finns den.
Hur olyckligt det är så har växten fått rotfäste i fyllnadsjorden - antingen kommit med i jorden eller spridits från grannmarkerna (eller båda).
Hur som helst hade vi ett jätterstort område där de tskulle rensas. De växte en och en, i flock, i häckar. Separata, inne i annan växtlighet. Lätta att dra upp men man fick bara känslan att det aldrig tar slut. Vi var ca 10 personer i olika åldrar som höll på i flera timmar.
God stämning och en känsla av att man gör nytta. Gillar talkoarbete. Och det är staden som står bakom, betalar en summa till OA för jobbet.
Det lär finnas många ställen och många typer av naturtalkojobb som behövs - så kolla med stan - ni som styr i föreningar. Så bra sätt att se att man kan jobba och se resultat. Och få en hacka till föreningen.
Den rygg som just höll på att hämta sej från jordkärrandet på kollo fick en ny stel period. Men det ska väl lösa sej. Och inga fästingar hittade jag på mej.
Inte blev vi klara men bilden visar att det var ganka många plantor som inte kommer att sprida frön och tentakler mer. Nästa gång jag går i parken kommer jag säkert att kolla och kanske börja dra upp. "Man har ansvar för den man har gjort tam."

Hög med jättebalsamin och bakom kollegan talkoarbetaren

Då går jag...

Jag kom mej faktiskt ner i min källarskrubb idag. För att ordna, utgräva och - om möjligt - få bort nånting. Det behövs utrymme där - också.
Och ngh hittar man saker när man rotar i en källarskrubb.
Vad säjer ni om tre fina julgransfötter (en fjärde finns på kollo) hos en som inte haft julgran på jättelänge.
Har ni märkt att läder är evigt? Det finns massor med handväskor i min källare. Ser nästan lika ut allihop - har haft samma väsksmak ett bra tag. Så fina att jag bara inte kan göra mej av med dem.
Gamla brev - när ska man göra vad med dem?
Fina flaskor. Kanske nån som kunde loppas - men det blev inte aktuellt idag.
Tapetruller i massor. Nåt dagis som vill ha?
Många superstora riktiga watthögtalare finns där också - nån som behöver?
Och mig till heders må nämnas här på slutet att en del saker kom med upp ur källaren. Saker som ska granskas, piffas upp och antingen loppissäljas eller tas till Hoppets stjärna. Och i nåt enstaka fall - kastas. Vad säjs om retroskrivbordslampan och reseskrivmaskinen (tangentbord och printer i ett).
Och sorterat blev det - nu ryms julsakerna på ett sätt som gör att det är bekvämt att ta upp dem sen.

Provocerad

Jag är väldigt snäll när det handlar om att välja språk. Bråkar inte om jag blir tvungen att ta till finska för att bli förstådd. Ibland tyvärr tom så att jag börjar på finska. Av praktiska skäl.
Jag aktiverar mej inte i gruppen Stå upp för det svenska språket. Jag kan hålla med ibland men som sagt - för det mesta går jag efter leva och låta leva-principen. Litet skillnad förstås - samhällsfunktioner kräver jag mera av än av privata företag.
Men - när nån under Risut i Ikkuna (nåt jag lusläser varje vecka) skriver att de svenskspråkiga ska sluta skriva på svenska - att de kunde starta nån Korsholms Ikkuna och uttrycka sej där - då reser jag ragg. Att skriva på svenska i Ikkuna - det är tvåspråkighet för mej. Var och en använder sej av sitt språk och vi förstår varann. Så här beter jag mej i allehanda Loppisgrupper där jag bjuder ut varor. Lägger in annonsen på svenska och om nån svarar i pm på finska övergår jag till finska.
I dagens Ikkuna var det nån som försökte mildra kritiken (se bild i mitt inlägg här) men det blev inte mycket bättre. Jag tycker det är fiksu att skriva på sitt modersmål och den vägen, den mjuka vägen, få folk att inse att också svenskan är ett språk i Finland.
Här blir jag provocerad. Får lust att skriva Ikkunainlägg på svenska och dessutom uppman mina vänner att också göra det. Alla förstår ett kort inlägg på det andra inhemska om viljan finns.

Själv

Jag är så förvånad över mej själv. Jag som är så social bara längtar efter ensamtid. Och när jag nångång får den så bara njuter jag och försöker få tiden att gå långsamt. Bara existerar i mitt hem - småpysslar med saker, ser nån film eller bara ligger i soffan och mediterar. I tysthet.
Tex ikväll. Lördag. Var ute på stan med sällskap. Efter det har jag njutit på balkongen med mat, korsord och annat ensampyssel. Nu borde jag ju dra ut på stan, ner till stranden där det säkert händer nåt. Men jag kan nästan svära på att det blir soffhäng med nåt på tv. Njuter vid tanken. Hur blev det så här? Håller jag på att bli eremit?

stilblommor

Det finns en bok som jag som skolelev älskade så mycket att jag skrev av många sidor från den. Eller - för att vara exakt - delar från många sidor.
Boken heter Stilblommor och grodor och den är skriven av pseudonymen Purre (Albert Holmkvist).
Det här var före alla Facebookgrupper på temat felöversättningar, särskrivningar och på annat sätt galen språkanvändning så jag sög i mej som en svamp.
Nu har jag boken i min ägo. Undrar faktiskt om allt är på riktigt. Och så har man på nåt sätt ju blivit mätt på felskrivninhar. Speciellt vi finlandssvenskar har väl vårt mått rågat när det gäller översättningsgrodor från finska till svenska.
Men rolig är boken nog ännu och eftersom tyskan idag är ett så litet språk i Finland och Sverige kan man nog tänka sej att de utvalda översättningsgrodorna kan vara sanna. Hoppas ni kan så mycket tyska att ni förstår vad det betyder på riktigt.

Die Tränen traten ihm in die Augen - tranorna trampade honom i ögonen
Eine Dame sprach in einer Gesellschaft und man lachte über das Gespräch - en dam sprack i ett sällskkap och man lackade över sprickan
Ein Schauer überfiel ihn in der Finsternis - en sjåare överföll honom i fönsternischen (Schauer - skur, Finsternis - skymning)
Ein bunter Schmetterling liebt nie die Finsternis - en bunden smedlärling lipar i fönsternischen (Schmetterling - fjäril)
Der Böse hasst das Gute - den onde har det bra
Des Bäckers Gänse schwimmen in dem Teich, und man kann sie füttern - Bagare Gänse simmar i degen och man kan se fötterna

osv.

Ja, ja - om det här inte är fake så kan man tro att det är små läroverkselever som har presterat det som översättningar.Man gjorde sånt förr.
Rekommenderar boken som är full av grodor - på olika språk.

Själv lärde jag mej just att skriva ü.

Rapport från kollo

Kollo är nog nåt annat nu än vad det var ifjol. Ifjol handlade det mycket om hur mång packlådor som blev tömda - och att få innehållet inlirkat nånstans - plus att inte snubbla på gården  som var ett månlandskap.
Nu är det mera finlir som gäller.
När det gäller själva huset har inget stort skett i år. Loftet väntar på att några stora pjäser ska hitta vägen vidare - och då ska det nog bli att testa sovande därstädes. Det som dock händer hela tiden är att jag söker mindre saker jag kan avvara. Loppar bort, ger bort. Känns bra.
Uthuset - där händer det. Har inrättat toa. Så bekvämt att gå över gården (B:s pappas uttryck). En ny lagerhylla blev avbalkningsvägg. Och där ska mycket få plats. Det som är kvar när jag har sålt bort icke behövliga ting där också.
Och gården - den har nog genomgått en metamorfos. Gräsmatta, rabatter, perenner. Men allt är inte frid och fröjd. hade inte förstått att gödsla gräsmattan så den är mager. Åtgärdat nu så nu ska vi se tiden an. Ansatt av kålätande flygfän. All min grönkål är borta, rucolan och pepparroten har blad som är perforerade, lökblasten gulnar och potatisblasten ser klen ut - men börjar blomma. Vinden tog alla äppelblom - ingen pollinering. Dill och ärter ser bra ut - superbra. Jordgubbsplantorna klena men mycket kart nog.
Inser att min matjord är tung - skulle behöva massor med organiskt material - får börja vakta på gräsklipppande grannar.
Men det är ju så här med en trädgård - inget blir klart den första säsongen. och visst är den redan vacker. Har fått fina perenner från olika håll och blomning kommer det nog att bli redan i år.
Skam sägandes måste jag erkänna att det skulle behövas litet karakraft också här. Mycket som jag gör blir tantlösningar (ofta supersarta) eller så stannar det vid - jag borde..
Men som sagt - som natt och dag mellan i år och ifjol.

Parkjumpa

Imorse på min traditionella promenad hejdades jag av en dam som frågade mej om parkjumpan. Ingen aning men jag kollade och det var som hon trodde. Klockan 10/Rosenträdgården. Alltså Arboretum där jag var.
Damen tyckte jag kunde komma med - mina kläder dög och det kostade inget.
Sagt och gjort. Ett stort gäng damer samlades och under ledning av en pigg ung tjej fick vi en skön 45 minuters jumpastund. Taitoa ja tasapainoa hette det visst.
Tänk att få stå på gräsmatta och jumpa i rosendoft och friska vindar - i skuggan av träd. Jumpa kan väl inte bli bättre. Ska nog passa på flera gånger. Måndagar kl 10 i Arboretum.
Andra ställen andra dagar. Juli månad. Tack Vasa stad. Det blev mer än en promenad idag.