onsdag 10 juli 2019

Provocerad

Jag är väldigt snäll när det handlar om att välja språk. Bråkar inte om jag blir tvungen att ta till finska för att bli förstådd. Ibland tyvärr tom så att jag börjar på finska. Av praktiska skäl.
Jag aktiverar mej inte i gruppen Stå upp för det svenska språket. Jag kan hålla med ibland men som sagt - för det mesta går jag efter leva och låta leva-principen. Litet skillnad förstås - samhällsfunktioner kräver jag mera av än av privata företag.
Men - när nån under Risut i Ikkuna (nåt jag lusläser varje vecka) skriver att de svenskspråkiga ska sluta skriva på svenska - att de kunde starta nån Korsholms Ikkuna och uttrycka sej där - då reser jag ragg. Att skriva på svenska i Ikkuna - det är tvåspråkighet för mej. Var och en använder sej av sitt språk och vi förstår varann. Så här beter jag mej i allehanda Loppisgrupper där jag bjuder ut varor. Lägger in annonsen på svenska och om nån svarar i pm på finska övergår jag till finska.
I dagens Ikkuna var det nån som försökte mildra kritiken (se bild i mitt inlägg här) men det blev inte mycket bättre. Jag tycker det är fiksu att skriva på sitt modersmål och den vägen, den mjuka vägen, få folk att inse att också svenskan är ett språk i Finland.
Här blir jag provocerad. Får lust att skriva Ikkunainlägg på svenska och dessutom uppman mina vänner att också göra det. Alla förstår ett kort inlägg på det andra inhemska om viljan finns.


1 kommentar: