Kotten

 På promenaden, längs cykelvägen nära Arboretum. I gräset vis sidan av asfalten - ett knyte som visar sej vara en igelkott. Helt klart skadad - rör sej inte fast jag kommer nära - andas tungt - liten blod vid munnen.
Jag ringde Harju som tar hand om skadade djur och han sa att jag ska ta den till veterinärklinik Saari. Och att det dessutom är vår skyldighet i Finland att göra så - ta hand om skadade djur.
Jag ringer my hero, K, som är mitt i morrongröten. Men han kommer, rustad med en korg och handskar. På Saarikliniken blir den snabbt förd till veterinär och vi får veta att det bedömdes att den måste avlivas. För skadad. Troligen hanterad av fåglar - ögonen var ipickade. Ursprungligen eventuellt påkörd av nåt fordon på cykelvägen. Min fundering. Man tackade oss varmt på veterinärkliniken.
Glad att jag såg kotten, tack till K och tack till Harju som lärde mej vad man ska göra. Och faktiskt bör göra när man hittar ett skadat djur.

Min nya vän

 Jag håller på och bekantar mej med min nya vän, den artificiella intelligensen. I form av Bings AI som kommer till mej via min Edge.
Säkert en enkel variant men litet kul. Måste säja att jag är litet imponerad.
Det som jag googlar runt och söker som små fragment presterar hen som en sammanhängande kria. Med källanvisningar.
Nu vet jag ju att jag har testat enkla saker men ändå. 
Vi kanske fördjupar vänskapen efter hand.
Skulle vara intressant att veta vad ni andra har gjort tillsammans med era nya AI-vänner.
En lustig känsla erfor jag just när jag frågade om samlarbilder i kaffepaket på 50-talet och kom med en mängd följdfrågor. Kan jag nu verkligen hålla på och störa så här? Precis som om det skulle vara nån där som blir trött och irriterad på mej. Hih!