Det praktiska

 Själva förflyttandet av mina saker från Kaserngatan till Korsholmsesplanaden känns inte alls som betungande.
Gillar att packa och litar på mina hjälpredor och mej själv.
I detta nu har jag 30+ bananlådor packade (ungefär hälften i lånade kylkällarbås i huset). Kläder i sopsäckar. Porslin ska transporteras i bykkorgar - på förhand delvis med hjälp och delvis ensam. Den 5.9 är den stora flytten med paketbil och stor släpkärra och starka karlar. Två av dem har kungjort att jag ska veta vad jag vill - de kommer inte och flyttar mej nån fler gång. Hi.
Själv flyttar jag in så fort jag bara kan - tar madrass och "förstahjälpenväska" med mej och drar in för att provsova.
Städning med beprövat städsällskap nån gång sen när det blir lämplig tid.
Trots att jag är nervös inför hur det ska kännas längtar jag också. 
Längtar efter att ligga och se på stjärnhimlen (ingen insyn), att bada bastu första gången, att sitta på en kvällsvarm balkong med varmröda tegelväggar och mycket annat.
Och att få ställa in allt som inte har nån direkt plats i gästrummet som tills vidare inte har några möbler. 
Kanske det blir riktigt bra. Och kollo kommer att bli en hel del möbler fattigare. Så småningom.

Sälja

 Köper man ny lägenhet säljer man i allmänhet sin gamla lägenhet.
Som ju är mycket mer än en lägenhet. Åtminstone min lägenhet som jag bott i och älskat sen 1986.
För det första förstod jag inte mäklarens låga pris. Min lägenhet är litet sliten men läget och själva grunden är ju toppen. Men hon var övertygad om priset.
Och rätt skulle hon få.
Det första bude tkom när jag på min födelsedag satt och åt. Ett sånt skambud att hela aptiten försvann! Fy då!
Nästa bud var inte mycket bättre men höjdes snabbt med 5000. Kunde ändå inte acceptera.
Allmän visning med 6 gäng - ingen kontakt efter. Några bekanta som var och tittade via mej - inget napp.
Hjälp - vad gör man då. Inflationstider.
Hyra ut? Kontaktade tom en tapetserare. Hur få hyresgäst? Sent ute - studerandena har parkerat sej den dag jag skulle kunna lova inflyttning. 
Kastades i tankarna mellan alternativen och konstaterade att jag höll på att fundera ihjäl mej.
Skrev till mäklaren och bad om ny allmän visning och samtidigt  gav jag en liten öppning till att jag skulle acceptera det bästa budet. Det här var en vecka efter budet och inget annat hade skett. Mäklaren skrev sms till mej och var litet inne på att jag skulle acceptera. Strax efter det kom köparna med ett bud där de ytterligare hade höjt med 3000. Och det var så nära mitt lägsta att jag accepterade utan att fundera. Jess!
Vilken känsla!
Dessutom hade jag på vägen kommit till en djup insikt. Mitt kära vackra hem är ingen annans hem - för dem är det ett renoveringsobjekt.
Troligen på ett annat sätt än när jag har köpt mina lägenheter och accepterat det jag har sett utan att försök sänka priset med motivering att det krävs renovering. Tror det än vanligt idag att man river ut rubbet och gör något eget av det. Plus att det säljs många nyrenoverade lägenheter - oanvända.
Nå hur som helst - nu är den såld och fuktgranskad och ängersäkrad. Och finansieringen är klar.
Ibland säljer man billigare än man tänkt och ibland säljer man med vinst. Kollade upp min första lägenhet som jag sålde för det dubbla priset 4-5 år efter det jag hade köpt den. Det var 80-tal.
Så jag säjer - härmed nöjd och vandrar vidare mot spänningen att se nya lägenheten på nytt när jag får nycklarna - snart.

Sidospår

 För många år sen hade jag pälsängrar  (inga mängder men dock) och för ett par år sen såg jag spår av dem på nytt. Utrotade effektivt men ville ändå att en ny ägare ska ha en lägenhet som är hanterad av proffs. Tack och lov var disponenten enig med mej så jag fick beställa Anticimex (som precis som jag upplevde att det enbart var en säkerhetsåtgärd). Men de sprutade - två gånger med fem veckors mellanrum. Och båda gångerna skulle möbler flyttas från väggarna - både de tunga och de lätta möblerna. Och jag hade portförbud två timmar efter sprutet. Nu är det fixat.
Sen sysslar man med fuktmätning i lägenheter som säljs nuförtiden - säljaransvaret är två år i lägenheter. Litet spännande - i badrummet kakel och klinkers som är typ 20 år gamla - och trots att allt verkar torrt och fint och trots att den som gjorde jobbet hade certifikat så kunde man ju inte vara säker. Men lägenheten klarade provet och intyg är skrivet. Tack och lov. Tänk att börja riva upp klinkergolv och vänta på upptorkning.
Och köpebrevet undertecknades digitalt - jag samma dag som det kom medan köparna lät det gå flera dagar innan det blev grönt ljus. Whaat? Tänker de dra sej ur??? Tillbaka i ruta ett??
Tack och lov inte.
Men nog har det funnits anledning till störd nattsömn alltid.

Betala

 Köper man så ska man betala.
Jag har ju äntligen blivit så klok att jag inte håller pengar på nollräntekonton utan parkerar dem i fonder. Som ska ge avkastning. Men si det gör de inte nu. De var tom på minus när jag skulle börja ta hem pengarna.
Banken tyckte förstås att jag skulle låna hela summan. Det tyckte inte jag.
Så jag blev en typ som jag inte vill vara. Kolla börsen varje dag för att se när jag kan sälja.
Gillade inte mej själv.
Men lärde mej en massa på vägen. Hur förlust kan kvitteras mot vinst - köpa, sälja själv via appen (visste jag nog från förr).
Långa samtal  med min bankkvinna som bedyrade att det var så trevligt.
Nå nu har jag fått hem pengarna och det är frid fröjd och salighet på den fronten.
Men en oväntad sak att sätta tankearbete på.

Long time

 Det har varit bloggtorka mest hela sommaren. Betyder inte att ingenting har hänt .- tvärtom. Sommaren har varit så turbulent att jag inte riktigt har klarat av att skriva.
Har ställt till det så man nog kan säja att jag har förstört sommaren för mej. Trots att det är en bra sak. 
Jag sover dåligt, grubblar och går ner i vikt fast jag äter som vanligt.
Och vad har jag då gjort? Jo köpt en lägenhet. Ska alltså flytta från mitt trygga bo där jag har mått bra sen -86  - och det är nog mycket för rutintypen.
Tror vi måste ta det i bitar. Det här inlägget får heta Köp

Det var så här att det var visning på en intressant lägenhet på Korsholmsesplanaden. Allmän visning. Passade på att beställa privat visning just före på en annan i närheten. Båda var fyrarummare. Väninnan var med. Den med privat visning hade jag sett förr och inte var den bättre den här gången. Kolkko skulle jag säja. Massor att göra. 
Från den direkt till en underbar ljus och vacker lägenhet. Renoverad. Flera gäng på visningen. Intresserade. Såg de lystna blickarna. Kom till att om jag är intresserad av den här ska jag slå till. Hejades på av mäklaren och väninnan.
Och när jag insåg att jag typ 10 minuter senare kommer att bestämma mej för att köpa - då gick en del av min hjärna i lås. Då slutade jag registrera. Tack och lov finns det bilder och en väninna med hela hjärnan i bruk.
Men jag - slår till på första visningen och  får samma kväll veta att jag får den. Det är ju inte klokt!
Minns inte när det här skedde men det var länge sen. Alltför länge. Har bott i min gamla på väg bort alltför länge. Och gör det ännu fast nu börjar det vara så otrivsamt där att det inte riktigt är mitt hem. Med flit ställer jag det så så det inte ska vara så svårt att bryta upp.
Det nya då - en fin fyrarummare ett par kvarter från den gamla. Det där med fyra rum har jag fått förklara för folk. Och visst, visst skulle jag klara mej med mindre men det är ju så att jag har saker på kollo som ska hem. För att jag sen eventuellt nån gång ska kunna lämna kollo. Vill ju inte ha två. Men det får bli på framtiden.
Och sen är det ju så att fast jag bor själv som di säjer så ska jag inte bo trångt. Jag ska inte behöva ha bastun som förråd och trycka in saker så jag inte vet var jag har vad.
Nu kommer jag att få breda  ut mej. Vardagsrum med matsalsbord, kök, sovrum, bibliotek och gästrum (egentligen pysselrum med symaskin och strykbräde framme men pysselrum kanske man inte ska ha som 70+). Kommer helt säkert att fylla rummen.
Men börjar jag trivas (bästa sättet att inte börja trivas är att ställa den frågan säjer en väninna)? Jag har hoppat i galen tunna tidigare.

Nu är det några veckor tills vi vet hur det här utfaller. Jag hoppas ju så innerligt att jag ska finna mej till rätta. Och mina saker kommer ju med - snart doftar det som det ska i det nya. Men osäkerheten och våndan finns kvar. Borde ha fått flytta in direkt. Eller åtminstone fått komma in för att kolla.
Fortsättning följer.