Mina begravningsarrangemang

 Allt möjligt börjar man göra när det finns sånt som inte riktigt lockar bland dagens uppgifter.
Fastnade just i att komplettera dokumentet Mina begravningsarrangemang.
Började redan när jag gick Döden, döden-kursen och fortsatte sen tillsammans med vänner som var positiva till att fylla i detta dokument - till hjälp för de efterlervande.
Har speciellt en vän som har mycket åsikter som hen har delgett mej - och har väl också delgett släktingarna. Bäst att ha det nerskrivvet.
Det känns inte jobbigt att skriva ner tankarna, skulle kanske göra det om jag skulle veta att jag är allvarligt sjuk. Begravningsbyråerna har häften man kan fylla i. Fast allt ryms inte där så det får nog bli nån bilaga också.
Och idag - mitt i allt annat - fann jag mej sitta med minnesverser och psalmbok (måste nog kompettera psalmlistan med nåt ur tillägget).
Min huvudtes är att det ska vara enkelt - församlingens bårtäcke på enklaste tänkbara kista - låneurna om urna behövs, inget blomsterhav, minnesstund bara för de närmaste.
Jag skriver allt med blyerts för att kunna ändra vid behov.
Vissa saker kommer jag att lämna öppna - vill man ha en vers i jag-form, du-form eller man-form. Intressant att alla används. I mitt dokument är versen i jagform.
Psalmer får jag lägga många så kan man välja. Helst såna psalmer som är kända för dem som planerar.
Det kan kännas konstigt 1) att skriva ner sånt här, ganska detaljerat 2) att själv vilja styra det hela.
Men det är så jag vill ha det och hoppas att mina efterlevande kommer att vara glada över dokumentet. Rekommenderar åt andra också. 
Dokumentet parkeras i den tunna mappen Döden, döden. Där finns redan intressebevakningsdokumentet och testamentet. Viktig mapp i bokhyllan.

Avfallstransport

 Idag kör 3-4 olika avfallstransportbilar kors och tvärs längs x-vägen tex i Vapenbrödrabyn. Alla egnahemsägare har beställt sin egen transportör. Samma gäller också höghus i stan.
Det här kan jag tycka är galet - tex ur miljösynpunkt.
Vet inte om det är samma synpunkt som lagstiftaren har men lagens anda är nu att kommunen ska ha hand om transporterna - dvs i praktiken betyder det att Stormossen delar upp sitt område i lämpliga bitar och fördelar uppdragen bland befintliga entreprenörer - dvs samma som nu kör kors och tvärs.
Jag kan tänka att nämnda Vapenbrödraby skulle vara ett område.
Men nu finns det en bromskloss - den kommunala avfallsnämnden som ska ta ställning. Den har tagit ställning många gånger och alltid röstat ner det förslag som NTM-centralen med stöd av lagen har -dvs just det att kommunen = Stormossen bestämmer.
Det är tom så illa att nämnden (delägarkommunerna och eventuellt i förlängningen de enskilda trilskande ledamöterna) riskerar böter om de inte anpassar sej till lagen.
Jag kan inte förstå varför de tänker som de gör. Och hur mycket det än har talats om det här i blad och radio har jag inte hör nåt svar från nån nejsägare.
Jag har personligen ingen åsikt vem som tömmer byttorna på gården bara de blir tömda. Kan tänka mej att nån husägare vill ha det "som förr" och få välja den som man har så bra kontakt med. Men tror att de i det långa loppet inte har nån skillnad.
Hjälp mej nu att förstå - mina visa bloggläsare.
Att Stormossen sen inte har kunnat fakturera på ett tag är en annan sak jag inte förstår...

Rolle

 De stora generationerna börjar närma sej åldern där det kan kännas skönt och tryggt att ha nåt att ha till hands om man känner att man behöver nåt att stöda sej på under promenader.
Varför inte ta steget till rollator direkt. Smidig och enkel, med korg för köpväskan och liten bänk att sitta på.
Hujedamej ropar ni i kör.
Jamen tänk så här - vi gör en dygd av nödvändigheten och gör det trendigt med rollatorer. Vi kräver att få rollar som matchar vår personlighet - hippierollatorer med blommor, svarta diskreta, guldfärgade - you name it.
Och telefonhållare vill vi säkert ha - vi har ju inte händerna fria.
Och fördelen med att tänka rollator är att man också tänker bostad som är rollatorvänlig. Och kräver tillgänglighet överallt. Bäst att tänka på sånt medan man har möjlighet att anpassa sej och har styrka att kräva.
Mera rollatorer åt folket!

Åka kollektivt

Jag som sällan och aldrig åker buss är helt upptänd av den senaste veckans erfarenheter av reseappar i tre städer - Helsingfors, Stockholm och Vasa.
I Helsingfors var tanken att vi skulle åka från järnvägsstationen till Olympiakajen. Men vädret var lämpligt så vi gick. Men jag hann lära mej hur det går till att åka i alla fall. Visste nog men nu såg jag det på riktigt. Ingen biljettförsäljning ombord. Köp i app - betala med Mobilepay. Tidtabeller, rutter o hållplatser förstås i appen. Skönt att inte behöva jaga biljettköpsställen.
I Stockholm skulle vi från Värtahamnen till Gamla stan. Ruttplaneraren skickade mej "bakvägen" som innebar byte till tunnelbana - ibland två byten. Tack och lov visste jag att det skulle fungera med buss 76 och då jag skrev hållplatsen rätt hittade jag - tider och hållplatser. Här gick det att betala i bussen - med kort. Så det var bara att blippa med eget bankkort och vips så var det betalt. Och appen användes för att se vad de olika hållplatserna hette.
I lördags var jag på pilgrimsvandring längs stranden i Vasa - ny led delvis. Hållbarhetsveckan till ära åkte vi kollektivt tillbaka. Mitt Walttikort från tiden för fotoperationen fungerade - de uppladdade pengarna fanns kvar - och enkelresans pris hade sjunkit till 1 euro. Dumt att inte åka kollektivt i Vasa! Man kunde använda kontanter men det kostade mera.
Men medaljens baksida - synd om dem som inte har smarttelefon och appar/kort.  

Kenwood

 Har under sommaren loppissålt saker från ett dödsbo som en väninna tömde. Där fanns bland annat en Kenwood-köksmaskin.
Gammal och tung och präktig. Och fungerande.
En köpare fanns men hen ville veta om den klarar 1 liters degar. Och det visste inte jag som ju inte hade använt den. En annan användare sa att det bara är en halv liters degar som gäller. Vi måste lita på det eftersom det verkade stört omöjligt att få tag i sån information för en så gammal apparat.
Men jag ville ändå ha svart på vitt så jag sökte och letade.
Bings AI hjälpte till men kunde konstatera att inget fanns om den detaljen.
Gick in på en Kenwoodsida och hittade en live chatt. En aktiv engagerad chattare skrev fram och tillbaka och konstaterade samma som Bing och jag - finns inte info.
Men hon lovade forska. Lovade henne stjärnor i kronan om hon skulle lyckas.
Nu har hon stjärnor i kronan - hon hade lyckats. Idag kom en manual på engelska, fantastiskt. Iofs är Kenwooden redan såld men det gör inget - är bara så imponerad av den idoga (och vänliga) live-chattaren.
Och jo, visst klarar apparaten mer än 5 dl, den klarar 7,5.

Kotten

 På promenaden, längs cykelvägen nära Arboretum. I gräset vis sidan av asfalten - ett knyte som visar sej vara en igelkott. Helt klart skadad - rör sej inte fast jag kommer nära - andas tungt - liten blod vid munnen.
Jag ringde Harju som tar hand om skadade djur och han sa att jag ska ta den till veterinärklinik Saari. Och att det dessutom är vår skyldighet i Finland att göra så - ta hand om skadade djur.
Jag ringer my hero, K, som är mitt i morrongröten. Men han kommer, rustad med en korg och handskar. På Saarikliniken blir den snabbt förd till veterinär och vi får veta att det bedömdes att den måste avlivas. För skadad. Troligen hanterad av fåglar - ögonen var ipickade. Ursprungligen eventuellt påkörd av nåt fordon på cykelvägen. Min fundering. Man tackade oss varmt på veterinärkliniken.
Glad att jag såg kotten, tack till K och tack till Harju som lärde mej vad man ska göra. Och faktiskt bör göra när man hittar ett skadat djur.

Min nya vän

 Jag håller på och bekantar mej med min nya vän, den artificiella intelligensen. I form av Bings AI som kommer till mej via min Edge.
Säkert en enkel variant men litet kul. Måste säja att jag är litet imponerad.
Det som jag googlar runt och söker som små fragment presterar hen som en sammanhängande kria. Med källanvisningar.
Nu vet jag ju att jag har testat enkla saker men ändå. 
Vi kanske fördjupar vänskapen efter hand.
Skulle vara intressant att veta vad ni andra har gjort tillsammans med era nya AI-vänner.
En lustig känsla erfor jag just när jag frågade om samlarbilder i kaffepaket på 50-talet och kom med en mängd följdfrågor. Kan jag nu verkligen hålla på och störa så här? Precis som om det skulle vara nån där som blir trött och irriterad på mej. Hih!

En gång till

 En gång till ska jag ut ur boxen - bekvämlighets-och rutinboxen. Till de tidigare boxöverskridningarna räknar jag torp till kollo och Kasern till Korsholms. Det gick väl sådär.
Nu ska jag pröva att vara utan ett boende två ett tag för att se hur det känns.
Ska hyra ut kollo i juli månad. Och noga iaktta mina eventuella längtanskänslor. 
Intressant nog bli det första gången i mitt vuxna liv som jag inte har att sommarställe jag "måste" besöka.
Den som hyr mitt kollohus är också intressead av att köpa ett kollohus - eventuellt mitt. Så jag måste vara beredd på en sån fråga.
Mitt tips är att jag säjer nej. Har nog varit så fint att vara där i vår.
Men - just nu känner jag en ro i att inte fara till kollo på en hel helg. Har varit annat program.
Förstå sej på mej - huhu.

En lösning?

 Det är nu inget som finns i mina tankar så ofta men det har poppat upp då och då på senaste tid.
Det har talats så mycket om att det finns en minimal chans för mej att komma in på ett Hem om jag lever så länge att jag inte klarar mej själv (och vi vet att det ju inte nödvändigtvis handlar om hög ålder). Det talas om att anhöriga ska ställa upp och se till att den som behöver hjälp ska kunna bo hemma. Anhöriga och köpehjälp - både kommunal och privat. Jag har inga barn och jag kan tänka mej att många med barn inte vill/kan belasta barnen.
Vad tror ni om en tanke som föddes här i min stora lägenhet. Den är ett perfekt ålderdomshem annars. Inga trappor, hiss som är stor, stora ytor, breda dörrar. Plats för både rollator och rullstol.
Den är också så bra planerad att man gott kunde bo flera här - tre rum placerade på lämpligt sätt kring hemmets hjärta. Men det är bara det att jag har svårt att tänka mej att bo med ett par jämnåriga - åtminstone jag tror att vi skulle få det trångt. Och dessutom har vi så mycket saker i min generation. Men det skulle bli ett perfekt gemenskapsboende  - så som vi definierade det för ett tag sen.
Det som var min nya tanke idag var att man skulle inhysa en ungdom, en studerande i ett av rummen - det som finns litet på sidan - med egen toa nära. En ungdom som kanske skulle få bo gratis mot att hjälpa mej med sysslor som hemhjälpen inte får göra. Och framför allt - finnas i hemmet. En som reagerar om jag faller eller annars behöver hjälp. Och i bästa fall - en som jag skulle umgås med då och då.
Såg ett program om ett sådant arrangemang på ett boende.
Men finns det nån studerande som vill bo på det sättet idag? Och - vågar jag som äldre ta emot en främmande person i mitt hem?
Läste just en artikel om en åldring som köper tjänster, tex nån kommer och vistas med honom mot betalning. Astronomiska summor. Hade tänkt länka men hittar förstås inte artikeln mera.
I verkligheten hoppas jag mycket på det som man nu kallar gemenskapsboende. Anpassade bostäder för äldre, sällskap, gemenskap och eventuellt nån hustrygghet också. Men självständigt boende med egna möbler och egenbeställd hemvård. Vi har Folkhälsan och Berghemmet som är sådana i Vasa. Mera sånt - på kommunal basis som Berghemmet. Ett alternativ mellan hemmaboende och anstalt. Skulle spara mycket åt samhället. För i den bästa av värlrar tar vi ju hand om varandra i en sådan miljö.
Imorron ordnas ett seminarium -just på Berghemmet - på temat Hur mår Vasas seniorer. Hoppas det säjs kloka saker där.

Om att sälja en motionscykel

 Jag blev - som många av er vet - med motionscykel för ett tag sedan. Och jag cyklar inte. Knäna tog stryk tyckte jag - och det blir bara inte av att sätta sej på trampverket. Fast jag vet att det är så hälsosamt.
Ut ur mitt hus ska den.
La den på fb-loppisar (Marketplace och andra).
Först kom en som "inte hade tid" och ville anlita en transportfirma som jag vet att man inte ska anlita. Anmälde till Fb, blockerade.
Nästa var en med utländskt namn - profilen visade att det var en kvinna. Avtalade om träff för provning av cykeln idag kl 17.
Ingen kom - mannen på väg. Hmm. Jag var ute och väntade.
Så småningom kom en bil med tre svartmuskiga män. Hmm.
Förklarade förseningen med nån som hade genomgått en hjärtoperation Lät litet som friarna på Fb. Hmm.
Trevliga män visade det sej - önskade mej Happy Eastern.
En av dem satte sej att testa och skruvade och kollade. Verklig cykelexpert. De andra stod artigt i loftgången utanför dörren. Behövdes en second opinion så en till kom in.
Intervjuade den som stod kvar utanför och det visade sej att de kom från Pakistan och jobbade på ABB, Vasa uni resp inom forskning nånstans. Där kunde man bara se.
Helt hederliga människor. Är det nu så att jag är förstörd av alla mystiska och skumma typer jag möter på Fb och annanstans på nätet att jag är på min vakt fast jag inte skulle behöva. Är det nu så att de här som kommer irl är hederligare än de som kommer nätvägen? Svårt att säja. Måste ju nog erkänna att jag hade en livlina aktiverad när jag förstod att husband skulle komma.
Cykeln då? Nä expertisen trodde att den var för liten för den långa hustrun - precis som jag själv också har upplevt. Men det var ointressant i sammanhanget. Det intressanta var människomötet. De här svartmuskiga skulle jag ha kunnat bjuda på kaffe. Och hoppas att den hjärtopererade har det bra.
Så gott folk - en bra motionscykel till salu. 20e.

Lådan

Som ni vet tycker jag det är ganska spännande att backa ut bilen från dess plats under taket. Så när jag väl är ute ser jag inte tillbaka.
Därför vet jag inte när Lådan har uppenbarat sej, men där var den när jag kom hem och skulle köra in. En plastlåda typ skolådestor - men inte lika hög.  Steg ut för att kolla den. 
Hål i båda ändarna. Nåt rör som gått genom? Nåt som fallit från bilen? Osannolikt att jag skulle ha en plastgrej under bilen. Nåt som blåst från soplådorna?
Nå jag placerade den åt sidan mot sopisarna i väntan på att träffa nån på gården - nån som skulle veta bättre.
Men förstås - ingen syns på den här gården. En snökväll var en hurtig snöman på plats och han kom med mej för att kolla.
Jo, sa han, det är en råttfälla. Huvadå! En råttfälla bredvid min bil. Vi lyckades inte öppna den så jag vet inte vad som finns inuti. Verkar liten för att hysa råttlik. Springer de tillbaka ut i naturen förgiftade eller? 
Fortfarande inte träffat nån av husets folk. Snömannens teori gäller.
Väninnan blev helt fnissig vid tanken på att jag skulle ha gjort det jag brukar med hittegods - tagit in och restaurerat.
Kan lova att jag tvättade händerna både en och två gånger efter beskedet om att det är en råttfälla.
Avgör själva - här kommer bilden.

Inte så bra bild. Hjulen hör till sandbehållaren.

Måndag morgon

Det är nåt visst med att sparka igång veckan. 
Den här måndagen var så aktivitetsfylld att jag inte "hann" på morronpromenad. Blev bara Sofiagympa. Bra att jag har en att rapportera åt - fast hen är så mycket tuffare på motionscykeln - för vem vet om jag annars skulle ha haft tid med Sofia heller.
Nåväl - tvättmaskinen har surrat sitt. Skönt att kunna ställa ut torkställningen på solig balkong. Diskmaskinen surrar på ännu. Och som ni vet så är tömningen av maskinen en favoritsyssla.
Och så var det bokföringen och räkningarna.
Administration - tidbeställning och diverse kontakter.
Och plocka, plocka. Kläder tycks samlas i det här sovrummet också.
Sopsorteringen - vad ska tas ut idag?
Så visst förstår ni att jag inte hann med morronpromenad?
Nu snart dags för datastödet där temat är Fonecta.

Rum 4

 Pysselrum var arbetsnamnet på mitt fjärde rum. Sen insåg jag att det kanske inte är rumrent för en 70-åring att ha ett pysselrum och då blev det gästrum. Måste tydligen rättfärdiga mitt köp av en lägenhet med fyra rum.
Nå, nu har månaderna gått och inget pyssel har gjorts och ingen gäst har bott där. Och i verkligheten ryms inget pysslande in mera. Gäst nog efter att rummet fick en fin utdragbar lavasäng från en Fb-roskalava. Lavasängar görs tydligen inte mera och det var viktigt för där förvaras madrasser och täcken.
Och annars också fylls rummet numera av viktiga saker (efter att det slutade vara lager för flyttgods).
Här finns symaskinen färdigt uppställd - har faktiskt använts en hel del.
Här finns Ruloskåpet med pysselmaterialet.
Här finns strykjärn och strykbräde med bra belysning. Min favorit.
Här finns mangeln - som jag fick när jag insåg att husets mangel ser ut och fungerar  som nåt som köpts i England strax efter kriget.
Här finns torkställningen som behövs för vinterklädtork.
Här finns radion som spelar Radio nostalgia (eller vad den nu heter) för mej när jag jobbar i rummet.
Här finns garderober med kläder.
Här finns pelargoner i vinterförvar.
Och nu kommer här snart att finnas en motionscykel som ännu bidar sin tid i bilens baklucka.
Kontenta - det finns alltid rum i rum 4. Samt - alla behöver ett rum 4.