tisdag 7 juli 2020

Teknikstrul

Del två av min natt brukar ofta bjuda på drömmar jag minns. Så också i natt. En mardröm var det.
Alla kommunens (troligen Korsholm) skulle delta i nån sorts undersökning. Först skulle man dock registrera sej. Jag var i början av gänget och möttes av en gammal tjockdator med liten skärm. Min handledare var en som (också i verkligheten) inte var den mest slängda på datateknik. Och en slängd skulle jag ha behövt. Ingenting lyckades för mej. Ibland försvann det jag skrivit och ibland visste jag inte var jag skulle trycka. Handledaren bara suckade och funderade hur det nu skulle vara Och en tålmodig kö av kommunalare stod bakom mej. Maran pågick en lång tid. Sen plötsligt kom en ny administratör som med litet finurlig blick sa att registreringen också kunde göras på papper - det var ju dock bara fyra uppgifter som skulle fyllas i. Fick ett papper och en kulspetspenna som hade legat i vatten och inte fungerade. Följande penna lyckades jag få igång och jag tror det hela slutade lyckligt. Var helt matt när jag vaknade.
Kan tilläggas att jag i passet mellan del ett och del två av sovandet läste vad Fb minns och där fanns  den här ...


tisdag 2 juni 2020

Ännu kan vi

Var på väg från stadssjukhuset igår. En likbil var på väg från kapellet. Alla bilar väntade för att evntuella bilar som hörde till följet hinna med. Och när likbilen var på väg upp på stora vägen stannade trafiken av så att den och dess följe fick företräde trots att de var väjningsskyldiga.
Blev så glad över den visade respekten.
Litet av det gamla - man stannade upp och herrar tog av sej hatten när ett likfölje körde förbi.


söndag 24 maj 2020

Procentlappar

Läser i dagens blad att över 5 000 000 e delas ut till KPO:s kunder. Helt automatiskt - bonuskort - uträkning - pengar på ett konto.
Osökt gick mina tankar till barndomen och motsvarigheten till utdelningen. Handelslagets (samma bolag på den tiden) kvittenser samlades och när året var slut satt de och adderade både mamma och moster. Och inga räkneapparater hade de. Sen lämnades kvittenserna och slutsumman in och en viss procent av det man hade handlat för fick man tillbaka. Inte som pengar om jag minns rätt utan man fick köpa nåt för bonusen. Vet inte om det var begränsat det man fick köpa - har en känsla att det mest handlade om kastruller. Och procentlappar kallade de kvittenserna.
Inte hundra på att jag minns det här korrekt - jag var så liten. Minns inte ens att mamma skulle ha fortsatt med det här efter att vi hade flyttat till Vasa.
Berätta gärna mer ni som minns bättre/har ett vuxenminne av fenomenet.


lördag 23 maj 2020

Ta ansvar - i smått och i stort

Köpte take-away-kaffe på stan idag. Vid automaten stod det med stor text - Kahvia 1,50. Hittade ingen kopp/mugg så jag gick till kassan. Fick min mugg och fick betala - 2 e sa tjejen. Och det stod också på prislistan vid kassan. Aj ja- det stod 1,50 vid automaten. Då ändrade hon och slog in 1,50.
Nu är jag inte upprörd över priset- jag kan gott betala 2 e för en kopp kaffe. Och egentligen inte upprörd över att priset var olika på olika ställen.
Det jag är upprörd (nå det är väl att ta i) över är att tjejen inte hade nåt annat att komma med än att slå in det pris jag sa. Säj att jag har läst fel, kolla om det är så. Säj att det där priset gäller för nåt medlemskort. Be om ursäkt för att två priser figurerar. Beklaga och säj att det ska korrigeras.
Visa litet yrkesstolthet! Ha koll på det du gör! Ta ansvar - i smått och i stort. Och känn att du behärskar situationen.

Tillägg. Köpte kaffe på samma ställew idag 30.5. Det visade sej att 1,50 var priset för pensionärer. Me säj det då!


onsdag 13 maj 2020

...som aldrig säjer nej

Är nog mycket medveten om att musik kopplas till händelser och väcker händelser och situationer till liv..
Men det var en ovanligt stark upplevelse idag.
Var på väg hem och bilradion spelade Sommarn som bor i dej. Jag kastades hastigt med minut- och meterangivelse tillbaka till Åbo våren 1973. Närmare bestämt en småregnig förmiddag när jag sprang runt på ärenden i främmande hus och främmande kvarter. Jag samlade dokument och intyg som jag behövde för att börja mitt jobb till sjöss. På Wasa-Umeå-rederiets färjor med start i Vasa. Minns inte men jag tror att jag den sommaren jobbade enbart på rutten Vasa-Umeå. Som purserbiträde.
Hade antagligen hört låten på transistorradion i studielyan innan jag gick hemifrån och det var väl inte så konstigt - den hade ju just segrat i Melodifestivalen.
Minns precis stämningarna den där dagen - jakten på intyg - vaccinationer, lungröntgen, officiella papper och sånt jag kunde sköta från Åbo för att vara klar att börja så fort jag kom hem till Vasa. Småregn. Nästan så att  jag gick med karta för att hitta allt.
Sommarlovsstämning, jobbförväntan - härlig ungdomsvår! Och så låten i huvudet.
Och idag - flashback tack vare musik i bilradion. Tog den i repris via Youtube.


Sommar´n som aldrig säger nej
Malta
Det är måndag och gatan blänker vått
Under en himmel som är grå och nött
Det är tisdag och människorna har brått
Det är ett vimmel som är grått och trött
Är jag grå, är du sorgsen, är det höst
Dina bröst är som svalor som häckar
Det är sommar'n som bor i dig
Sommar'n som gror i dig
Sommar'n som ler i dig
Sommar'n du ger åt mig
Du är sommar'n som aldrig säger nej
Sommar'n som bor i dig
Sommar'n som ler i dig
Sommar'n som aldrig säger nej
Man har slitit och jobbat som ett djur
Och man vill bara komma härifrån
Hela da'n satt man där i varsin bur
Och all färg man såg var färgen av neon
Är jag grå, är du sorgsen, är det höst
Dina bröst är som svalor som häckar
Det är sommar'n som bor i dig
Sommar'n som gror i dig
Sommar'n som ler i dig
Sommar'n du ger åt mig
Du är
Källa: Musixmatch