Normal

 Det öppnades en ny butik i Vasa. En som man nu inte riktigt visste vad den kommer att sälja - lät som gamla goda Billigboden.
Nåväl - efter insamlingspasset tänkte jag att jag ska kolla in.
Normal heter den - anspelar på att det säljs normala varor till onormalt låga priser.
Men vilken struktur på hela butiken! När man väl var inne var det ingen återvändo - man vandrade labyrinten fram tills man kom till kassan. Inga genvägar här inte.
Och oj vad folk vandrade. Och tittade. Och stoppade upp.
Jag som inget skulle ha var ju i princip på väg till kassan så snabbt jag kunde - insåg att det inte var läge att börja köpa nåt. Kassakön verkade gigantisk.
Så jag fick be folk stiga åt sidan - sa att jag inget har köpt - och det gick riktigt bra.
Träffade på en farfar(?) med ett bebibarn i bärkorg. Han var i samma sits som jag men hade fastnat i massan. Så han kallade mej sin räddande ängel och hakade på och forsade efter i mitt kölvatten där jag bad om ursäkt, ville gå förbi, inte hade köpt nåt. Omväxlande på finska och svenska. Och så småningom var vi på lugnt vatten. Nån nytta ska man väl ha av sin lärartid och dito röst.
Nå vad sålde de då - vet inte men i huvudsak hygienprodukter. Blir säkert att handla där nån gång när de andra har vimlat klart. Och det lär inte bli på ett tag.

I grön väst

 Igår inleddes församlingens Ukrainainsamling. Kyrkans utlandshjälp med direkt samarbete med Ukrainas motsvarande.
I kermitgröna västar stod vi på Citymarket och jag hade faktiskt två pass så jag hann få många intryck.
Trots att det har varit många insamlingar på samma ställe tidigare (tex stod jag i röd väst för Röda korset för ett tag sen)  så hade människor iver att ge pengar ännu en gång. Vi konstaterade med gemensamma krafter att det är ju så vi känner - ge en gång, ge flera gånger om vi har möjlighet.
Och det gavs mycket - bössorna fylldes långt av sedlar. Och vi fick många tack för att vi samlar in.
Hörde ingen säja att man borde samla för Finland. Ett diffust muttrande om att det ju nog finns andra att samla åt också tyckte jag mej höra. Inte rakt till oss dock.
Fick själv hjärnsläpp när jag skulle svara på frågan om hur pengarna kommer vidare - jag svarade trosvisst "menee suoraan Bulgariaan". Tack och lov reagerade frågeställaren så jag fick korrigera mej själv. Hon var inte så bra i geografi i skolan konstaterade min medinsamlare.
Två ukrainska familjer kom fram till oss - säkert styrda av våra stora ukrainska flaggor (tack H och barnen som pysslade). De berättade litet var de bodde och hur de har det i Finland. PÅ nåt sätt fint att de kände att de ville ta kontakt. Engelska kunde nån i familjen. Om jag träffar på flera ukrainska familjer ska jag kolla om de känner till appen som ger dem möjlighet att tala sitt språk och appen ger ut deras tal på svenska/finska. Med ljud alltså.
Jag kunde igen konstatera att jag trivs som fisken i vattnet med insamlingsbössa i hand (bara tiden passar). Så till den milda grad att jag kom hem med min kermitgröna väst på. Får ta den tillbaka idag då jag kollar läget. Jag har bara bakjour idag så om schemat håller blir fredagen fredad.

I kvinnorum

 Var ska man vara annanstans än i kvinnorum på den internationella kvinnodagen.
Mitt kvinnorum idag blev frissan. Alla stolar var upptagna av pratglada kvinnor - ett surr i salen. Men trots surret är man priva med sin egen frissa. I en frissabubbla. Och som vanligt tog inte samtalsämnena slut.  Kriget och känslorna, coronan, stickning, skärifärder, hundar, mående - you name it.
Och saxen gick och skapade en fin frisyr utan att jag sa ett ord om hur jag ville ha det. Så blir det med mångårig kontakt.
Bland alla glatt pratande kunder var det en som stack ur - på ett positivt sätt. En som satt ensam under torken när jag kom - och glatt antydde att det är hon som är den enda nu. Vi kände inte varann från förr men det var absolut inget hinder för att vi bums fick en glad kontakt. Hörde henne i bakgrunden sen också. Ojoj, litet mera av den mentaliteten åt folket!
Nöjd med min stund i kvinnorummet, terapistunden kan man kalla det.
När jag gick satt två män och väntade på sin tur. Hoppas de också fick ta del av kraften och positivismen i kvinnorummet.
Dessutom - min frissa klipper en så stabil frisyr åt mej att den håller perfekt två månader. Ses i maj!