Det praktiska

 Själva förflyttandet av mina saker från Kaserngatan till Korsholmsesplanaden känns inte alls som betungande.
Gillar att packa och litar på mina hjälpredor och mej själv.
I detta nu har jag 30+ bananlådor packade (ungefär hälften i lånade kylkällarbås i huset). Kläder i sopsäckar. Porslin ska transporteras i bykkorgar - på förhand delvis med hjälp och delvis ensam. Den 5.9 är den stora flytten med paketbil och stor släpkärra och starka karlar. Två av dem har kungjort att jag ska veta vad jag vill - de kommer inte och flyttar mej nån fler gång. Hi.
Själv flyttar jag in så fort jag bara kan - tar madrass och "förstahjälpenväska" med mej och drar in för att provsova.
Städning med beprövat städsällskap nån gång sen när det blir lämplig tid.
Trots att jag är nervös inför hur det ska kännas längtar jag också. 
Längtar efter att ligga och se på stjärnhimlen (ingen insyn), att bada bastu första gången, att sitta på en kvällsvarm balkong med varmröda tegelväggar och mycket annat.
Och att få ställa in allt som inte har nån direkt plats i gästrummet som tills vidare inte har några möbler. 
Kanske det blir riktigt bra. Och kollo kommer att bli en hel del möbler fattigare. Så småningom.