Ålderdomen

Igår när jag stod vid Gemensamt anvar-insamlingen kom en släkting förbi. Med en miniupplaga av sej själv. Han presenterade mej för lillkillen som "Din farmors kusin". Måste först tänka till - jo det stämde nog. Och sen tänkte jag till en gång till. Det lät så gammalt. Speciellt som farmor i fråga är världens ungdomligaste... Men jo, både farmödrar och kusiner till desamma är i min ålder. Face the fact.
Hos frissan senast visade det sej att ett envist oklippt hårstrå hörde till ögonbrynet. Pinsamt kändes det. Skärpning. Trots att mina ljusa ögonbryn knappt syns.
På väg från jumpan härom veckan föll jag två gånger - ena gången stod jag på knäna och hade svårt att komma upp. Skärpning - knäböj varje dag är modellen.
Jag har märkt att min balans är sämre efter jumpapausen på hösten. Märks just under jumpan. Farligt att ta pauser. Idoghet!
Tycker inte att jag är speciellt tjock. Men har ett BMI på 25. På gränsen till övervikt. Skärpning - julkilona ska bort! Speciellt som jag tydligen är diabetespatient in spe. Ska på sockerbelastning nästa vecka.
Det är så här. Åldern sätter sina spår. och vissa av spåren kan vi inte göra nåt åt. Men de som vi kan påverka ska vi se till att ta oss an. Inte för att vara fåfänga utan för att klara oss bättre.
Märkte på jumpan att balansen hade blivit sämre efter "vilan" efter fotoperationen.
Inte ligga på latsidan - motionera och jumpa så länge man har möjlighet. Alltid hemåt. Och acceptera såna ålderstecken som man inte kan göra nåt åt.