Tvättar vanliga kläder. Och vilken trist samling! Förutom nattkläder en drös med mjukishemmakläder - de blå och grå collegebyxorna, de randiga bomullströjorna.
För det är ju så jag är klädd - dag ut och dag in.
Går jag ut en sväng svidar jag förstås upp mej - jeans, tröja och kofta. Och de samma persedlarna står redo vecka efter vecka.
Läppstift - nej, syns ju inte under masken. Ögonmakeupen skippas ibland när det är läge att ta solbrillorna på. Slappt, slappt.
Råkade höra på radio att folk satsar på sitt utseende inför Teamsträffar. Har jag inte gjort fast härom kvällen la jag faktiskt läppstift inför en bolagsstämma. Kommenterade det och också att det var konstigt att vara utan mask med dem som var närvarande på riktigt och hade mask. Fick som svar att det nog syns - det där med läppstift - du syns på storskärm på väggen. Bra att man inte vet allt och ser allt.
Med det här vardagliga grå i huvudet gick jag en snabbrunda på stan i lördags. För att se litet folk men också för att se litet vacka saker. Och visst var det trevligt! Bytte ord med bekanta och butikspersonal och kollade in läckra vårkläder.
Kanske jag borde skaffa collegebyxor i nån pastellfärg för att göra vardagen mindre grå.
Fast å andra sidan - det är okej så här. Och snart kommer tider då vi kan gå ut och njuta av stadsliv och terrassliv och då kan vi plocka fram de där kläderna som inte har använts på ett tag. Kommer att kännas som nya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar