torsdag 22 december 2011

Viktor Rydbergs Tomten på Kokkolasprååtsi

TOMTEN efter Rydberg
översatt av Bror Hagström
Mitt på vinträ ä tsöldä håål 
Stsäänona blinkar å lyyser 
Fålttsi såver i en ååvsiides gåål 
Heila natuurä ryyser 
Mååna ha stidsi, å lyyser klaar 
Snöö ligger dsuup över allt di haar 
Löövä ha folli och bjärcka ä nätsin
Tåmttä eismen halls vätsin
Staar tär så gråå vi föusä deiss 
Så gråå moot en viitan driivå 
Skådar såm förr, just samaleiss 
Åpp imoot måånas stsiivå 
Skådar moot skooji, såm mörk å varm 
drar åkring gåålä en tryggan karm 
Grobblar på gårrsvååran gååtå 
Finns ä na svar på hä fråågå ?
Han riiver i håårä allt 'an förmåår 
Skakar på hövå å ondrar
Nää, hä fråågå är noo alltför svåår 
hor håårt ja änn  tänker å fondrar 
Nu haar int ja tiide ti grobel na meir  
Arbeitstiima ti vaal jo allt fleir 
Nu ska ä årdnas å pysslas 
I kväld ska int jäär knysslas
Syynar nooga vareeviga dörr 
Tsänder visst på all lååsa - 
Koddona snusar i höiji som förr   
Drömber åm såmarä i bååsa. 
Pållä i stallä håckrar tyst 
Helst vil án haa nu just 
Haavra å timoteeshöiji 
He sko  ´an ita me nöiji
Fåårföuses dörä han öppnar på glänt 
Siir hor di såver tär inne                    
Eingang hadd e jo reintååv hänt 
Ät toppä hadd rambla åv pinne                                              
Prissi i kåijå siin gläfsar  nätt 
Viftar på romppå, mårrar tär'ätt 
Läng ha di tsänd varaader 
Prissi, å all tömti aader
Tåmttä  han vil  nu ti sist gaa inngåålses fålttsi så näära 
Noo ha han märkt, ätt di haft i sinn 
arbeitä  hans haa i äära 
Tassar i kamarä in på tååna 
Sockar tyst å skådar på bååna 
Läng han staar i höönä 
Dehär är hans bästa löönä
Söis ha 'an siitt döm, faar å såån,samblas åkríng sama boolä 
föödas å froodas, men vadanifråån  kåmber di hij ti joolä 
Ungdooma kåmber i mängda stoor 
Saan di växt opp, så bort di foor 
Kåmber, å är , försvinder, 
Gååtå vaal alder na minder
Tåmttä han kliiver på höjskolla saan 
säss å tar ååv se skooaHöögst ondi taatsi, såm an är vaan 
Nederåm  svälonas booaNu är svälonas booa toom. 
Saan närmber maj, tå allt böri bloom   
Hiiååt di kåmber ååter 
Fluuer, kvittrar å lååter
Svälona ti fluuer jo vääden åmm 
Mytsi di åt tåmttä berättar   
Int' naa äntå åm gååtå, såmm                                               
alder fråån sinnä läättar   
Dsinom en spundså  i trangan vråå 
lyyser på gobbä från mååna en stråål 
måånjuus i stsäddsi blänker 
Tåmttä grobblar å tänker
Skooji ha tystna, int'en suus 
Liivä på ååkrä ha dåmna 
Langt fråån ååge hörs forssä bruus
Tycks heila vääden ha såmnaTåmttä lyystrar;  
å halft såm en drööm 
tycker sä gliidandes neer i en ströömondrar,  
vartååt vi ska faraondrar vann källdå må vara
Köldä åm nattä på vinträ ä svåår 
Stsärnona gliiser å blinkar 
Öga på tåmttä ä vååt  åv en tåår          
Mååna åt gobbä vinkar 
Mörkrä täätnar kring bygd å land   
Snöö ligger kald på sjöö å strand    
Bjärcka å aspa staar nätsin 
Tåmttä eismen är vätsin
**********************
Ett försök att stava vårt modersmål: Lång vokal skrivs dubbel; kort skrivs enkel
samma gäller konsonanter. Vokalernas ljudvärde bestäms enligt vanligt ABC, men bokstaven ä är inte brett som i Terjärv, men används för att skilja från de dialekter som har e/i i slutet av ord.
u ö är svåra att bestämma, de liksom flyter. Samma gäller nog e i.
Kritik mottas med tacksamhet.  Kritik är till hjälp vid nästa projekt.
Strävan är att stavningen skall hjälpa till rätt uttal.


torsdag 8 december 2011

Sjukhusterror



Var och hälsade på på sjukhuset igår och fick bekräftat det som jag alltid har vetat. Sjukbesök skall ske med måtta! Aldrig mer än en, ja högst två personer på samma gång. I grannsängen låg en farbror som hade besök av någon som troligen var hans son och dennes kvinna. Och så länge det var så var det ok fast de talade onödigt högt. Och farbror fick se bilder i en laptop. men sen kom en kvinna till och då uppstod det som jag kallar sjukhusterror. De besökande blir för det första så högljudda att de stör andra och för det andra (och det viktigaste) börjar de umgås över huvudet på den som ligger i sjuksängen. Talar om sina eko-ägg och tapeter beställda från Holland och annat som är intressant att babbla om för dem. Och farbror ligger och tittar på bilder - säkert ganska nöjd. Men damerna kunde ha gått ut - de gjorde ingen nytta i sjuksalen!

lördag 26 november 2011

Juldikter

1. Kvällar före jul     
Kvällar före jul                                       
går vi i vått snöfall
och ser vårt överflöd speglas i stora rutor
- varuhusets lockelser, som vi lärt oss förakta.
Men en liten pojke trycker sin näsa platt
mot ett leksakståg på skenor.
Visst är det bara ha-begär
men fullt av friskhet.

Kvällar före jul
blir barnens ögon så stora.
Allting ryms i dem: stjärnor, ulliga lamm och leksaksbilar
Våra ögon är bara trötta.
Likgiltigt stryker vi snön från pannan.
Bara en barnhand i våt och smutsig vante
stucken i vår kan leda oss bort från oss själva
in i det julens rike, där änglarna jublande dansar.

(Viola Renvall)

2. Julens verkliga hemlighet     
Har du sett spåren om morgonen
av någon, som gått förbi ditt hus
i mjuk, vit snö
nära julen,
då alla träd har prytt sig
med lustiga hättor.

Då undrar du kanske - vem?
ett flyktigt ögonblick.
Så utplånas dina tankar.
Om jag sade dig vem
som gick därute
kväll efter kväll förbi,
skulle du tro mig då?

Det är julens verkliga glädje.
Någon som inte begär presenter,
som bara vill ge,
någon som bär röda tulpaner
till de sorgsna,
doftande brödkakor till de fattiga-
En flicka med ljuskrona-
En gosse med gloria-
Någon som säger: Följ mig!

Glöm dina egna önskningars
långa lista!
Det finns så många  att göra glada.

Julens verkliga hemlighet
går förbi ditt hus i snön
och kallar på dig.

(Viola Renvall)

fredag 25 november 2011

Vaddå fartfylld komedi

Tillsammans

Är stor filmfreak. Och speciellt nu som deltidspensionär njuter jag av att se filmer och goda serier antingen på kvällen eller morgonen. På morgonen med duntäcke i soffan, gott morgonmål och mysbelysning (mörka tider). Och det jag ser är oftast sånt som jag har spelat in på digiboxens hårddisk. Men det börjar vara slut på inspelade icke-dokumentärer snart. Det kommer så litet som jag vill se. Och jag tycker det har skett en förändring. Är det månne en ekonomisk grej eller börjar jag vara ensam i min filmsmak? Eller ännu värre, är -det ingen som tänker mer på vad som sänds? Ta nu den här dagen som exempel. Fredag - film- och TV-dag. Och en massa filmer på de kanaler jag ser men inget att spela in. "Iceman" - nån story om typer som hittar en stenålderman infrusen i ett isblock, "Scary movie" - en fartfylld komedi, "Reservoir dogs" - en intensiv kriminalhistoria, "Reykjavik - Rotterdam" - om en smugglare, "White material" - om en blodig inbördeskonflikt i Afrika, "Insider" - om lojalitet mot ett tobaksbolag. Inte en enda för mej. Jo, nu såg jag en lättviktare som kommer dagtid "Nio månader" - en romantisk komedi. Kan kollas in. Men över lag, ingenting. Det jag är ute efter är relationsfilmer (rakkautta ja romantiikkaa), goda kriminalfilmer/-serier och överlag gediget gjorda saker. Men icke sa Nicke. Och det brukar inte bli bättre av att vi då och då som bonus får se alla upptänkliga filmkanaler. Vart tog kvalitetsfilmerna vägen?

fredag 18 november 2011

Lusse brud


Vad är det med Luciakandidaterna i år? Eller ska jag kanske säja Brages Luciakandidater för det är de enda jag läser. Den ena vackra unga tjejen efter den andra presenteras i Bladet och ännu har jag inte fått läsa om en enda som skulle tycka att hon vill bli Lucia för att det är så fint att glädja ensamma, sjuka, att se barnaögon tindra av allt Lucia och hennes följe bjuder på. Nej, Lucia vill man bli för att man tycker om att uppträda! man tycker det är så trevligt när det är hästar med i följet. Och i bästa fall - att man tycker det är så stämningsfullt med Lucia. Vilken egotripp! Men ännu finns det hopp om att nån ska känna att den har nåt att ge, inte bara få, om den ställer upp som Lucia. Alla kandidater har inte presenterats ännu - tror jag... Nästan så jag borde rösta om det kommer en sådan. Tack och lov kommer ingen att märka varför Lucia ville bli Lucia - hoppas jag.

söndag 13 november 2011

Skolgympa


Kom av nån anledning (tror att det var när jag såg allehanda klanterier i Hauskat kotivideot) att tänka på min skolgympa. Och vilken dålig start jag fick. I den lilla byskolan i Edsevö (där jag gick 1 månad) hörde det till att man skulle stå på huvudet vid ribbstolarna! Och den mycket stabila lärarinnan lyfte upp oss som inte kunde - våra spinkiga armar/feta kroppar protesterade men upp skulle vi. Livrädd startade jag min skolkarriär i Vasa men tack och lov fanns inget sånt på schemat! Skolan var så överfull på ungar att gympasalen inte alltid var tillgänglig och då fick vi leka rörliga lekar - tex med ärtpåsar i tamburen - och det var kul. Annars minns jag inte speciellt mycket men kullerbyttor var svåra och lagsport tyckte jag inte om.
I samskolan hörde jag till den minoritet aktiva som tyckte om att gympa. De flesta gick till "tredje stolpen på Vasklot" vilket betydde att de skrev namn på en lista som av någon lämnades till lärarinnan och sen satt de på café. Vi aktiva gympare spelade skivan "träna med TV" och hade det  riktigt mysigt. Troligen var inte hela samskoltiden så här för jag minns också att det menstruerades flitigt. Då fick man nämligen sitta och se på. "det kommer ofta..." "Ja men det är så oregelbundet i början".
En hemsk sak var skiddagen. Då frös man på Stadsfjärdens is eller trasslade in sej i enrisbuskarna i de hemska Vasklotspåren. Och åt färdigskalad och färdigklyftad apelsin. Trots apelsinen kan jag nog säja att skolan förstörde mitt skidintresse.
Det enda jag i  vuxen ålder njuter av i gympaväg är nåt i aerobicstil. Ingen lagsport, inget skidande (utom stavgång).
Hoppas skolgympan idag lyckas inspirera mer än vad den gjorde för mej!

tisdag 8 november 2011

Trolskt



Hade körövning i Sundom ikväll. Och efteråt kunde jag inte låta bli att köra en sväng via mitt torp-. Alldeles  underbart. Mörkt, varmt, disigt - och fullmåne! Bara stod stilla och njöt - tacksam över att kunna känna det jag kände just då.

onsdag 2 november 2011

Som nytt



Såg just en annons på Findit där man försökte sälja ett Focus-uppslagsverk i typ 10 band. "Som nytt". Från 70-talet. Undrar hur nytt det är.... Pryder säkert enbokhylla om det är vad man är ute efter men nog finns det mycken föråldrad kuinskap mellan de pärmarna. Det är nog på nåt sätt som om papperaboksuppslagsverk är ute. I sällsynta fall pappersgooglar jag - kanske mest för den geniuina känslan. Men ska jag ha tag i information är det nog Googlesom gäller. Underligt nog väldigt sällan Nationalencyklopedin som jag har gratis på nätet. Undrar varför... Minns för några år sen att uppslagsverk kom i CD-romform. Men inte ens de håller sej. Nya tider. Undrar om Focus går åt. Har sett hela uppslagsverk på Bibbans bytesbord. Gratis...

fredag 28 oktober 2011

Så invecklat?



Har just besökt två bankkontor med ett i mitt tycke enkelt ärende. Ingen vanlig funktionär klarade av mej. För att få nåt utrett måste jag beställa tid - men det klarar jag inte av. Åtminstone inte för nästa vecka. Måste återkomma. Men att det ska bli så specialiserat! Det enda jag ville göra var att styra över pengar från ett konto till ett annat. Låt vara att det var från ett värdeandelskonto till ett vanligt. Låter så enkelt så jag nästan skulle kunna göra det själv...


Nåja, nu senare på kvällen kan jag konstatera att pengarna ingalunda var på nåt värdeandelskonto utan på ett av mina många vanliga bankkonton. Klant!

söndag 23 oktober 2011

En död människa


Var med om något ganska traumatiskt idag. På vandringen i Sundom såg vi en cykel på sidan av vägen. Närmare titt avslöjade att det under cykeln låg en människa. Livlös. Bo ringde 112. Jag bad att få tala med växeln därstädes och fick instruktioner hur jag skulle göra i väntan på ambulansen. Efter en förfrågan om huruvida jag är beredd att återuppliva. Var glad att jag inte fick instruktion att blåsa men jag var nog beredd till det också. Så medan Bo gick ut till vägen för att möta ambulansen stod jag och tryckte trots att jag inte såg något resultat. Men jag kunde inte låta bli att göra det enda jag kunde göra. Och han, en man säj i 70-årsåldern, var ju ännu varm... Ambulans kom och det konstaterades att han nog var död. Jag blev tackad för det jag gjort. Då började jag gråta. Blev tom erbjuden krishjälp men det tror jag nog jag klarar mej utan. Ändå imponerad av hur mycket  de förstod, de unga ambulansmänniskorna. Tog mina uppgifter. Skulle företälla mej att nån myndighet skulle ringa. Eller nån anhörig. Men inte ännu åtminstone flera timmar senare. Kan inte låta bli att tänka på dem som förgäves väntade på den som bara tagit en cykeltur. Han själv fick en barmhärtig död i vacker höstskog...

lördag 22 oktober 2011

Nefertite


På väg till järnvägsstationen härom dagen-. Gick längs en mysig liten gata. En man räfsar gård och trottoar vid sitt trähus. På staketet en katt som rör sej i takt med honom. Det kan jag ju inte bara låta bli... Får veta att katten är en underbart snäll och lugn frass som vill vara med om allt husse gör. Den går aldrig ut på gatan. Har haft en bror också men den katten dog. Är så fet att nån trodde den var gravid. Och den var så gullig mot mej, främmande människan som ville kelas. Men varför hette frassen Nefertite??

söndag 16 oktober 2011

Koder

http://www.blogger.com

Läste nåt smart idag. Nåt som jag själv har tänkt på. Det faktum att vi när vi dör lämnar efter oss en massa koder som ingen vet - koder som eventuellt ger oss access till vår dator - koder till sidor som behöver avlägsnas efter vår död. Och nu talades det om att man borde lägga in sina inloggningskoder i testamentet. Smart!
Tycker själv att det är konstigt att gå in och läsa på en avliden väns Facebooksida eller läsa en avlidens blogg. borde kanske tas bor från nätet, eventuellt efter att ha sparats. Gärna kunde man tycker jag på Facebook öppna en minnessida efter en persons död. Nya medier, ny etik - reglerna och kutymerna finns inte ännu.

fredag 7 oktober 2011

Jobblördag

JOBBLÖRDAG  


Konstigt att tänka att man ska på jobb en lördag. Det är fortbildning för hela slanten och jag ser fram emot det. Får gå på intressanta saker som jag valt själv (fördjupad Fronter - vår undervisningsplattform och mental träning). Dessutom intressanta föreläsningar för alla. Och alla betyder i detta fall gymnasierna från Karleby i norr till Kristinestad i söder. Och också det är nåt att se fram emot - att som studiehandledare få träffa andra studiehandledare. Vi har också ett eget program. Ser så tjockt ut det här så man kan undra om det ska rymmas in under en dag. Det ska det.
Men fortfarande - konstigt att inte få ta helg när fredagen tog slut. Och ändå - ännu när jag var skolelev jobbades det på lördag.

söndag 2 oktober 2011

Syksy



Kaksi vanhaa, vanhaa varista
nuokkuu hiljaa pellon aidalla.

Ruskea on rinta kaisliston,
taivas harmaa. Sataa. Syksy on.

"Kurkikin jo lähti", veljelleen
toinen virkkaa niinkuin itsekseen.

Pitkä hiljaisuus. Jo toinenkin
"niin maar; lähti", sanoo takaisin.

Sitten vanhukset taas vaikenee.
Järven pintaan sade soittelee.

Sukii siivenselkää toisen pää.
Toinen joskus silmää siristää.

Höyhenihin niskat kyyristyy
Sataa. Hiljaista on.Hämärtyy

yli pellon mustan kynnöksen.
Tuntuu riihen tuoksu etäinen.

Kaksi märkää, vanhaa varista
nuokkuu aatoksissaan aidalla.

"Täytyy tästä...", toinen havahtuu,
lentoon verkkaisesti valmistuu.

"Käyhän taaskin tarinoimassa.
Oli oikein hauskaa tavata."


Lauri Pohjanpää, Syksy.

Söndag förmiddag



Underligt vad det alltid är mycket jobb söndag förmiddag. Trots deltidspensionen är det alltid nåt att uppdatera och mail att kasta runt. Idag var det mycket med distanskursen som startar och abinas handledning i klass. Och dessutom brukar jag ta för vana att betala räkningar och bokföra på söndag. Och dessutom så måste man ju bara starta dagen med att se en film till ett fint morgonmål. Men nu är det klart och söndagsledigheten tar vid. Vi far till Monå för att göra det sista inför vintern och sen ocks till Munsala begravningsplan med en Erica. Vaknade klockan 4 inatt så det kan bli en något sömnig dag. Men nog brukar det fungera.

lördag 1 oktober 2011

Ett in, ett ut



Eller ännu hellre, flera ut. Klädesplagg nämligen. Det är ju helt logiskt. Köper man nytt ska nåt gammalt ut. Annars blir det översvämning i garderoben. Och jag har lyckat. Nu. En gång. Tog faktiskt fram alla långbyxor jag äger och har och la dem i två högar. Höga högar. Och så provade jag. Lyckades faktiskt sortera ut en del. Och ett par av mina rutiga. Så idag köpte jag ett par rutiga. Och hör och häpna - det andra paret gamla rutiga åkte ut ur garderoben! Jihuu! Men de är ännu bara i in plastkasse i bastun...

tisdag 27 september 2011

Ineffektiv



Det är litet konstigt det här med lediga dagar. Verkar som om de skulle vara mer inefffektiva än jobbdagar. Högar tillåts växa i hemmet, datorsurfande hör till mest hela dagen - och tyvärr blir det ju då också en hel del jobb. Skoljobb alltså. Verkar som om högar bäst skulle försvinna när man har nåt annat på gång också. Minns egentligen att det var så när jag var alterneringsledig också - inte så mycket hem- och husvård som jag hade hoppats på. Men det som skiljer är ju nog att man kan tvätta kläder när det är väder och att man kan gå ut på dagen. Och sen - vad gör et om högarna är höga. Låt oss kalla dem projekt!

söndag 25 september 2011

Egen suris



Har många år försökt få till det med surströmming på egen balkong. För Bo och mej. Men det har inte blivit av förrän idag. Och Bo var nog litet ängslig. Det enda han hade på surströmming var minnen från studietiden då nån bredde ut sej med surströmmingskalas och dito lukt i studenthemskorridoren. Jag däremot har ju varit med kollegtjejerna på Party många många gånger. Nåväl. Allt gjordes som det ska. Tunnbröd med fett och varm potatis på. Surströmmingen, hackad rödlök (och så vill jag ha en tomatskiva). Dryck: pilsner och snaps. Och så jättegott! Öppnandet av den utspända burken är ju litet intressant. Gjorde det under vatten i en kastrull på toa för att få spola ner vätskan. Trycket var nog så högt att en stråle luktande vätska steg upp ovanför vattnet. Men annars tyckte vi inte att lukten var så stark. Märker nog nu då jag kommer utifrån in att det luktar en hel del i lägenheten , men det försvinner så småningom. Det gör vi om!

Snuvasnuvasnuva


Har länge haft snuvkänsla och just som jag trodde att jag hade motat den kom den på rilktigt, snuvan. Nyser som besatt och är stockad i näsan. Hoppas det stannar vid det här - jag kan leva med det. Men frågan är om jag kan sjunga med kören i Ökenmässan idag... tror inte det - rösten är grötig och sen måste man ju se på smittorisken också. Och tänka på sej själv. Man ska inte anstränga sej när man är förkyld. Om man kan låta bli. Men surströmming tror jag bestämt att man kan äta! Idag är det äntligen dags. Har talat så länge om det och nu finns det inget annat i matväg i planerna. Jag är ju van och tycker om, men stackars B är nog litet nervös!

onsdag 21 september 2011

Besviken



Det blev ingen dockskåpsmöbelkurs. Kom till Borgaregatans skola och möttes av ivriga pingisspelare. herrar hela bunten. Och ingen lapp på dörren. Och inget svar på Arbis´ kansli. Och jag som hade rustat mej med mina träklabbar som skulle sågas till sängar och bord och stolar... Hem och sen till Arbis där jag fick veta att kursen är inställd pga för litet antal intresserade. Blev erbjuden plats i torsdagsgruppen - allmän träslöjd - som har en plats ledig.
Idag fick jag mail av Arbis´ rektor som sa att sms har skickats till alla deltagare. Bara inte i min telefon... Kanske den rostar igen då jag använder den så litet! Men hursom helst - ingen kurs. Och vad gör jag med torsdagsgruppen? Just nu lutar det mot att jag skaffar litet verktyg och fixar det själv hemma...
Och sen har jag ju ett telefonnummer till en grupp damer som lär syssla med dockskåp.

måndag 19 september 2011

Om en liten fågel

File:ErithacusRubecula.jpg


Idag när jag jordbrukade hade jag ett så rart sällskap. En liten fågel med rött bröst. Har nog märkt den orädda lilla tidigare också men idag var den alldeles speciell. Hängde efter mej från ställe till ställe och satt stilla och tittade på mej. Stördes inte av mina ljud - skrammel med redskap och prast. Inte ens när jag påminde den om att jag är vän ocklså med plättkatten brydde den sej om det.
Då jag kom hem läste jag på - den lilla är en rödhake och beteendet är just typiskt för den. Och man kan förstå att en hel del legender har fötts kring den rara krabaten. Citerar Wikipedia:
"På grund av rödhakens orädda närhet till människan och sitt väna utseende har den fått många positiva omskrivningar i folktro, sagor och legender. Ofta beskrivs den som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande.
I Wales berättades det att det var rödhaken som förde elden till människan. Liknande historier har funnits på många platser i rödhakens utbredningsområde.
Det berättades att rödhaken närmade sig Jesus på korset, sorgset kvittrande. Med vingen torkade den bort tårarna från hans kinder och med näbben försökte den dra ut törnena ur hans panna. Då föll en bloddroppe ned på rödhakens bröst och färgade dessa fjädrar för alltid röda. Jesus ska då ha sagt: Välsignad vare du! Varhelst du befinner dig ska glädje och lycka följa dig. Blå som himmeln skall dina ägg vara och hädanefter ska du vara Guds egen fågel. En alternativ legend säger att rödhakens bröst blev bränt när den hämtade vatten åt själar i skärselden.
I Skottland har man ansett att rödhaken har en droppe av Guds blod i ådrorna och att man därför absolut inte fick skada den. 1579 skrev engelsmannen Lupton att om rödhaken finner en död person i skogen täcker den dess ansikte med mossa. Rödhakar förekommer också i den traditionella engelska sagan Babes in the Wood, där fåglarna täcker barnens lik med löv. I Mellaneuropa har hus som rödhaken tyr sig till ansetts vara beskyddade från åskan.
I Storbritannien har rödhaken blivit starkt förknippad med julen och haft en huvudroll på många julkort sedan mitten av 1800-talet. Anknytningen till julen härrör troligen från det faktum att brevbärare i Storbritannien under viktoriansk tid var klädda i röda uniformer och hade smeknamnet "Robin". Rödhaken på julkortet är ett emblem för brevbäraren som delar ut kortet."

torsdag 15 september 2011

Mest vanligt folk




Stod just två timmar vid Röda Korsets hungerdagsinsamlingshink. Trevligt och många människor gav glatt pengar. Speciellt härligt tycker jag det är när föräldrar låter sina barn lägga en peng i hinken. så de blir vana. Man hinner iaktta folk när man står där och väntar på nästa bidragsgivare. Ja, måste tilläggas att jag stod på Prisma i Hemstrand. Det jag såg denna torsdag - tidig eftermiddag - var mest vanligt folk. Medelålders, kanske mest pensionärer. Par. Klädda ganska alldagligt i det litet ruggiga vädret (några optimister av yngre årgång struttade runt i shorts). Handlade vanliga sunda vardagssaker, verkade vara strävsamma par som kom till butiken ilag. Hade råd att handla, verkade må bra. Blev så glad över att se dessa vanliga människor! Den andra kategorin var småbarnsföräldrar - glädjande ofta både mor och far och barn. Också där blev jag glad över familjestoltheten och -glädjen. Vad vi ändå har det bra i Finland! Åtminstone många av oss. Vardagsbra. Några som syntes speciellt såg jag också. Den stiliga damen i rullstol - hon som (troligen själv) hade dekorerat rullstolens hjul med snygga blommor. De som spelade lääänge på spelautomaterna som jag tycker man borde lyfta ut. Intäkterna må gå till folkhälsoarbetet men det är inte folkhälsa för dem som inte kan slita sej... Den lille kille som väntade på att få sitta i bilen i aulan men son inte fick en chans trots att mamma betalade ett av de största lass jag skådat - en annan liten kille pantade på platsen. De som tycktes vara bosatta på Prisma - lämna in flaskor, handla, gå på toa, äta på Mac Donalds - livet... Och till sist mannen som berättade att han inte kan ge nåt till insamlingen för att fönsterrenoveringen i hans hus kostade 23000 euro och det var inte litet för hans kassa... Så- med andra ord - innehållsrika timmar. Det svåraste är att veta om man ska ge finskt eller svenskt klistermärke - då folk inte säjer nåt!

söndag 11 september 2011

Spännande



Inkommande vecka kommer att starta med tre spännande dagar. Jag har blivit kallad att vara med och intervjua kandidater för den studiehandledarutbildning som ska starta i höst. Och det ska gallras! Känner mej ganska liten men å andra sidan vet jag nog vad jag vill se hos blivande studiehandledare. Men att poängsätta människor! Som dessutom är i en situation som säkert känns ganska nervös för dem. Tack och lov ska vi ha en diskussion/skolning före och tack och lov är jag i en grupp där åtminstone någon har varit med om det förr. Må vi fatta kloka beslut och må de sökande få känna att de gjort sitt bästa och varit sitt riktiga jag!

tisdag 6 september 2011

Effektiv dag



Oj vilken effektiv pensionärsdag det var igår! Började med att jag gick upp före 7 (vaknade tidigt - hade sovit så länge föregående natt). Såg en film, la i en byk - underbart torkväder. For iväg till Sundom där jag städade jordgubbslanden i flera timmar. Underbart friskt väder. Och sommarvarmt. Men ett tungt jobb för korsryggen. Hem och i duschen. Strök och manglade kläder, bakade semlor. Och avslutade dagen med en underbart god surströmmingsmåltid som skolans f.d. kanslist bjöd tjejerna i kollegiet på. Toppen! Och mörkt och fint var det när jag kom hem. Om, man lägger till en hel del jobb vid datorn, bl.a. med min distanskurs i studiehandledning så kan man bara konstatera att dagen var fylld. Och med trevliga saker!

lördag 3 september 2011

Samma varje höst




Min mest älskade årstid har fått ett inslag av vemod och sorg. Varje höst återkommer de känslor som fanns den höst min mamma var sjuk och dog. Speciellt när jag är i Sundom kommer de. Dels för att man har så bra tid att tänka medan men plockar vinbär eller står i potatislandet. Dels för att jag stod i min trädgård och grät den hösten. Det gick inte att gråta var som helst och det gick inte att hindra det där när tankarna kom - tid att tänka fanns då också. och ännu en orsak - min mamma tyckte så om Sundom och jag upplevde att det var något jag kunde ge henne....

tisdag 30 augusti 2011

Bilen hej,hej



Igårkväll när jag satte mej i min bil som hade stått oanvänd några dagar tyckte jag att den luktade rent av illa. Smutsig och  instängd. Idén föddes. Här ska städas bil! Inuti. Men klockan blev nästan 17 innan det blev aktuellt. Så oläckert var det tydligen. Och när jag väl skulle dammsuga fanns det ingen ström i motorvärmaruttagen! Men my hero Bo var på plats och pilade efter min kabelvinda som fanns i hans garage. Och nu är jag nog nöjd! Fräsch och ren - stenarna på golvet borta, fläckarna bortputsade, insidan av fönstren tvättade och som kronan på verket - Johnsons Pled på frontpanelen. Tänk att jag inte gör sånt här! Undrar om jag nånsin har städat den här bilen... Och jag som städar så mycket inne hos mej, alltså hemma... Nu skulle det gälla att få bilen tvättad utanpå också.

måndag 22 augusti 2011

Länge leve Bibban!



Betedde mej riktigt som en ledig pensionär idag och tog mej god tid på Bibban. Tillsammans med Bo dessutom. Hittade en Faldbakken på bytesbordet och ett par dockskåpsböcker och ett par romaner. Tog mej dessutom tid att gå och söka på musikavdelningen och hittade en pianonybörjarbok som jag inte har testat (trorr på under där - en vacker dag kommer det nån pedagogik som får mej att spela på riktigt). Och sen gick vi till tidningssalen och bara satt och njöt av att få välja tidskrifter efter eget intresse och sitta och läsa i vacker och lugn (inte helt) miljö. Lyxliv för pensionärer och gratis för alla! Avfärden blev litet speciell när larmet gick. Vad det var som orsakade det vet vi väl inte men vid disken trodde man på den D som fanns i min pianobok. No problem...

söndag 21 augusti 2011

Ruta med svart ram och kors



Läser alltid dödsannonser. Därför såg jag också den annons som fastnade i mitt huvud. En ung människa, en ung kvinna som har varit min elev har dött. En kvinna på 30+ som tydligen hade man och ett barn. En ung kvinna mitt i vad jag har förstått en fin karriär. Men som sagt en maka och en mor. Och en syster och ett barn, vän, kollega.... Man undrar vad som kan ha skett. Det som inte borde ha skett...

lördag 20 augusti 2011

Dockskåp 1 och dockskåp 2


Har sedan tidigare ett stort "heimlaga" dockskåp som jag har inrett - delvis med egen tillverkning och delvis med Indis´kas möbler. Men det är ändå på hälft - lister saknas, belysning saknas och arbetsrummet är väldigt torftigt. Nu gick det inte bättre än att jag fick ett dockskåp till i sommar. Svägerskans gamla. Köpt, litet mindre än nummer 1. Mera i Lundbystorlek. Det gav mej sån inspiration! Har inte gjort ett skvatt ännu annat än att jag har demonterat det, fått en liten såg, lånat trevliga dockskåpsböcker, samlat material och hittat bloggar om dockskåp. Ja, och så det senaste - anmält mej till en träslöjdkurs på Arbis, Trä för damer. Där ska jag enligt den välkomnande läraren få tillverka mina möbler. Det är på nåt sätt trixigt att såga på skrivbordet. Sågspån överallt. Så nu ska det hända. Båda dockskåpen ska jobbas med. Både väggar och golv och inredning. De största frågorna med det nya är nu huruvida jag ska ta upp mellandörrar och tillverka en trappa mellan våningarna eller om det ska få bli ett tillskåp med många separata rum. Och så golven - skulle gärna använda kontaktplast men hittar inga med lämpligt mönster. Kommer att öppna en sida för dockskåpen så får jag lägga in bilder efter hand som det händer nåt. So excited!

söndag 14 augusti 2011

Skolstart




Imorgon startar det på riktigt. Eller egentligen på tisdag när eleverna, dvs studerandena, kommer. Imorgon är det fortbildning och planering. Men jag har haft förmånen att mjukstarta. Har varit på jobb redan en vecka. Och det är så skönt. Att få smyga in i jobbet och starta utan dramatik. Att ha planerandet uppdaterat när stressandet startar. Och det är klart att det känns litet virrigt att börja för många. Ettorna som är helt nya tom i skolformen. Och kanske för de äldre studerandena som eventuellt ännu har dygnet svängt uppochner. Men jag vet att många av dem har jobbat och haft verkligt tuffa tider så en del får det lugnare. Kanske tom en del lärare känner det virrigt den första tiden. Att starta till 100 % direkt från semestern. Lyckliga jag. Mjukstart! Och ja, jag glömde att säja att jag jobbar bara 40% i år. Deltidspensionär med 2 jobbdagar per vecka.

onsdag 3 augusti 2011

Eviga?


Ibland tycks vi (åtminstone jag) bete oss som om vi skulle vara eviga. Vi gör det sen... Vi hinner nästa sommar... Vi träffar säkert dem nästa år... Och då ska vi... Vad vet vi om livet då? Vi kan vara döda. Vi kan vara sjuka. Vi kan befinna oss i ett tillstånd som gör att det är för sent. Farligt! Åtminstone när det gäller mej själv kan jag säja - skjut inte upp! Gör det som känns viktigt. Gör det som är viktigt. Utan att det blir stress för det kan det ju också bli. Tänk inte som om du vore evig! Undantag gör det som görs i trädgården. Där måste man bete sej som om man vore evig. Naturen är evig. Och där är det tillåtet för där är det vägen som är mödan värd. Och glädjen över hur det kommer att se ut i framtiden, den framtid jag gärna vill vara med om...

torsdag 28 juli 2011

Många och viktiga

Idag är det min födelsedag och gratulationer har strömmat in via Facebook. Typ 100. Nu kan man ju tycka att det blir "runsauden pula" om man får 100 hälsningar. Men så upplever jag inte det. Varenda en har varit viktig. Det att nån har tänkt på mej och bemödat sej att skriva i min logg, det känns bra. Och olika människors hälsningar har betytt olika saker - går inte närmare in på det. Är så glad över ord jag fått idag. Tack till er alla! Och sen förstås tack till er som ville komma och delta i kaffebjudningen - i trädgården mitt i stan i det vackra vädret. Bilden visar bordet.

måndag 25 juli 2011

En minut


Om en kvart, närmare bestämt klo ckan 13 finsk tid, kommer det i hela Norden att hållas en tyst minut för offren i Norge. Och för deras anhöriga och vänner. De liv som släcktes på grund av en galning. En galning som enligt vad det säjs hade planerat dåden i många år! Det som man inte fattar och som de berörda överlevande kommer att bära med sig resten av sina liv. Tänk att se sina kompisar bli skjutna och själv springa för sitt liv, kasta sej i vattnet och inte ens där i alla fall hitta räddningen. Och höra gärningsmannen skrika av fröjd när han träffade. Och de föräldrar som så småningom fattar vad som  händer där deras barn befinner sej. Och det handlar ju faktiskt om barn! Barn knappt i gymnasieåldern! Hur kan man gå vidare? Det finns väl inget svar. Men vidare går livet i alla fall. Den där unga flickan som citeras överallt tog nog det på kornet. Kommer inte ihåg exakt men nåt i stil med att "om en människa kan visa så mycket hat hur mycket kärlek ka då inte vi alla tillsammans visa". För min egen skull, för människornas skull - nu går jag ut i min terapiande natur på torpet och håller en tyst minut. Så här var citatet " Hvis en mann kan ha så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet og KOS vi kan ha, sammen ♥"

Ljung och blåbär och kanske nån svamp


Jag är nog ett höstbarn. Har redan börjat smygboa in mej i hemmet. Men också på skären är det min tid. Blåbären mognar. Underbart att gå i skogen om vinden är frisk. Klä på sej och plocka den rena fina bären. Känner mej så trygg i skogen (på Bos villa är det bara att gå på tomten). Minns att min brors barn tog mej på skogsvägar när vi promenerade -"kun sinä olet niitä metsäihmisiä". de skulle bara ha vetat att jag ibland var borttappad i deras skogar... Men hos Bo tappar man inte bort sej - huset syns hela tiden. Och bären i smöraskarna blir fler och fler. Och snart lingon... Och den underbara lilla ljungbuketten på glasbordet. Det är blomman för skäristugan och det är blomman som säjer att hösten är nära. Och värmen finns kvar, också i vattnet. Har man tur snubblar man över nån svamp! Toppentid!

torsdag 21 juli 2011

Sanering



Äntligen kom jag så långt i mina sommarsysslor att jag tog mej före att städa källarskrubben. Ni vet den där som under året blockeras ända till dörröppningen för att man inte ryms in pga alla saker. Den där där man försiktigt stiger över halmbockar, tapetrester och vinterstövlar för att komma åt kappsäcken på hyllan längst in. Och i mitt fall dessutom - ett mörkt ställe. Ingen belysning inne i skrubben som är långsmal. Ha många gånger fått treva mej fram för att nå en vinterkappa på stången längst in. Nu var det alltså dags. Kanske kom inspirationen av att jag såg min bror med fru ha garagestädning igår. Kanske av att jag kom hem från dem med bilen full av saker - en del som kommer att leda till att mer ska förvaras i källaren. Hur som helst - nu är det gjort och jag är jättenöjd! 10 ytterplagg rensades ut och de ska med det snaraste tas till Röda korsets loppis. Dessutom "upptäckte" jag några plagg som bra kan användas nu. Lyckad städning men så hade jag grannen som på påhejare en del av tiden. Det går bättre så...

fredag 15 juli 2011

Heja tjuren!


Läste att 10 personer i år skadats vid tjurrusningen i Pamplona i Spanien. Säjer bara - rätt åt dem! Kan inte ens förstå att något sånt ska få förekomma. Att man släpper loss en massa tjurar som jagas längs en trång gata där människor springer undan. Och att folk tycker om det! Men här har tjuren i alla fall en chans. Annat är det på tjurfäktningar. Att man kan syssla med sådant djurplågeri inför publik inom EU! Vad fostrar det människor till? Ja, jag vet att det är en kulturgrej i Spanien men ändå. Ryt till EU! Och med anledning av Pamplonaskadorna säjer jag - heja tjuren!

Nyttig kyla



Vill sjunga en lovsång till frysboxen/frysskåpet så här i skördetider. Men först en tillbakablick till fjolårets skörd. Konstaterade imorse att jag till mitt morgonmål använde tre frysvaror från ifjol - blåbär till juice, svartvinbärsmos i joghurten och äppelmos på rostat bröd,. Helt kuranta varor trots att de är ett år gamla. Nu gäller det att använda det gamla för att få rum för det nya. Hittade för nån dag sedan en burk med nåt diffust mos i. Smakade fisk men kunde inte förstå färgen och konsistensen. Så det blir nog - undantagsvis - kastbort. Säkert nån rest från nån maträtt. Men nu in med det nya. Rabarberbitar i massor fyller redan upp och jordgubbsmos åker in var och varannan dag. Sen blåbären, hallonen, svarta och röda vinbären, pepparroten och basilikan. Och äppelmos av egna äpplen torde jag få i år! Häftigt. Och sen är det bara att plocka fram och portionera ut i mindre burkar/koka marmelad/gelé och njuta. Det enda problemet är att det blir för fullt. Bos lilla Jenkkiskåp brukar få ta emot en hel del av min skörd. Det SKA gå! Annars också är frysen en välsignelse. Alla matrester trycks in. Annars skulle de bli uppätna. Perfekt - skulle inte vilja vara utan!

måndag 11 juli 2011

Fyllhundar och måsungar...


Kan det finnas någon likhet mellan de två ovannämnda. Tydligen en hel del. Nu har vi äntligen sluppit måsungarna som har skrikit på gatan utanför sovrumsfönstet. På natten typ klockan 4. Tillsammans med sina ännu mer högljudda föräldrar. Och sen vistats på gården och kackat överallt. Och sovit (och kackat) på trallen utanför A-trappan så man nästan har fått fösa undan dem för att komma förbi. De blev flygga. Två av tre. Den tredje krockade tydligen med en bil för den låg platt och död på gatan. Och så i natt. En bil med skränande ynglingar stannar på gatan nedanför sovrumsfönstret. Fyratiden. Efter många om och men kom alla sej ur bilen. En full gick hem - nukkumaan. Den fullaste och lättast klädda la sej på trottoaren och bilen körde bort och det blev tyst. Imorse halv sex när jag gick upp kom den sistnämnde inhasande på vår gård och ställde sej att pinka i ett hörn och det tog länge... Sen satte han sej på måsungarnas plats och en annan nyktrare typ dök upp och polstrade in honom med väskor och kläder och där sitter han nu och sover. Och blockerar A-trappans ytterdörr. Ni ser likheten med måsungarna... Men den här är betydligt tyngre så jag hoppas att den första som kommer ut inte är nån klen dam... Är också glad att ytterdörren var låst.

fredag 8 juli 2011

Högt och nära



Låg just på balkongen och läste och hörde ett mysigt vardagssamtal mellan höghusets nestor 80++ och den finska grannen ovanför. Samtalet gick på svernska och de skämtade och mådde gott vad det lät. Kom att tänka på hur juste det kan vara att bo i höghus när det är som bäst. Och det vill jag mena att det är i mitt lilla höghus med 12 bostadslägenheter. Alla känner alla, alla kan byta några ord med varann. Man tränger sej inte på varann. Tror inte att någon annan umgås privat än jag och M i granntrappan. Men jag tror mej veta att vi finns för varann om det behövs. Jag kan ringa på hos en granne om jag behöver hjälp. Det här har nog att göra med att vi har bott så länge tillsammans. Och sedan är stommen, "bulkvaran", av de boende i samma ålder 50+, 60-. På ett sätt känns det som en vacker tanke att vi ska åldras tillsammans... Säjer hon som ivrigt jagar ny bostad...
Men summa summarum så är det nog inte så dumt att bo i fungerande höghus. " Det finns alltid nån att tala med". En grön vän på står dessutom att det är ett ekologiskt sätt att bo - utrymmessparande.

...och miss Marple


Miss Marple hör till min sommar. Eventuellt för att de kluriga Agatha Christie-deckarna ofta har sänts på sommaren. I år som nån sorts matiné mitt på dagen. Lägger på burk förstås. De är så långa att man nästan ska ha sommatlov för att hinna se dem. Miljöerna är så fascinerande - gamla engelska herresäten och hotell. Och Miss M själv är så härligt klurig. Och dessutom en sån mysig njutare. Hon stickar vid brasan, hon dricker te på sina tjusiga hotell och hon är så virrig - trodde de! Bovarna alltså. Hennes stillsamma iakttagande leder alltid till att lösningen på det hela läggs fram på det elegantaste sätt. Jag tror jag har sett tre olika huvudrollsinnehavare och många avsnitt har jag sett flera gånger. Det gör ju inte saken sämre att Miss M påminner om en bekant till mej. Inte virrigheten men det andra. Ofta händer det att jag inte hänger med i intrigen och blir tvungen att spola tillbaka. Ser jag kvällstid somnar jag ofta. (kan alltså vara bra att se samma avsnitt flera gånger). Trots att det är så härligt. Så med andra ord ser jag på Miss M mycket tack vare stämningen...