Låg just på balkongen och läste och hörde ett mysigt vardagssamtal mellan höghusets nestor 80++ och den finska grannen ovanför. Samtalet gick på svernska och de skämtade och mådde gott vad det lät. Kom att tänka på hur juste det kan vara att bo i höghus när det är som bäst. Och det vill jag mena att det är i mitt lilla höghus med 12 bostadslägenheter. Alla känner alla, alla kan byta några ord med varann. Man tränger sej inte på varann. Tror inte att någon annan umgås privat än jag och M i granntrappan. Men jag tror mej veta att vi finns för varann om det behövs. Jag kan ringa på hos en granne om jag behöver hjälp. Det här har nog att göra med att vi har bott så länge tillsammans. Och sedan är stommen, "bulkvaran", av de boende i samma ålder 50+, 60-. På ett sätt känns det som en vacker tanke att vi ska åldras tillsammans... Säjer hon som ivrigt jagar ny bostad...
Men summa summarum så är det nog inte så dumt att bo i fungerande höghus. " Det finns alltid nån att tala med". En grön vän på står dessutom att det är ett ekologiskt sätt att bo - utrymmessparande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar