Jag är nog ett höstbarn. Har redan börjat smygboa in mej i hemmet. Men också på skären är det min tid. Blåbären mognar. Underbart att gå i skogen om vinden är frisk. Klä på sej och plocka den rena fina bären. Känner mej så trygg i skogen (på Bos villa är det bara att gå på tomten). Minns att min brors barn tog mej på skogsvägar när vi promenerade -"kun sinä olet niitä metsäihmisiä". de skulle bara ha vetat att jag ibland var borttappad i deras skogar... Men hos Bo tappar man inte bort sej - huset syns hela tiden. Och bären i smöraskarna blir fler och fler. Och snart lingon... Och den underbara lilla ljungbuketten på glasbordet. Det är blomman för skäristugan och det är blomman som säjer att hösten är nära. Och värmen finns kvar, också i vattnet. Har man tur snubblar man över nån svamp! Toppentid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar