lördag 3 september 2011

Samma varje höst




Min mest älskade årstid har fått ett inslag av vemod och sorg. Varje höst återkommer de känslor som fanns den höst min mamma var sjuk och dog. Speciellt när jag är i Sundom kommer de. Dels för att man har så bra tid att tänka medan men plockar vinbär eller står i potatislandet. Dels för att jag stod i min trädgård och grät den hösten. Det gick inte att gråta var som helst och det gick inte att hindra det där när tankarna kom - tid att tänka fanns då också. och ännu en orsak - min mamma tyckte så om Sundom och jag upplevde att det var något jag kunde ge henne....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar