tisdag 23 september 2014

Två språk

Inte så lätt det här med tvåspråkighet. Tänker nu på våra officiella språk i Finland och Sverige. Det blir fel, man vågar inte försöka, man blir inte förstådd. Vi som har svenska som modersmål upplever ofta att vårt språk misshandlas eller att vi inte alls får ärenden uträttade på vårt eget språk. En klassiker i den andra riktningen är väl det som finsktalande brukar påstå - att Centralsjukhusets personal inte klarar sej på finska. Vet inte hur det är på riktigt.
Igår fick Pohjalainen tag i en saftig bit - den finska texten på Korsnäs kommuns hemsida (Korsnäs är eller har varit den mest svenska kommunen i världen). Har inte läst/hört annat än det jag läste på nätet igår men det har funnits i dagens papperstidning och så lär det ha hörts i radion också. Men jag hann med det som inte alla hann. Jag hann läsa texten innan det var för sent. Imorse gick det inte att öppna sidan och nu senare på dagen är den finska texten borta. Och ja, den borde inte ha funnits där över huvud taget. Sån misshandel av ett språk! Och på en så officiell sida. Finns säkert en förklaring men det försvarar inte det hela.
En eloge ska kommunen i alla fall ha som reagerade (ha svårt att se hur de skulle kunna låta bli). Det är ju nog något jag inte är van med när mitt svenska språk blir misshandlat. Kanske jag reagerar för diskret.



1 kommentar:

  1. Att i mån av möjlighet undvika att misshandla våra officiella språk offentligt är viktigt, sen är det förstås inte så farligt om man inte talar perfekt, bara man visar god vilja och försöker. Ibland tänker jag ändå att vi har lite väl lätt för att gnälla (men är det officiella språk, så är det, förstås) då jag t.ex. tänker på en vårdledare jag träffade på en konferens i England - personalen på hennes avdelning har 30 olika modersmål... och här suckar vi/gläds vi över att vi har två :)

    SvaraRadera