Jag är nu en gång för alla en person som tycker om att ha kontakt med människor. Ögonkontakt, ett leende, ett hej. Och nu talar jag alltså om främmande människor på stan. Speciellt våra nyfinländare är jag mån om att uppmärksamma. Speciellt kvinnorna. Det känns helt naturligt. De är på nåt sätt mottagliga för kontakt medan det bland oss gammelfinländare finns en stor drös med människor som har klätt på sej surminen när de gick hemifrån. Och om de inte har den på sej så ser de så otillgängliga ut att man bara inte reagerar. Inte alla men många.
Härom dagen blev en nyfinländsk kvinna så glad då jag sa att hennes baby är vacker. Jag hoppas och tror att det är som jag tänker - att jag vill hälsa speciellt på de nya för att de ska känna sej välkomna och för att de ska se att vi finländare också kan vara sådana som tar kontakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar