Snäckan

"Vad gör man med en snäcka om man ej får visa den" säjs det så klokt i Tove Janssons "Vem ska trösta Knyttet". Så är det. Känner det så starkt med mitt liv nu. Speciellt på torpet. Där jag ju nästan alltid är ensam. Tom så ensam att jag kan vara där en hel dag utan att byta ett ord med någon. Annat än på Facebook-chatten. Jag tassar på där och gör trevliga saker och fotograferar. Men riktigt trevligt blir det först när jag delar. Bilderna på Facebook och Instagram. Skriver om vad som hänt. På Facebook och i bloggen. Och får respons. Då känner jag att jag får visa snäckan. Blir bara så glad. Tack till er alla!