Har varit på jobbresa i Umeå och tyckte att jag än en gång fick det bekräftat - en svensk beter sej mjukare och smidigare är en finländare. För att dra alla över en kam. Träffade på många främmande människor som tog sej an oss och föreläste för oss. Och de fick oss att känna oss som om det var det bästa de kunde ha för sej en fredag eftermiddag och en lördag morgon. En av de första damerna sa att hon har längtat efter oss. Oäkta, smörande, överdrivet säjer säkert de flesta. Men jag kände mej välkommen. Och då de var så glada! Och talade på ett så lättsamt sätt om ibland ganska torra saker. Och språket flöt.
Plus att de var måna om att hålla kontakt. Vi studiehandledare träffade en SYV (vår motsvarighet) på Dragonskolan och där blev det kontakt direkt. Och kommer att bli i framtiden också. Vi var också på speciellt studiebesök till Idrottshögskolan och också där blev vi mottagna som efterlängtade gäster.
Jag vill ju mena att vi finländare har en hel del att lära oss. Och då det är så enkelt när det handlar om ett enda språk!
Umeå visade sej från sin bästa sida - grannväder och stan full av aktiviteter. Och månen var nästan full.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar