Det har varit en aktiv sommar. Massor med program. Och massor med sådant som jag inte brukar vara med om. Man kan fråga sej om jag hysteriskt har sökt sysselsättning. Jag tror inte riktigt - det har kommit naturligt. Det har handlat om konserter i massor, visiter, sommarfester - ja det mesta som har hänt i närmiljön har jag bevistat. Och någon gång har det känts av att jag har gjort det ensam. Att gå på en tillställning ensam kan göra att man känner sej ännu ensammare. Men oftast har man träffat nån att slå sej i slang med. Ensamheten och saknaden har också kommit på när jag har putsat och fixat på torpet. Och det skulle vara dags att duka upp för supé. Men att ställa till måltid ensam där, nä. Hellre äter jag ensamsupé i stan. Och saknaden när jag har gjort sånt som vi gjorde tillsammans. I smått och stort. Stress har det myckna programmet och allt farande till torpet nog på ett sätt gett upphov till. Är fortfarande känslig för bokningar. Och det har nog ibland varit så att jag har längtat efter oprogrammerade dagar. Och lugna morgnar. Far jag till torpet ska det faras ganska tidigt. För hett senare på dan. Och stress för att torpet (än en gång) nästan enbart blev arbete. Dålig sömn är inget nytt men riktigt skruttigt har det varit ibland. Hett, ljust, skränfockar på två ben eller med vingar. Men så upplever jag att jag har mött sån godhet. Jag har blivit så omhuldad. Bjuden. Fått känna delaktighet. Både med nya och gamla vänner. Det har gjort gott.
Vill inte ge skolvitsord men tycker väl nog att sommaren summa summarum har varit bra. Och skönt att det inte känns fel att börja jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar