Min tröstekatt, plätt-Fia, karusellkatten, Plättis - med det riktiga namnet Missan - vistades med mej en stor del av dagen igår. Sov mycket och djupt på en sten trots att jag surrade runt henne med mina sysslor. Men var desto mer i behov av närhet när hon var vaken. Vi somnade nästan båda två i sängen i uthusrummet. Tills matte kom med familjens hund. Då stack Missan. Det är så att Missan inte kan bo med familjen just nu - fuktrenovering. Och tydligen mår hon inte bra av att vara ensam hemma. Så vi började fundera på att Missan ska bo med mej - typ ett halvt år. Skulle ju vara alldeles underbart för mej som är för feg för att ta en egen katt. Bara nu Missan klarar av att bo med en person i en höghuslägenhet. Hon ska inte heller köras av och an så väldigt. Körde henne en bit lös i bilen igår. Ingen höjdare. Hon var överallt! I min korg - det ledde till att bilen skrek att säkerhetsbältet ska på. I fönstret, på ratten , runt överallt. Helt olycklig.
Sen är det också en annan sak med att ta Missan för en tid. Och det är att medvetet göra något som inte kör på i samma spår. Jag har ju en tendens att hemfalla åt att bara göra det som är rutin. Heja jag som vågar bryta mönstret!
Idag söndag har vi bestämt att Missan flyttar in ikväll. Lycka till Sippan och Missan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar