Börjar med att påpeka att det här är mina privata åsikter i min privata blogg - så snälla, gå inte ut ur kyrkan när ni har läst den. I morse hade jag i bilen på hälsa och önska musik-programmet i radio Vega (minns inte vad det heter). Där spelades en låt från en ny skiva med andlig instrumental musik. Ovan molnen tror jag stycket hette. Och hallå - ur radion strömmade världens gungigaste dansmusik. Precis sån där där det känns som snurr, släpa foten litet osv. Sådär att man hade lust att bjuda upp till dans. Andlig, vaddå? Och då kom jag att tänka på den musik jag kallar je-je-Jesus. Den där sliskiga romantiska texten där det kunde handla om vilken man/kvinna som helt. Byt ut Jesus mot Pelle eller Lisa och du har en ny slagdänga.
I kören har vi ibland ytterlighetstexter -å ena sidan grunda texter som blir nästan som pekoraler och å andra sidan svavelosande texter. Och jag måste säja att jag klarar bättre av de svavelosande - de är barn av sin tid. Men för det mesta är körtexterna precis som jag tycker att texter med andligt innehåll ska vara.
Att sånt efter att ha fått lust att dansa tryckare när jag hörde Ovan molnen. Och ingen går ut ur kyrkan för det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar