Blodgivningen hej hej

Plåster på fingret, bandage i armvecket, ta det lugnt på befallning, en känsla av välbehag. Det är resultatet när man har givit blod - nånting av det finaste man kan ge sina medmänniskor. Och ännu denna gång på samma trygga ställe nära mej som jag har fått besöka ett tag nu. Men det var sista gången på det stället. För när jag om tre månader förhoppningsvis kan ge blod på nytt vet jag inte vart jag ska gå. Jag vet att mitt vanligaställe är stängt, att det ska hyras nåt nytt ställe och att det inte blir regelbundna öppettider. Synd för mej och de andra givarna och synd för de anställda som blir utan jobb vad jag kan förstå. Och på något sätt så oväntat. I en så stor stad som Vasa med ett centralsjukhus. Men så är det.
Jag hoppas att det blir något så när köfritt och bekvämt i fortsättningen för nu har jag flyt. Ett Hb på 147 och dessutom har det börja gå så snabbt att fylla en påse.