Identifikation

"Från den 1 januari 2019 kan man identifiera sig i offentliga sektorns elektroniska tjänster med åtminstone följande metoder:

·         mobilcertifikat, som kan skaffas från alla stora teleoperatörer (Telia, Elisa, DNA)

·         elektroniskt personkort som beviljas av Polisen (dessutom krävs kortläsare och programvara för kortläsare)

·         Andelsbankens och Nordeas nätbankskoderBakgrunden är en ändring i lagstiftningen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (533/2016)."

Utdrag från Befolkningsregistret. 

Man undrar hur det kan vara så svårt att få till stånd ett nationellt identifieringssätt - 

som dessutom är gratis för folket.

För folket ska ju använda det här med elektronisk identifikation. Tex för att komma in på

Oma Kanta för att tex förnya recept eller läsa medicinska rapporter. Och på många många 

många andra ställen där man vill att vi ska gå in som medborgare. 

Ska folket byta till Andelbanken eller Nordea (i artikeln talas det dock om att förhandlingar 

med andra banker ännu pågår.

Och mobilcertifikat - då blandar vi in teleoperatörerna - av vilka endast Telia bjuder på gratis

identifikation (de andra har en månadsavgift på ett par euro typ). Alla över till Telia?

Borde förstås finnas en gratisvariant här - tillgänglig för alla.

Sen undrar jag ännu om det elektroniska identifiikationskort som det talas om - är det det 

vanliga id-kortet som utfärdas av polisen - eller är det nåt nytt. Hur som helst krävs det 

speciell läsare.

Hoppas på livlig diskussion.

Nya bud - alla banker duger för identifikationen. Åtm 2019-2020. 

https://vrk.fi/artikkeli/-/asset_publisher/pankkitunnuksilla-voi-jatkossakin-kayttaa-viranomaispalveluja-verkossa

I bankvärlden

Jag bestämde mej för att undersöka bankernas eventuella demoprogram för nätbankssidan. Detta med tanke på mina datastödelever som jag tycker skulle vara betjänta av något de kan gå tillbaka till om de känner sej osäkra - och kanske tycker det är för spännande att gå in på eget konto med koder för att utforska nätbanken.
Var hos Kvevlax sparbank, Kyrönmaan osuuspankki, Aktia, Nordea, Handelsbanken, Andelsbanken och Ålandsbanken.
Summa summarum är att de enda som har något att nämna är Aktia och Andelsbanken. Aktia har Youtubeklipp som berättar om olika aktiviteter i nätbanken. Andelsbanken har en demo för den gamla op.fi-sidan och enligt vad jag fick veta jobbar de på en demo för den nya sidan - som vi får hoppas blir annat än en demo för internt bruk.
Jag kan ju inte låta bli att tycka att det är svagt. Lät bankerna förstå att de borde se till att jämna vägen så mycket som möjligt för datorovana personer för att dessa skulle våga använda nätbanken fullt ut. Och inte behöva anlita barn eller barnbarn till sånt (som man berättade om på ett ställe). En personal (som man säjer i Sverige) hade insett problemet och har tänkt viga sitt pensionärsliv till att lära folk använda nätbanken. Då nångång.
Alla banker bedyrade att de lär ut systemet individuellt - och man får komma flera gånger. Bra - men jag tror ändå att det skulle vara bra att hemma i lugn och ro kunna gå igenom det hela på nytt.
Ingen bank bedriver nån uppsökande verksamhet mera - tex via Arbis eller pensionärsföreningar. Andelbanken har däremot bjudit in till info om nätbanken. Hoppas de återkommer med det.
Passade också på att kolla upp mobilbanker och blev själv så aktiv att jag nu (igen) har tagit in Pivo och OP Mobil i mitt appsortiment. Den sistnämnda har faktiskt en demo men på min platta och min telefon lyckas jag inte logga in på den.
Annars var det riktigt trevligt att vandra runt och besöka de olika bankerna. I de mindre helt foktomt, självöppnande dörrar och personal som direkt tog sej an mej. På ett ställe hade jag tre personal (som man säjer i Sverige) omkring mej. Och man förstod mitt ärende. Hoppas man för budet vidare.
Det kan inte vara så svårt att göra ett bildpel som visar hur man använder näbanken! Bara litet skärmklipp och in i en power point och in på hemsidan. Typ.

Rösta!

Förhandsröstningen i församlingsvalet är slut och i min egen församling, Vasa svenska församling, har endast 4,8 procent röstat. Nu skulle det gälla att gå man ur huse för att rösta på söndag.
Kl 11-20 i Trefaldighetskyrkan.
Såg just ett inlägg på Yle där någon ansåg att hen inte kunde rösta för att hen inte är så aktiv och engagerad församlingsmedlem.
Glöm sådana funderingar. Alla församlingsmedlemmar kan och borde känna sej välkomna att rösta.
Jag tror att alla församlingsmedlemmar i något skede kommer i kontakt med församlingen trots att de inte är aktiva gudstjänstbesökare och jag tror också att kyrkans verksamhet skulle vara saknad om den inte skulle finnas.
Och nu tänker jag inte enbart på de centrala och traditionella sakerna som rör budskapet och mässorna utan på det som jag här kallar kringfunktionerna och som många församlingsmedlemmar tar del av. Och som skulle saknas om de inte fanns.
Ta tex förrättningarna - dop, vigsel och begravning. En stadga i livets alla skeden. Ta dagklubbar, ungdomsmusiken, körerna. Ta diakonin. Ta kyrkans utlandshjälp som både tar ställning till och hjälper i länder i kris.
Tillbaka till egen församling - sorgegrupper, samtalstjänst, sjukhusverksamhet, aktiviteter för de flesta målgrupper. Och i regel gratis eller till ett lågt pris för församlingsmedlemmarna.
Nu säjer jag inte att vår ekonomiskt trängda församling får mera pengar av att många röstar men att rösta betyder att visa ett engagemang som kanske drar med sej flera. Dessutom - vi som är uppställda i valet skulle känna ett stöd om många är med och röstar.
Och - det faktum att vi har varit tvungna att fatta svåra beslut pga ekonomin borde inte göra att röstarna rycker på axlarna och låter bli att engagera sej. Eller ännu värre - går ut ur kyrkan. Kom istället med och engagera er - kom med synpunkter till de förtroendevalda.
Kommande mandatperiod har många utmaningar att bjuda på - ekonomin, eventuell kommunsammanslagning med Korsholm för att nämna ett par.
Och så ska det väljas biskop i stiftet. En viktig person och ofta kyrkans ansikte utåt. Ofta när det händer nåt eller nån okonventionell åsikt har framförts sticks journalistkårens mikrofon framför munnen på biskopen - vad säjer kyrkan i frågan? Och då vill åtminstone jag att  det ska vara kloka saker som säjs. Jag har själv äran att få vara med och välja biskop.
Summa summarum hoppas jag att många, många går för att rösta på söndagen. Det kommer att hållas en tvåspråkig gudstjänst i Trefaldighetskyrkan klockan 10 och strax efter det börjar röstningen.

Fin fest

Jag är bjuden på en fin fest. Eller kanske man borde säja att jag var bjuden på en fin fest eftersom jag har tackat nej. Och nej tackade jag bla av den orsaken att tidpunkten inte var lämplig.
I samband med det här kom jag att filosofera över två saker.
1) Hur obildad jag är när det gäller fina fester.
    OSA - betyder det att man ska svara oberoende om man kommer eller inte?
    Klädsel - mörk kostym, förtjänsttecken. Vad betyder det för damers del?
    Tillställningen är en Avec-tillställning. Eftersom jag inte har nån partner - kan jag då ta med nån          annan? Nån karakamrat eller kanske rent av en väninna?
    Tack och lov att Google gav mej svar på det mesta. Det där med avec är fortfarande något oklart.
2) Hur gammaldags våra festkutymer är!
    Hur klädseln utgår från mannen - kostym, frack. Varför inte beskriva hela stassen - man och                kvinna - om det nu ska definieras.
    Och det här med avec - det är ju för katten konjaken till kaffet det! Ett otyg att använda det i såna
    här sammanhang. Och ännu värre - somman också har hört - med avec.

Nåja - det blev inte mina problem eftersom jag tackade nej - lydde den korrekta innebörden i OSA.
Hoppas de får en fin fest de som går.
Och förreten- jag skulle nog ha haft en lämplig stass i garderoben.

Vägs ände

Jag bara gillar mitt körkort. Det ljusröda papperskort jag fick när jag 1974 blev bilförare med licens. Det underbart retuscherade (man kunder fotoshoppa redan då) svartvita foto av den snart 22-årig kvinna. En kvinna klädd i svart - pappa hade dött ett par månader tidigare. Se illustrationen till bloggen.
Jag läser på det att det ska förnyas 2022 - när jag fyller 70 år. Och så är det litet coolt/kult.
Det har nog signalerats ett tag att det egentligen är ogiltigt redan i vissa sammanhang men det har fungerat såå bra. Tex vid röstning - streckkod från Fpa-kortet (fotolöst) och bilden från körkortet. För si, nåt giltigt pass har jag inte heller.
Men nu ryter banken till. Har förstått att jag efter årsskiftet inte kommer att klara av att göra just nånting på banken om jag inte skaffar ett nytt leg.
Och då funderar jag vad jag ska skaffa - nytt körkort? Om det ska förnyas om litet mer än tre år? Men kanske den förnyelsen bara betyder ett läkarintyg. Eller ska jag skaffa ett officiellt id som polisen utfärdar och köra coolt ett tag till?
Oberoende så blir det att dra till en fotoateljé för att ta ett foto. Ett sånt där svartvitt utan leende och brillor. Minns hur B såg ut på ett sånt. Förrymd tukthusfånge. Urk.
Och det viktigaste - den dag när jag lämnar det ljusröda ska jag se till att jag får behålla det själv. Det är ju kult!

Läkartider hej, hej

Igår var jag och tog blodprov. Såg resultaten i Kanta ren på kvällen (ingen höjdare att läsa den).
Nåväl - på förmiddagen idag ringde jag för att få läkarringtid. Fick - om mer än en månad. Det känns långt när speciellt resultat garanterat indikerar att medicindosen borde ändras - bums.
Talade samtidigt om att jag borde få träffa en läkare irl för att diskutera eventuell hallux-operation. Inga tider till min läkare - borde ha kommit nya tider idag - hade inte kommit.
På väg förbi hvc vände jag in och kollade om de nya tiderna hade kommit. Kommit och gått. Inte en tid över huvud taget till min läkare.Man borde hänga på låset/luren kl 8 den dag de tiderna ges ut - men idag fanns de då alltså inte på förmiddagen trots att det var en sån dag. Och på eftermiddagen var de slut.
Den bussiga damen bakom disken sa att jag kan få tid till en annan läkare. Ok, det hade jag inte fattat. Men passar bra - det handlar ju om en remiss till vidare undersökning.
Fick en tid - den första vanliga tid som fanns på stället - till början av januari. Vanlig tid - akuttider skulle säkert ha funnits. Och det handlade inte omatt mitt ärende var Hallux valgus - det var huset första icke-akuttid.
Tycker det verkar vara ganska tight. Ringtid - över en månad - ingen tid till egen läkare - läkare över huvud taget - två månader. Har samma erfarenhet från tidigare försök.
Var förvånad då jag såg resultatet av en undersökning om de kommunala sjukvården i Vasa. Superbra betyg. Var förvånad - och är fortfarande förvånad.

Allhelgonisering

Hade igår på allhelgonadagen ett starkt behov av att framföra budskap om stillhet och eftertanke inför dagen. Jag la upp fridfull bild och tänkvärd text på Fb.
För mej själv är det helt naturligt och viktigt att åtminstone i något skede av dagen - den som åtminstone tidigare också kallades De dödas dag - göra den till det jag uppfattar att den är. En dag när vi minns våra kära som gått bort.
Uttrycken kan naturligtvis variera. För mej har det blivit tradition att gå i kyrkan den dagen - naturligt också eftersom jag sjunger med i kören. Få uppleva stillheten och andakten och ljuständningen. Att senare tända ett eget minnesljus vid minnesstenen på någon gravplats (Sundom har varit aktuellt tidigare men nu blev det stenen vid kapellet i stan). Och efter det stilla musik i kapellet. Rundan avslutades igår med en vandring bland gravarna - i det underbara mörkret som lystes upp av ljusen. När vi kom till det ställe där man såg vattnet blänka i mörkret vad det bara så att man måste stanna och ta in stämningen. He va hilit skulle min vän L ha sagt.
Nu menar jag inte att det här är modellen för alla. Det finns många sätt att minnas. Kanske äta familjemiddag, hälsa på nån släkting, bjuda hem vänner, köra iväg kvällen före för att tända gravljus, tända ljus hemma - anything goes.
Jag skulle vilja slåss för min allhelgonadag som jag tror är viktig för oss alla - oberoende om vi grundar vårt liv på en kristen grund eller inte. Alla har nån släkting eller vän som har dött och som man vill minnas. Lämpligt med en dag när det får lyftas fram.
Det jag slåss mot är Halloween och numera också kommersialismen.
Tycker inte det är nåt fel på att Halloween-tjoa och .tjimma - men det mest livade firandet kunde väl parkeras helgen före Och det kommersiella - är det verkligen nödvändigt att butiken är öppen till kl 22 en helgdag som allhelgona?
Är jag blåögd? Och bakåtsträvande? Säkert - men det bjuder jag på! Tänker fortsätta med att allhelgonisera.

På seminarium

Man kan ju tycka att jag är galen som frivilligt bokar upp mej för ett heldagsseminarium. Ett väldigt teoretiskt sådant dessutom. Men temat - Ympäristö ja omavaraisuus (Miljö och självförsörjning) - intresserade. Här kan ni se programmet - tänker inte dess vidare tala om det.
Vill istället reflektera över några andra saker.
För det första - hur jag njöt att vara mitt i teorin igen! Lyssna på föreläsare som kunde sin sak - mest på finska men också på engelska och svenska.
För det andra - hur svårt jag har att åldersbestämma folk över gymnasieålder. Tyckte de flesta såg ut som studerande men det visade sej att de nog var jobbande personer till största delen. Tydligen är den ålderns människor konserverade. Undrar var det händer - det att ålder syns. Troligen var jag den äldsta på plats. Men inte den enda pensionären. Väldigt få jag kände.
För det tredje - hur jag igen upplevde mej främmande för minglande i samband med pauserna. Men när jag väl hittade nån att tala med fungerade det hur bra som helst.
För det fjärde - jag trodde jag var i trängselfinland! Både när jag körde genom stan i morgontrafiken och när jag köade och åt i studentmatsalen. Det kryllade av bilar på gatorna och av folk i matsalen. Och vilken god mat vi fick! Fräsch sallad och gott bröd och en underbar varmrätt. För det betalar en studerande litet på två euro. Otroligt. Vi som kom utifrån betalade sju och nånting.
Summa summarum är jag riktigt glad över att jag satte min tid på seminariet. Många inslag gav mej mycket. Och det att vara i den teoretiska miljön igen. Och - vilken lyx att kunna sätta en dag på nånting sånt här! Pensionärsförmån det med.
Plus att jag alltid blir så stolt över det som händer i Vasatrakten - ofta initierat av våra fina högskolor,
Säjer som jag brukar - mera studia generalia! Visa vad ni gör, bästa utbildningsenheter!
Sen måste jag ju nog erkänna att jag är ganska trött efter att ha lyssnat en hel dag.

Än en gång

Nästan varje gång jag byter däck brukar det resultera i ett blogginlägg. Så också nu.
Idag var det internationella möten. I kafferummet blev jag först bekant med en man  från Tyskland - han talade svenska och finska med accent. Efter en stund kom en annan man in. Talade finska med accent. Det visade sej att han kom från Marocko.
Vi hade en så trevlig stund att vi inte noterade när våra bilar var klara.
Oc det var inget small talk vi höll på med utan viktiga seriösa saker.
Det var utbildning, politik, Finland-Tyskland-Marocko.
Tänk vad man kan få uppleva när man byter däck de luxe! Och gott kaffe de luxe på köpet. Jag hann inte ens plocka fram telefonen.
Och tänk vad man sparar i möda. Tycker inte ens det är dyrt med däckhotell. 25e två gånger per år (och sen kommer 40 e till för själva bytet).

Tandläkare

Var hos tandläkaren förra veckan. Tandsten förstås men också en spricka som skulle lagas. Bedövningen var framtagen men den behövdes inte. Och - mitt under borrningen kom jag på mej själv med att jag höll på att somna! Sövande ljud av fläktar, borr. Inget gjorde ont. Och jag var alltså inte bedövad.
Jag - på väg attsomna i tandläkarstolen! Jag som under en stor del av mitt liv haft något som kunde kallas tandläkarskräck.
En skräck väcktes under folkskoltiden. Man fick en tandläkartid på så sätt att ens namn lästes upp i klassen - man gick ett par kvarter till finska folkskolan där tandvården höll till. Man väntade - man blev inkallad till tortyren. Minns inte att det skulle ha bedövats. Minns hur ont det gjorde. Och hur nonchalant jag blev behandlad. Tandläkaren och tandskötaren stod och diskuterade med varandra (troligen på finska) och ingen brydde sej om hur jag hade. En gång minns ja att jag sparkade med benen för att det gjorde så ont.
Efter det blev det väl bättre när man började gå till vanliga tandläkare. Men skräcken fanns där.
Sedan hade jag en lång tandläkarhöst under mitt sista studieår. Jag fick en brygga - en brygga som faktiskt håller ännu. Toppenarbete men oj så många besök!
Väl kommen tillbaka till Vasa råkade jag välja en tandläkare som tydligen hade mera patienter än tid. En timme typ i väntrummet och nästan så att man inte täcktes be om bedövning - det satt ju nya väntare utanför dörren. Skicklig var hen men det bara inte funkade. Minns att jag "gjorde slut" genom att skicka ett vykort.
Och med det kom jag in i en ny era av mina tandläkarkontakter. Kom till en som aldrig gjorde mej illa, alltid lyssnade på hur jag ville ha det. En bekant dessutom så det blev en hel del uppdateringar.
Så småningom gick hen i pension och jag bad om tips på ersättare.
Den jag fick är lika underbar. Lika lyhörd, lugn och trevlig.
Och det var där jag hade det så gott  att jag var på väg att somna. Heja för att hitta rätt i käftisdjungeln!
En annan sak som man kanske inte tänker på - tandtekniken är en gren som tydligen utvecklas enormt. Kan inte räkna de fantastiska konstruktioner som jag har upplevt under de senaste åren.
Och borrtekniken - snabbt snabbt och med en vibrationshastighet som gör att det inte blir resonans i hålorna i huvudet. Det är annat det än den fottrampade borr som väninnans mamma hade använt när hon började sin karriär.
Och till alla med tandläkarskräck - sök tills ni hittar en som behandlar er på rätt sätt. Man ska inte behöva ha obehag.

Skor - aj aj!

Skor har varit min glädje och lust. Nyköpta skor står på parad på orgelpallen ett tag för att bli beundrade.
Nu är skoköp tyvärr förenat med olust. Pga besvärliga fötter - eller egentligen besvärlig vänsterfot.
Det som spökar är Hallux valgus. Hittills har det betecknats som "lievä". Men jag undrar hur det är nu. Hade under sommaren också ont  i trampdynan. Och för ett tag senbörjade pektån bli sned och uppvisa hammartådrag.
Det här betyder att också gamla skor har börjar skava. Och att köpa nya blir ju pest. För det att prova i butik och att vandra ett par timmar är ju två vitt skilda saker.
Har köpt två par i höst och det är nog litet spännande. Var just ute med nya sportskorna och hade polstrat med silikonkuddar under trampdynorna. Jätteskönt. Igår gick jag två timmar med dem och de kändes hårda. Då hade jag bara liktornsplåster.
Ja alltså - silikonkuddar, tåspridare, liktornsplåster. Så är mitt liv. Tantvarning? Nå åtminstone igår när jag måste klä av mej strumpan och rätta till liktornsplåstret som var på vandring upp mot knäet.
Börjar nog bli dags att tänka på operation. Undrar hur lång konvalescenstiden är. Undrar vilken tid på året som är bäst. Inte så enkelt att gå ut med paketerad fot på vintern. Inte så lätt att jordbruka med nyopererad fot. Nå kanske medikusarna vet vad som är bäst.
Fötter är så viktiga! Och jag som dessutom har promenader av olika slag som favoritmotionsform.

De nya

Spontanljud

Märkte plötsligt när jag for runt med dammsugaren att jag gick och nynnande på en sång. Det är indikatorn på att jag mår bra och har ro.
En mig närstående frågade - Har du märkt att jag har börjat sjunga igen? Det var när en pärs var över och en oro var borta.
En spontansång i trappan i församlingshuset i väntan på att få komma in i möteslokalen ledde till en visselkonsert tillsammas med en rådskollega. Det var bra akustik i trapphuset.
Undrar varför man har lärt mej att det inte är stil att vissla inomhus.
Har också upplevt en som hade nynnandet, spontanljudet som en trygghetsmur. Kom in i ett rum där det fanns folk och började spontant nynna - "kom inte för nära" läste jag in i det.
Hur är det med dej- presterar du spontanljud? Visslar du inomhus?
Vad nynnades då i takt med dammsugarljudet? Jo Bridge over troubled water. Vet inte varifrån den kom.

Koldioxidavtryck

Jag föreställer mej att jag lever rätt så miljövänligt. Men så mötte jag testet från Sitra. Testet som mäter mitt koldioxidavtryck. Testet om gav till resultat att mitt koldioxidavtryck är betydligt större än genomsnittet för dem som varit inne och gjorttestet.
Speciellt mycket avvek det på boende och shopping.
Är det nu så förfärligt oekologiskt att bo ensam på 64 kvadrat i ett fjärrvärmeuppvärmt hus? Undrar om shoppinges höga värden kom av att jag fyndar på loppis. JJag kan ju ine säja att jag inte gillar att shoppa eftersom jag gillar. Fast resultatet av mitt shoppande blir ofta noll. Eller som i lördags - ett paket liktornsplåster (hmm, undrar vad det säjer om mej).
Nå nu kom jag bort från ämnet.
Seriöst - jag är förvånad över hur oekologiskt jag lever - och vet  egentligen inte hur jag ska bättra mej.
Testa gärna själv här.
Och här i bild mitt skruttig resultat

#min kyrka #min programförklaring

Jag märker att jag i mitt tidigare inlägg inte skrev så mycket om vad jag vill göra för och i #min kyrka.
Det var väl så här att jag efter att ha fyllt i valkompassen tyckte att jag har sagt allt.
Jag har själv upplevt en stark gemenskap inom församlingen. Den skulle jag önska att flera skulle få ta del av. Och det är ju ett faktum att kyrkan och församlingen har mycket att bjuda - från vaggan till graven. Dels i form av specifika grupper och dels förstås i form av gudstjänster och högmässor och annat som bjuds för hela församlingen. Musiken inte att förglömma.
Jag går inte så ofta i högmässan men jag upplever att när jag väl går ger det mej mycket.
Så - mera medlemmar till församlingen - mera aktivitet hos medlemmarna.
Kyrkans samhällsengagemang - det är nåt jag hejar på. Jag upplever att man lyssnar när kyrkan ryter till. Kyrkan ryter på ett så mjukt sätt. Får folks fokus på orättvisor i samband med Gemensamt ansvar-insamlingen, ringer i klockor när det behövs. Sånt hejar jag på.
Kyrkan borde med det snaraste börja viga samkönade par till äktenskap. Det är en sak där jag har väldigt litet att säja till om men där jag ändå vill föra fram min åsikt. Kyrkan borde vara stolt över att människor vill viga sej över huvud taget - i tider när samboende är så vanligt.
En sak som jag vill vara med om att jobba kring riktigt på gräsrotsnivå - det är ekotänket i kyrkan. Skulle gärna se att min församling skulle bli en grönflaggad sådan. Eller vad det nu heter i kyrksammanhang. Där har jag något ogjort.
Min församling är en del av en samfällighet - finskt och svenskt ska samsas om både pengar och utrymmen. Där skulle jag önska mer personlig kontakt över språkgränserna. Tex så att de nya församlingsrådsmedlemmarna skulle ha en gemensam träff. Vi är ju de enda organen som är enspråkiga.
I övrigt hoppas jag att vi ska klara av att se till att personalen har drägliga arbetsförhållanden trots att det kniper ekonomiskt.
Finns en hel del att göra och jag vill gärna vara med i görandet.

Mest hela tiden

Har denna höst (och halva sommaren) upplevt att det är något som måste bokas och fixas. Sånt där som inte är trevligt, som tar tid, som väcker oro och framför allt - där en tid måste slås fast.
Det började med bilen - som nu inte är otrevligt för nåt annat än för plånboken.
Sen kom skräckisen - mammografi. Väntan på besked - som var positivt. Pust.
Och så var det dags för tandläkaren - som numera inte heller är så besvärligt. Kostar förstås en hel del.
Och följande skräckis - gynekologen. Tid idag och kom ut med bra besked. Inget syntes. Och där gäller  det ju faktiskt en undersökning som kan resultera i vad som helst. En äggstockstumör ger inga signaler. Så man vet inte när man går på undersökningen om man kommer ut sjuk. Men nu var det alltså positivt besked jag fick.
Ännu återstår tandläkare - jatko-osa. Och optiker. Och säkert nåt annat.
Människan får inte vara ifred.
I min lycka över mina resultat kan jag inte låta bli att tänka på dem som stup i kvarten måste gå på kontroller för att se hur en diagnosticerad sjukdom - ofta cancer - har utvecklats. Som går för att höra om det suspekta fyndet var något farligt. Undersökningar, väntan på provresultat. Går det att bota det som upptäcks. Vånda och väntan. Lilla stackars människa!

Uppställd

Som det kanske har framgått tidigare är jag uppställd i församlingsvalet. Gör ett försök att komma in i församlingsrådet. Har ju redan suttit en period och tycker att det gav mersmak.
Devisen den här gången är #min kyrka och vår enda lista heter Vår kyrka - min kyrka.
Jag har upplevt att det har varit högt till tak i vårt råd under den period jag har varit med. Rum för både liberala och mer konservativa medlemmar. Fast i verkligheten handlar det nog inte om det. När vi ska fatta våra beslut är det nog vår samlade klokskap som ska lyftas upp på bordet. Och ett beslut fattas. Inte alltid i enlighet med det man själv hade tyckt.
Jag har också suttit med i diakonikommittén och nu på slutet i distriktsrådet för Centrumförsamlingen.
Jag har stuckit ut hakan ibland - tex när det gällde sättet att välja kyrkoherde. Där fick jag en del smällar och det är så hälsosamt. Min åsikt var inte den vinnande här. Diskussionen var givande och öppen så det var lätt att acceptera faktum.
Jag har varit med och bestämt om svåra saker - det var inte trevligt att bestämma att församlingen inte prenumererar på Kyrkpressen åt sina medlemmar. Ett beslut som faktiskt betyder mer än att församlingsmedlemmarna blir tvungna att betala om de vill ha sin tidning.
Jag har varit med och stått på barrikaderna för vår fina och populära Dragnäsbäcks kyrka - en kamp som vi förlorade.
Jag är medlem och beslutsfattare i en församling som har stora sparkrav på sej
Kommunsammanslagning mellan Vasa och Korsholm? Vad händer med församlingarna? Stora saker på gång.
Man skulle tro att det skulle kännas skönt att sparka av sej mötesskorna och lämna det som verkar så trassligt. Men nej - det vill jag inte. Jag tror på vår kyrka - den har så mycket att ge och betyder så mycket för så många, också för mej.
Jag vill vara med och dra mitt strå till stacken i diskussionerna. Trots att jag ännu många gånger känner mej som en nybörjare. Och kommer med naiva åsikter. Men det är tillåtet.
Och - gott folk - gå och rösta! Det är viktigt att ni på det sättet får er er röst hörd. Rösta på den som ni upplever kan föra er talan.
En valtidning kommer att komma ut, här samlad info om valet, här en länk till församlingens valkompass.
Ta del och gå och rösta. Och, vill du rösta på mej  - skriv 27 (intressant nog samma kandidatnummer som förra gången).

Kaksi vanhaa

Trots att det är nästan sommarvarmt är det höst.
Balkongen är invintrad.
Disiga sköna grådaskmorgnar.
Det är dags för Dikten.
                                                                   

Syksy

Kaksi vanhaa, vanhaa varista  
nuokkuu hiljaa pellon aidalla.
Ruskea on rinta kaisliston,
taivas harmaa. Sataa. Syksy on.

”Kurkikin jo lähti”, veljelleen
toinen virkkaa niinkuin itsekseen.
Pitkä hiljaisuus. Jo toinenkin
”niin maar; lähti”, sanoo takaisin.

Sitten vanhukset taas vaikenee.
Järven pintaan sade soittelee.
Sukii siivenselkää toisen pää.
Toinen joskus silmää siristää.

Höyhenihin niskat kyyristyy
Sataa. Hiljaista on. Hämärtyy
yli pellon mustan kynnöksen.
Tuntuu riihen tuoksu etäinen.

Kaksi märkää, vanhaa varista
nuokkuu aatoksissaan aidalla.
”Täytyy tästä…”, toinen havahtuu,
lentoon verkkaisesti valmistuu.
”Käyhän taaskin tarinoimassa.
Oli oikein hauska tavata.”-L.  Pohjanpää –

Du och jag, tanten

På väg nånstans såg jag en tant i ett fönster i huset tvärs över gatan. Hon pysslade med sina blommor. När hon såg att jag såg på henne log hon. Jag log och vinkade. Hon vinkade tillbaka.
Och jag kan lova att vi båda kände glädje i hjärtat.
Så enkelt kan det vara.

Eller så här

Människors möte (Hjalmar Gullberg)

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Så tyst så tyst

Jag undrar när jag blev en sån vän av tystnad.
När jag vaknar på morgonen ligger jag och njuter av att inte höra nåt ljud från gatan. Jag upplever att det blev tystare när vi bytte fönster.
Har aldrig på skvalradion. Musik spelar jag nästan bara inför julen.
Njuter av att telefonen sällan och aldrig ringer.
Burkar tv-program för att få spola bort sånt som stör.
Något av det bästa med kollo är att sitta på verandan och lyssna till tystnaden - speciellt morgnar och kvällar.
Nu just sittter jag och njuter av att det enda ljudet i hemmet är datorns tysta surr.
Håller jag på att bli nån sorts eremit?
Tror  inte för när jag väl träffar folk älskar jag att prata och lyssna. Oberoende om jag känner dem eller inte.
Kanske jag väljer kvalitetsljud.

Elisa - DNA - en strid på kniven

Förr var det Vasa telefon. Sen var det Vasa läns telefon. Sen var det Anvia. Och det här var en lång tid både när det gällde tv och bredband.
Sen kom mobila bredband. Och Anvia skötte tv-sidan.
Sen kom Elisa och övertog Anvia. Och det fungerade i princip som förr.
Bredbanden började vi sköta litet olika beroende på vad vi var ute efter och var vi bodde. Beroende på hur breda band vi ville ha/var beredda att betala för/kunde få.
Och Elisa skötte tv-sidan.
Plötsligt började det dyka upp röda "stand" utanför vissa höghus i stan (jag talar nu Vasa). Texten berättade om att DNA hade dragit "husbredband" till det aktuelle huset. Väckte förstås nyfikenhet.
Satte mej inte in i det hela men har förstått att DNA bjöd ut kabeltv till nånting på 4 e och att man fick ett 10M bredband och ett modem på köpet. Avgiften gäller alltså grundpaketet per månad per lägenhet. Och alltså - konkurrent på kabeltv.
Vi betalar nu för kabeltv  över 6 e per månad och lägenhet.
Vår disponentbyrå uppvakatdes av Elisa som bjöd ut ett paket för 4 och litet mindre än DNA med 10 M bredband men utan modem. Vi fick en offert på det.
Men sen hörde vi plötsligt om ett bolag som av Elisa fått ett erbjudande om enbart kabeltv för 1 e per månad och lägenhet.
Från mer än 6 e till 1 e. Då blir man ju misstänksam. Och varför berättades det inte om detta på vår disponentbyrå. För det är så att vi också kan få det.
Jag har vänt varenda sten för att hitta haken i det hela. Men inte lyckats - annat än att vi binder oss för en viss tid. Väntar ännu på att få se offerten svart på vitt.
Är det nu bara så att de måste sälja till "underpris" för att klara av den nya situationen - konkurrens på kabeltv-sidan?
Erfarenheter - kunskap - någon?