måndag 15 oktober 2018

Mest hela tiden

Har denna höst (och halva sommaren) upplevt att det är något som måste bokas och fixas. Sånt där som inte är trevligt, som tar tid, som väcker oro och framför allt - där en tid måste slås fast.
Det började med bilen - som nu inte är otrevligt för nåt annat än för plånboken.
Sen kom skräckisen - mammografi. Väntan på besked - som var positivt. Pust.
Och så var det dags för tandläkaren - som numera inte heller är så besvärligt. Kostar förstås en hel del.
Och följande skräckis - gynekologen. Tid idag och kom ut med bra besked. Inget syntes. Och där gäller  det ju faktiskt en undersökning som kan resultera i vad som helst. En äggstockstumör ger inga signaler. Så man vet inte när man går på undersökningen om man kommer ut sjuk. Men nu var det alltså positivt besked jag fick.
Ännu återstår tandläkare - jatko-osa. Och optiker. Och säkert nåt annat.
Människan får inte vara ifred.
I min lycka över mina resultat kan jag inte låta bli att tänka på dem som stup i kvarten måste gå på kontroller för att se hur en diagnosticerad sjukdom - ofta cancer - har utvecklats. Som går för att höra om det suspekta fyndet var något farligt. Undersökningar, väntan på provresultat. Går det att bota det som upptäcks. Vånda och väntan. Lilla stackars människa!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar