lördag 27 oktober 2018

Tandläkare

Var hos tandläkaren förra veckan. Tandsten förstås men också en spricka som skulle lagas. Bedövningen var framtagen men den behövdes inte. Och - mitt under borrningen kom jag på mej själv med att jag höll på att somna! Sövande ljud av fläktar, borr. Inget gjorde ont. Och jag var alltså inte bedövad.
Jag - på väg attsomna i tandläkarstolen! Jag som under en stor del av mitt liv haft något som kunde kallas tandläkarskräck.
En skräck väcktes under folkskoltiden. Man fick en tandläkartid på så sätt att ens namn lästes upp i klassen - man gick ett par kvarter till finska folkskolan där tandvården höll till. Man väntade - man blev inkallad till tortyren. Minns inte att det skulle ha bedövats. Minns hur ont det gjorde. Och hur nonchalant jag blev behandlad. Tandläkaren och tandskötaren stod och diskuterade med varandra (troligen på finska) och ingen brydde sej om hur jag hade. En gång minns ja att jag sparkade med benen för att det gjorde så ont.
Efter det blev det väl bättre när man började gå till vanliga tandläkare. Men skräcken fanns där.
Sedan hade jag en lång tandläkarhöst under mitt sista studieår. Jag fick en brygga - en brygga som faktiskt håller ännu. Toppenarbete men oj så många besök!
Väl kommen tillbaka till Vasa råkade jag välja en tandläkare som tydligen hade mera patienter än tid. En timme typ i väntrummet och nästan så att man inte täcktes be om bedövning - det satt ju nya väntare utanför dörren. Skicklig var hen men det bara inte funkade. Minns att jag "gjorde slut" genom att skicka ett vykort.
Och med det kom jag in i en ny era av mina tandläkarkontakter. Kom till en som aldrig gjorde mej illa, alltid lyssnade på hur jag ville ha det. En bekant dessutom så det blev en hel del uppdateringar.
Så småningom gick hen i pension och jag bad om tips på ersättare.
Den jag fick är lika underbar. Lika lyhörd, lugn och trevlig.
Och det var där jag hade det så gott  att jag var på väg att somna. Heja för att hitta rätt i käftisdjungeln!
En annan sak som man kanske inte tänker på - tandtekniken är en gren som tydligen utvecklas enormt. Kan inte räkna de fantastiska konstruktioner som jag har upplevt under de senaste åren.
Och borrtekniken - snabbt snabbt och med en vibrationshastighet som gör att det inte blir resonans i hålorna i huvudet. Det är annat det än den fottrampade borr som väninnans mamma hade använt när hon började sin karriär.
Och till alla med tandläkarskräck - sök tills ni hittar en som behandlar er på rätt sätt. Man ska inte behöva ha obehag.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar