Navigatorn

Ifjol när jag skulle besöka väninnan i Vallgrund var jag åtminstone två gånger ut till Sundet. Vilket var ett tecken på att jag hade kört för långt. Såg huset men hittade inte infarten. Utan att göra flera misstag.
Idag skulle det bli andra bullar. Man har ju navigator! Ställde in start och slut och fick uppgifter om deletapperna. Så långt allt väl.
Vid första inbromsning vid ett trafikljus sa det klonk och telefonen försvann mellan/under nån bänk i bilen. Syntes inte. Och långt till ställe att stoppa på. Och inte ens efter buss-stopp-stopp lyckades jag hitta den Så dit for den finessen. Fick köra på gehör. Men skulle nog gå bra eftersom jag ju var där ifjol. Tänkte hon tills hon stod vid - Sundet. Hade kört förbi igen. Men nu räckte det med en Sundet-färd. Och telefonen upphittades efter att vi ringde till den.
Litet lustigt men mera lustigt och fint är ju nog det faktum att jag i min lilla enkla telefon har en fullfjädrad navigator. Wow! Och jag tycks behöva den. Hem hittade jag själv. Och lingon hade jag med.