Nu har jag hittat en så trevlig sysselsättning på gåden. Sitta i ett hörn i lä och klippa mattväft. Nåt som måste ske ute eftersom det dammar så. Sitter under tak - huvudet i skuggan och fötterna i solen. Och njuter av grönskan och den friska luften.
Men det som är ännu häftigare är den levande miljö som vår gård är. Under ett klipp-pass träffar jag ibland nästan alla som bor i huset. Alltid träffar jag taxvalpen B som är i dagvård i huset. Som tjuter av förtjusning och kissar på sej av iver när vi ses. Många gånger. Och nu har också husets bebis V börjat vara ute på gården. Har fått en egen gunga. Jag tror vi kommer att bli riktigt goda vänner. De vuxna kommer och går. Från butiken, från jobbet, från och till tvättstugan. Vi byter några ord - tar oss ibland tid för allvarligare samtal. Och så skiljs våra vägar och vi går in till vårt. Vad jag kan njuta av de där små träffarna.
Och då jag ser på situationen utifrån så är det precis som min dröm om en gårdsplan i stan. Ett myller (väldigt litet men dock) av folk som stannar upp och delar en stund i vardagen. Hoppas på många varma höstdagar ännu i år - en förutsättning för att jag ska kunna klippa och alltså få ta del av det ljuvliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar