Gympa

För första gången på många år bestämde jag att gå på vanlig gympa. Alltså i sal - inte i bassäng. En orsak var att jag började inse att jag behöver mer än mitt vandrande som träning. En annan var att det på nytt blev möjligt med salgympa nära mej i och med att finska Arbis flyttade till mitt grannkvarter.
Litet nervöst kändes det - tänk om jag inte orkar hänga med. Gruppen är ingen seniorgrupp men eftersom den går dagtid är det nog seniorer som är med i gruppen.
En ganska "snäll" men ack så skön och bra gympa. Första gången gjorde jag bort mej. Hade ätit ett bastant mål mat mindre än ett par timmar före. Den maten var på väg upp i de maghoptryckande övningarna. Mådde illa länge efter. Och trots att det mest var stretching svettades jag som en gris. Hade ett eget hav vid fötterna.
Åt litet mindre inför följande pass (trots att jag blev bjuden på lunch) och hade med en svetthandduk. Och jag kunde till min glädje konstatera att jag hängde med och orkade trots att övningarna var litet mer krävande. Dessutom var jag imponerad av mina gympakompisar. De var nog alla äldre än jag och hängde jättebra med. Heja pensionärer som håller igång!
Sen intressant att igen konstatera vilken social varelse människan är. Känner inte en enda i gruppen men redan efter andra gången märkte jag att vi söker kontakt med varann - annat än det snack vi för med läraren om rörelserna och orken. Härligt.
Dessutom är vi i skolans vackraste sal - festsalen med kristallkronor. Och musiken senast var smäktande finsk musik. På allt sätt toppen. Och dessutom får vi pensionärsrabatt.