Hemkär

Såg ett avsnitt av Närbild igår och blev förvånad över hur annorlunda ungdomarna resonerade än vad jag gjorde i deras ålder.
Det handlade om att hemstaden är för trång. Egentligen med avstamp i Jeppis och Lars Sunds "Natten är ännu ung".
Enligt intervjuerna ville de som var kvar bort. Abiturienterna i gymnasiet längtade till något nytt.
Själv hade jag inga sådana tankar. Det var nog ett nödvändigt ont att flytta efter studentexamen. Man måste ju ta sej till ett ställe där den önskade studieinriktningen fanns. Men jag brukar i vuxen ålder säja att jag troligen hade varit översättare idag om Vasa universitets tvåspråkiga utbildning (som nu är flyttad till Jyväskylä) skulle ha funnits när det var aktuellt. Och det inte bara för att jag skulle ha fått stanna i Vasa förstås - jag skulle ha gillat att vara översättare.
Man intervjuade också studerande i Åbo, min egen studiestad. Väldigt många hade inte en tanke att flytta tillbaka till sin hemort. De hade nog starka känslor för sin by/småstad - men nej, inte flytta tillbaka. Nu sades det inte vad de unga studerade. Kanske var det så att de skulle få svårt att hitta jobb på hemorten.
För mej var det helt självklart att jag skulle flytta tillbaka till Vasa. Jag visste att jag ville bli lärare och kunde räkna ut att det skulle finnas jobb nära Vasa. Vilket det också gjorde. Dessutom avslutade jag ju studierna med ett års auskultering i Vasa så jag kom in i nätverket på nytt. Jag gillade Åbo och studietiden, men det var nog inte hemstad , det var studiestad. Jag hade också ofta hemlängtan.
Nu var de intervjuade från mindre orter, men jag kan inte se att det skulle vara så stor skillnad mellan Vasa och Jeppis tex.
Helt klart skulle jag ha kunnat tänka mej att flytta om det skulle ha varit behov av det - partner från annan ort, nåt speciellt jobb. Men defaulten var Vasa.
Funderade efter programmet om det är jag som var annorlunda eller om tiderna är annorlunda.
Tänker jag på mina studiekamrater är väldigt många i Vasatrakten - en del efter några år i Sverige. Tänker jag på mina studentkamrater finns en majoritet inte i Vasatrakten. Spontant säjer jag att en större procent av mellanskolkamraterna finns i Vasa än av studentkamraterna (kanske utbildat sej i Vasa).
Läste just i dagen blad omen ny tvåspråkig studentförening som jobbar hårt för att få studerande från andra orter att bli kvar i Vasa efter avslutade studier. Det tycks vara så att de unga sticker efter avslutade studier - kanske tillbaka hem, kanske till nån större ort. Av nån anledning tror de att gratis preventivmedel för unga under 25 år skulle vara ett lockbete.
När det gäller finlandssvenskar vet vi att en stor del av de nyutexaminerade, speciellt österbottningar, idag sticker till Sverige. Inte nödvändigtvis för att det inte finns jobb hemma utan för att Sverige lockar.
Sådana tankar efter Närbild.