Pendelsvängning?

Var och varannan i min bekantskapskrets/på Facebook tycks vara sysselsatt med det jag själv också håller på med - att rensa bland sakerna i hemmet. Både kläder och prylar. Och diskuterar hur man på bästa sätt ska göra sej av med det man inte skall ha mera.
Det är väl ganska logiskt att man med åren börjar inse att man har samlat på sej alltför mycket. En del av bekantingarna flyttar  - till mindre. Och då är det ju ett måste.
Men det som är intressant att jag upplever detsamma hos unga människor. Vill inte ha, har tillräckligt, behöver inte. Är det nu så att de har levt i sånt välstånd att de inte lika begärligt som min generation vill ha mera? Är det så att vi äntligen har kommit från bristtraumat från kriget. Ni vet - bäst att spara - man kan behöva det.
Tror jag själv också är på väg att hänga med i pendelsvängningen (ingen självklarhet trots att jag hör till de äldre).
När jag hade mina ängerangripna kläder klarade jag bra av att kasta dem. När jag härom dagen hade sönder en dyr glaspryl klarade jag av att säja tja, sånt händer.
Men det har ju att göra med att det finns att ta av - ersättande kläder, två likadana glasprylar finns kvar. Usch vilket överflöd. Men vi är på gång - också de största hamstrarna av oss. Idag rensade jag ut flera böcker. De får ta plats på bibbans bytesbord. Luft och ljus!