Bebisar och Bebisen

Jag har haft många bebisar runt mej den senaste tiden. Först lille V i grannlägenheten. Han syns mer och mer i gårdsbilden nu sen han är en stor pojke som gillar att sopa asfalt. Sen har jag varje måndag i samband med datastödet träffat ett helt gäng små människor. De har varit på nåt föräldra-barncafé just före oss och det är ett myller av föräldrar och barn. Barn som ska kläs på, barn som ännu ska ha litet mat. Barn som kryper och springer och bara är gudomliga. En extra bonus är att deras föräldrar i många fall är mina elever från förr.
Men i torsdags kom det närmare. Då blev jag gammelfaster. Min brors äldsta och hennes man fick ett flickebarn. Jag hade inte trott att det skulle kännas så speciellt. Men när jag såg bilden av det nya livet - en bild som för övrigt är den vackraste bebisbild jag har sett - då kände jag hur fint det var att en ny släkting hade blivit född. Jag kunde bara ana hur det kändes för de nya föräldrarna och de nya mor- och farföräldrarna.
Den kvällen lyckades tankarna på den nya bebisen förjaga alla röriga tankar i mej. Det blev så rent och klart. Inför ett sådant under som en ny levande varelse förbleknar allt annat.
Välkommen till världen, du lilla knyte. Du är älskad. Hälsningar från gammelfaster som inte kan se sej mätt på bilden av dej. Så rofylld, så ren.