torsdag 5 maj 2016

En dag på Hemmet

Moster på Hemmet har haft en stroke. Nog vid medvetande och medveten men sängbunden. Och har svårt att tala. Hemmet har lovat att hon får vara kvar. Att man sköter henne där trots att hon är sängpatient. Det bästa som kunde ske. Där känner personalen henne och vet hur hon vill ha det. Det är inte säkert att hon känner igen dem men jag är säker på att kroppen minns och att hon känner sej trygg när vana händer rör vid henne. Plus att hon känner igen rösterna - om hon hör dem.
På tisdag kom det ett larm att hon blivit sämre man kallade på kusin H. Då bestämde jag att tidigarelägga mitt besök - tillbringade hela dagen igår på Hemmet. Sittande vid sängen. Hållande hand, smekande. Talande, nynnande, sökande ögonkontakt, puffande kuddar när kroppen signalerade att allt inte var bra. Lyssnande på de få ord som kom - utan att alla gånger förstå orden. Och sällan meningen.
I något skede var vi tre kusiner på plats och då blev det mycket tal om våra moster-/fasterminnen. Men för det mesta var det bara moster och jag.
Det kändes vemodigt men samtidigt var det en fin känsla av lugn. Påminde om när jag satt hos mamma. Och kanske därför gick det så djupt in i mej. Det kände gott att märka att det var gott för moster att få hålla handen. Då blev hon lugn.
Hann registrera livet på Hemmet under dagen. Och konstaterade än en gång att personalen är fantastisk. Undrar om inte grunden till det ligger i det goda kamratskap som verkar råda. Hörde dem tjoa med varandra när de möttes. Och så måste de nog ha vårdetik på schemat på fortbildningsdagarna. Om de inte har den inbyggd i sej. Ett så fint bemötande! De rör vid moster, talar till henne så hon förstår. De håller handen tills hon blir lugn. Och har gjort det hela tiden. Hon är helt trygg. Var med när hon flyttades över till "badsängen". Helt lugnt var det trots att hon drogs över från en säng till en annan. "Skönt" hade hon sagt när hon badades. Personalen har till stor del koppling till hennes egen hemby - hon har känt släktingar.
De tog också hand om mej och grälade då jag inte hade förstått att be om mat. Fick en mustig spenatsoppa.
En annan sak jag la märke till - personalen knackade innan de gick in i ett rum. Respekt.
Så fast det kändes jobbigt att fara från moster var det gott att tänka att hon är i goda händer. Och besök har hon också - av kusinerna som bor närmare. Hon är en som har varit en god moster/faster i våra liv.
Hon sov när jag gick. Hoppas hon får fortsätta att ha så lugna dagar som hon hade igår. Trygg.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar