Begravningen

Får man säja att man har haft det roligt på en begravning?  Så sa en kusin när vi gick ut från minnesstunden efter mosters begravning. Ja, det tror jag verkligen man får.
Men först till den högtidliga delen i kyrkan. Den stora vackra Pedersöre kyrka - som har varit mosters hemkyrka. Traditionellt upplägg - som moster skulle ha gillat.
(Note to self: Se till att ordna det så att en känd präst sköter din jordfästning).
Trygga gamla psalmer, blomsteruppvaktning på ett lugnt och varmt sätt. Kusiner i olika konstellationer vid kistan. Jag är så glad över de övriga deltagarna - bysbor och arbetskamrater. Tänk så fint fast moster så länge har varit bortkopplad från byn och samhället. Starkt.
Dessutom - på det personliga planet blev jag så glad över att en av de övriga var en god ungdomsväninna till min mamma. Hon kom ihåg tjejträffar med mamma och mostrarna. Och - visade det sej - hon läser min blogg. Vilken underbar tråd till min mamma. Hej, D. Vi blev dessutom vänner på Fb.
Graven finns i ett relativt nytt område av begravningsplanen - Tempellunden som det så vackert heter.
Kändes så fint med buketterna som täckte graven. Så ska det vara när en moster av den gamla stammen begravs.
Minnesstunden - det var den som blev rolig. Och varm och nära. Det  var bara vi kusiner med diverse familjemedlemmar. Inte ens någon präst eller kantor.  Som om vi skulle ha varit på kaffebjudning hos moster. Och vi fick igång en underbar kavalkad av minnen. Den ena efter den andra berättade om moster (ja faster var det för en del av oss). Berättelser som vittnade om det vi redan visste - moster brydde sej om oss, moster hade plats för oss, moster hade många barn fast hon inte hade egna. Men också berättelser om humoristiska episoder tillsammans med moster. Och berättelser från den tid när mosters dagar började vara räknade. Också lilla E - 6-årig dotter till en kusin kom och viskade till mej att hon också hade ett minne. Hon ställde sej upp vid bordsändan och berättade med en liten ljus barnröst hur hon mindes 95-årsdagen på Hemmet.
Vi satt länge och väl och njöt av känslan att få vara tillsammans och på det här fina och lätta sättet komma ihåg dagens huvudperson. Det känns gott ännu idag. Minnesstunden avslutades med psalm - Tack min Gud för vad som varit.
Skulle det inte vara så fel och bakvänt skulle man ha lust att säja att en persons begravning kan bli en av den finaste dagarna i hens liv.