fredag 11 september 2015

Underbart kaos

Trafikstockning. Superlånga köer. Paket efter paket med saker. Och mitt i högarna stod vi hjälparbetare och sorterade. Naiset alaosat, naiset juhlavaatteet, lapset, sleeping, lastenkengät osv.
Platsen är finska Röda korsets möteslokal på Handelsesplanaden. Stämningen är god och vi anpassar våra sorteringslådor - bär ut fyllda lådor, namnger nya - till rådande situation. Ser inte så mycket av de givmilda - märker bara att det kommer massor med fina saker. Pressen på plats. Efter ett tag blir instruktionen att alla som kommer med saker ska styras till innergården. Stänger nästan in en yngling som mekar med sin cykel mest hela tiden. Lokalen är fylld. Vi fortsätter att sortera. Efter ytterligare en stund blir instruktionen att vi inte kan ta emot mera. Nödfall - typ fulla bilar, kört långt - ska köra till Brändö. Där finns ett insamlingsställe. Och efter ytterligare ett tag blir instruktionen att allt ska köras till Mejerigatans lagringsställe - eller ännu hellre att man ska ta hem sakerna och invänta nya instruktioner. Det var inte trevligt att mota folk. Trots att de flesta förstod. Hade egentligen bara en som reagerade med ilska. Och jag fick känna glädje över mitt språkkunnande - blev ofta den som mötte dem som talade svenska. Inne i sorteringen fann också en duktig tjej som helst kommunicerade på engelska.
På något sätt var jag i denhär situationen så fylld av sorterandet och sedan motandet att jag inte aktivt kunde se det otroliga i folks iver att donera och hjälpa. Det har kommit nu först senare. Minnena av alla paket. En del med prydliga småpaket med angivelser om storlekar. Tvättat och struket. Mjukisdjur och andra leksaker. Nyttiga vinterkläder, sängkläder och husgeråd. Enormt. Men det som jag kände redan då var det enorma gemenskap vi kände. Och jag upplevde också att vi  på ett bra sätt tog instruktioner av dem som var våra ledare. Som i allt bevarade sitt lugn. Helt oförberedda de också.
Som det hela utvecklades blev det klart att lagringsstället på Mejerigatan behövde hjälp och jag och en annan av oss for dit. Möttes av en gårdsplan fylld med påsar och väskor med saker och anställda som konstaterade att det här kommer att bli ute under natten. Nå nej,vi kom ju för att bära in det. Och - inte bara vi utan många av dem som kom med saker blev spontant kvar för att bära. Fantastiskt. Glada kommentarer - svettiga nunor - lämmeltåg in i lokalen och 18.20 typ var allt under tak. För mej fortsatte kvällen med en avkopplande och svalkande tranutfärd till Söderfjärden men jag kan lova att minnena från dagen satt och sitter ännu i huvudet. Människors glädje att ge, människors glädje att hjälpa där det behövdes. Och de enorma mängderna av saker.
Kritik kom - förstås Man borde ha förstått, man borde ha tänkt. Hur kan ni stänga  när ni har lovat. Tja - lätt att vara efterklok. Man kunde förutse trängsel och köer när över 2000 personer hade anmält att de tänker komma med. Men det man inte kunde förutse var hur mycket de skulle komma med. Endel hade bilen full. Jag tror säkert att vi alla inblandade lärde oss något av dagen. Men jag vet inte egentligen hur man skulle göra det på annat sätt. Mera lokaler att samla i kanske. Men var? Och i verkligheten kom det så mycket saker att inte enbart lokalerna är fulla utan också behovet är fyllt för ett tag framöver. Ingen ny insamling i sikte i Vasa alltså. Det var budet idag när jag var inne och kollade.
Fylld av tacksamhet och glädje är jag. Det finns hopp. Och ni som vill göra nåt. Jäitä hattuun och följ med vad som säjs. Det kommer säkert att behövas sorterare. Sen när det säjs. Och eventuellt insamling av något speciellt. Gå gärna med i Fb-gruppen Welcome to Ostrobotnia. Så är ni uppdaterade.
Kunde konstatera att flyktingar redan idag kom in och kvitterade ut saker. Tack alla givare, tror jag de sade i sitt inre. Kanske på ett språk vi inte förstår.
Foto: Vasabladet

1 kommentar:

  1. oj så härligt att så många ställde upp!! :) själv hade jag inte möjlighet att donera just i vasa, för det mesta som jag har som går att donera finns i åbo så de fick gå till en hungerdagsloppis istället + att jag inte ens var i Ö:botten just då. Men vi ska kanske bidra med något till Oravais insamling nu på onsdag, om vi hittar något av det som de listat upp att de behöver :)

    SvaraRadera