Under skinnet

Det börjar krypa in under skinnet nu - flyktingproblemet. Nog har vi sett kantrade båtar och hört om drunkningsolyckor förr också men så här massivt har det väl ändå inte varit. Och det kommer så nära. Man får väl skämmas över att man reagerar starkare då. Polis på järnvägsstationen i Munchen. Gränser som stängs. En hel last med flyktingar döda i Österrike - kvävda till döds. I tryggheten. I Åbo efterlyser man vinterkläder för människor i de fyllda flyktingförläggningarna. Privatpersoner vill bjuda ut boende (det klarar byråkratin inte av). O nej. De är så många. De är så desperata. De har varit med om så mycket. De har betalat så mycket för sina transporter. Och en del får betala ännu mer - med sina liv. Skrupellösa typer utsätter dem för fara efter att ha fått deras pengar. Men många - otaliga - kommer fram till trygga Europa. Och blir hejdade. Och blir satta att vänta.
Då man ser människomassorna som behöver en plats - man kan inte tala om ett hem ens - tycker man det är löjligt med den lilla lilla del som Finland tar emot. Och vem ska ta dem? Det kryper i mej.
Och det är klart - helst skulle vi hjälpa dem i deras eget land men det går inte.
Och - det som man inte ens täcks säja - så har vi en del av Finlands folk som anser att vi inte ska utsätta oss för de problem som det innebär att ta emot flyktingar - och ännu värre - de vill bromsa mångkulturalismen så där i princip. Vill inte ta i såna åsikter med tång ens.
Och fast det känns övermäktigt för Europa med alla som väller in och fast det är löjligt få som når vårt land så gör vi nytta för varje människa vi ger ett drägligt liv i trygghet.

Och som på beställning såg jag driftiga varmhjärtade väninnan Marias blogginlägg Bäddad säng till kvällen

Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ. 
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl. 
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler. 
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.

Stig Dagerman