Godnatt jord

Det höstas. Och inhöstas. Den bästa tiden för odlaren har kommit. Man ser resultatet av det arbete som startade redan på våren. All odling lyckas inte. Själv har jag en del otippade misslyckanden i år. Men om man som jag har mycket på gång så lyckas nog alltid nånting. Och man känner glädje. Glädje när man får jobba ute i den friska luften. Samla in. Tömma bärbuskar, gräva upp, klippa ner. Ta hand om - rensa, mosa, paketera, frysa in, torka, lagra i källaren. Åtminstone tycks det i mej finnas en urkvinna som får tillfredsställelse i att samla i lagren inför vintern. Trots att det inte behövs för att jag ska överleva.
Men det tycks också i mej finnas något nästan religiöst i det här med att hantera jorden som ger mej skörden. Jag känner mej ödmjuk när jag vänder den tomma svarta jorden och täcker den med livgivande kompostmull. Godnatt jord, viskar jag. Och väntar på den nästbästa tiden för odlaren - våren när den svarta jorden ska beredas för ny sådd, ny plantering.

Inbäddat lökland

Vilda och odlade hallon