"Elefantmannen" var den ena av dem. ( http://nyheter24.se/filmtipset/film/elefantmannen.html). Om en kraftigt deformerad man som efter att ha visats på cirkus tas om hand av en kirurg som inte kan bota honom men väl ge honom ett mänskovärde. På något sätt en pervers film idag när man vet att mycket skulle kunna åtgärdas och när man inte sysslar med lyteskomik ens å cirkus - och dessutom - hans vanskapta kropp med allehanda bölder (?) hade blivit sådan av att hans mor under graviditeten blivit trampad på av en elefant. Nästan för osannolik men gripande och annorlunda.
Den andra filmen hette "Fjärilen i glaskupan" (http://www.svd.se/kultur/film/tungt-amne-med-latt-hand_782645.svd). Och den var stark för mej. En verklighetsbaserad film om en man som efter en stroke bara kan röra ett öga. Men hör och fattar allt som säjs. Och hur en vårdare med ögonblinkningsteknik hjälper honom att skriva en bok. Om kampen och förtvivlan - om att vara inlåst i sin kropp.
Två filmer om sjukdom - och på sjukhus. Tufft.
 |
| Fjärilen i glaskupan |
 |
| Elefantmannen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar