Lyx är att ha en konstant skriver B:s unga brorsdotter A i sin blogg. Fick mej att tänka till. Har ju alltid beskrivit mej själv som rutinmänniska och nästan tyckt att det är nästan skämmigt - litet oflexibelt. Men det jag kallar rutin är nästan detsamma som hon så vackert talar om när hon talar om lyxen att ha konstanter. Hennes konstanter är släkt och vänner, sommarstugan i Finland och annat som är oföränderligt - som håller när allt annat vacklar. Man blir glad när man läser så vacker text. Såhär är det ju. Jag minns att jag kände mej utkastad i världen när jag bytte jobb för länge sedan och att jag då sa till B att jag upplever att det enda som då var bestående var han och kyrkokören. Älskade att ha de rutiner jag knöt till dem. De var min trygghet och det jag höll fast vid tills jag blev du med mitt nya jobb. Men också annat jag betraktar som oflexibel rutin är ju faktiskt min lyx - mitt hem, mina vänner, min familj, doftminnena, min hemstad, mina TV-rutiner...Men en av mina konstanter är borta. Det märks.
Citerar till slut den kloka inledningen till A:s blogg - tack för den.
"Alla människor utgår helt enkelt ifrån sig själva, sina egna livserfarenheter och sina egna intryck i allt de gör, tänker och tycker. Det kan kännas jobbigt ibland, att plötsligt känna sig liten och icke-unik. Eller, så kanske det bara betyder att det som är viktigt och bra för vissa, är oviktigt och ointressant för andra. Det är först när man verkligen inser detta, som man kan slappna av, sluta ta sig själv på så stort allvar och faktiskt sedan njuta av det som på riktigt betyder något här i livet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar