Fler och fler

Varje år tänder jag ljus i allhelgonatid. Vid minnesstenen på begravningsplatsen i Sundom. Granne till mitt torp. Och för varje år tycks det vara flera jag tänder ljuset för. När vi började med tändandet var min mamma ännu med och det var konstigt att det efter hennes död bara var B och jag. Och att våra goda vänner fanns med bland dem vi tände för. Men att det skulle bli så att jag i år tänder ensam - det kunde vi inte ana ifjol. Att min levande, glada och starka B skulle vara bland dem jag tänder mitt minnesljus för... Tändas ska det trots att det nog inte blir lätt. den varma ljuslågan ska lysa för kärleken till dem som är borta. Och litet extra mycket för B.