Imorse då jag vaknade kände jag av den stora tomheten och saknaden. Den där som man inte kan härleda till ett minne eller en plats eller en händelse. Bara ett stort saknadstäcke som lade sej över mej. Tror att det till en del hade att göra med att denna måndag förmodligen är den första lediga dagen som inte hade nåt program. Det som jag så har längtat efter! Men det har antagligen varit klokt att ha program varje dag i alla fall...
Medan jag spekulerade i de här banorna kom jag på en "punktorsak" i alla fall. Jag ska för att ta blodprov imorgon. Till sjukhusets labb. Där jag var så många hemska gånger med B. Väntade så hemska resultat. Kämpade så med parkeringar och annat praktiskt. Jag är skadad vad gäller det stället! Men jag kan inte undvika att gå dit så det får bli en övning i att övervinna...
Sen - den oprogrammerade dagen - det blev optikerbesök kl 13. För att jag ska få tala om hur illa jag tycker om mina progressiva. Undrar vad han tycker om det...
Det VAR nog ganska jobbigt att besöka sjukhuset och labbet. Och till råga på allt så fungerade inte Nettilab - första gången. Men jag klarade av det och det jobbiga...
SvaraRadera