Historia

Jag har bloggat/skrivit hemsida så länge nu att det börjar vara intressant med tillbakablickar. Kollade idag tidpunkter nära dagens datum, den 24 augusti bakåt i tiden och tänkte delge er det.

Fredagen den 24 augusti 2007           

Det finns två små tidskrifter där Bo och jag möts över intressanta artiklar, personporträtt och insändare. Båda är av den kategorin att de också innehåller mycket sånt som vi bara inte kan hitta nåt gemensamt i och också sånt som ingen av oss kan skriva under. Och det intressanta är att tidningarna representerar sådana ytterligheter som religion och politik. Den ena är Kyrkpressen, kyrkans språkrör och den andra är Arbetarbladet, SDP:s språkrör. Där kan man bara se. Och vad kan man se. Jo, att om det finns tillräckligt med klokskap i religion och politik finns det rum för många, ja till och med rum att mötas...

Tisdagen den 26 augusti 2008           

Mina grannar har gift sig. Ett moget par som har levt ihop ett bra tag. Inget konstigt med det annat än att det skedde på en onsdag (20082008). Men det som fick mig att reflektera var en annan granne som kollade med mig om vi brukar uppvakta från husets sida. Kunde bara konstatera att vi inte brukar gifta oss i vårt hus och inte få barn heller, men väl fylla jämna år, bli klara med studier och annat. Och att vi inte uppvaktar från husets sida. Det väntar vi med tills nån dör! Verkar nästan perverst när man radar upp det på det här sättet men det har nog sina skäl. Att hedra en avliden med en inbetalning eller en blomma tycker jag är ok. Det är en fin kultur vi har att visa uppmärksamhet vid dödsfall trots att man kan säga att det är så dags då... Att man inte i ett höghus uppvaktar de levande kan väl nog vara praktiskt. Var skall man dra gränsen? Jämna födelsedagar? Bröllop? Barnafödslar? Men tänk om en ny hundvalp är mera värd att fira - enligt ägaren. Eller 50-åringen som hemlighåller sitt jublileum? Eller nån som blir bitter av att bli bortglömd om styrelsens anteckningar inte stämmer... När nån dör är det entydigt... Konklusionen är den att vi hedrar en människa som dör och sen får vi sköta resten på privat bas och förstås verbalt heja på varann i alla möjliga små tilldragelser. Så grattis mina nygifta grannar!

Onsdagen den 26 augusti 2009
För en tid sen kom jag av nån anledning att tänka på min fars dödsdag. Jag minns den kristallklart trots att det är över 30 år sedan. Mina känslor får jag inte fram minnesspåret på, förmodligen var det så starkt att spåret är ganska slitet. Nej det som jag fick upp var spåret av det som hände runt omkring mej den dagen.Eller rättare sagt, de människor som fanns till för mej den dagen. Min pappa hade varit allvarligt sjuk och legat i respirator en längre tid så det var inte helt oväntat när det ringde på dörren i studielyan i Åbo den där söndagsmorgonen i maj. En studerande släkting som inte kände mej var den som kom med budet. Han hade tydligen telefon så man hade ringt till honom från Vasa. Nån hade ringt, min mamma hade inte heller telefon. Kan inte ha varit allt för lätt för honom att komma. Tjejen jag bodde med var en handlingskraftig och klok människa. Själv var jag förmodligen helt förlamad. (Det var då jag insåg att man inte kan vara förberedd på ett dödsfall). Nåväl, vi insåg att jag skulle ta mej hem till Vasa så snabbt som möjligt. Dvs med flyg samma dag. Packandet var gjort för jag skulle byta boende inför följande läsår och hade föäljaktligen grundpackat på förhand. Det var just inför sommarlovet. Problemet var bara att vi inte hade så mycket pengar hemma. Det kostade en hel del att flyga. Kompisen L for iväg till sin moster som bodde utanför stan och för att jag inte skulle behöva vara ensam lotsade hon mej till en bekant som råkade vara ensam hemma. Där fick jag lätta mitt hjärta och han kom med mig till flygterminalen och ordnade biljetter. När L kom med pengarna tog hon mej på promenad. Jag minns de vackra blommorna vid åstranden. Jag tror de var röda. Eskort till flygterminalen där en bekant fanns. På väg till Vasa. Han fick mej som bänkgranne och fick utan att han bad om det ta del av min sorg. PÅ flygfältet hemma fanns mamma och en hög med släktingar som i sin tur varit hennes och syskonens stöd under dagen. Och så var vår familjespillra samlad. För att tillsammans möta allt det som kommer när en far har dött.
Men jag säger det - vilket nätverk! Och helt vanliga människor som förstod att göra det som behövdes!
Sen minns jag ännu hur fint det var när jag kom tillbaka och en studiekamrat med en kram eller därmed jämförbart visade sitt deltagande. Inga ord, bara närhet och värme. Då lärde jag mej också att man SKA visa sörjande att man är med dem. Det finns inget som är fel, bara det att inte reagera...

 Tisdagen den 24 augusti 2010      

Som nybliven deltidspensionär måste man bara reflektera över hur det känns. Och vad som känns. Har nu varit hemma 2 hela dagar, två tisdagar (har blivit litet extra pga skolstart och annat). Och det är nog så att det är de små vardagliga sakerna som känns. Det att få se film sent och tidigt - om man vill. Att kunna sticka ut till Sundom och jobba om vädret är rimligt. Att tvätta kläder när det är torkväder (lyckades inte riktigt preja torrvädret igår). Att försöka skola sej till att somna om efter tidningsläsandet 4.30. Mycket viktigt! Att inte behöva packa matsäck varje dag. Att inte behöva planera jobbkläder för hela veckan. Att inte behöva använda bilen varje dag. Men också annat smått och gott. Som man faktiskt kan ta ut till fullo trots att det lediga sjoket inte är så långt.
Kopplar jag bort skolan? Tror inte det eftersom jag hela tiden är inne och läser mail. Kanske det blir annat nån gång men jag är inte så säker... Och nog tänker jag på jobbet men jag vet nu inte om det stör.
Men det som nu förvånar mej är känslan att jag inte gör just nåt. Antagligen har jag inte mentalt ännu lyckats ställa in prestationsnivån på 50%. Men det var en intressant iakttagelse och jag måste få in i mej att nån annan också presterar. Lika mycket som jag. Och duktigt! Men jag kan nog inte annat än rekommendera. Jobbet minskade med 50% och lön i hand (detta år) typ med litet över 20%. Toppen!

22 aug 2011

Betedde mej riktigt som en ledig pensionär idag och tog mej god tid på Bibban. Tillsammans med Bo dessutom. Hittade en Faldbakken på bytesbordet och ett par dockskåpsböcker och ett par romaner. Tog mej dessutom tid att gå och söka på musikavdelningen och hittade en pianonybörjarbok som jag inte har testat (trorr på under där - en vacker dag kommer det nån pedagogik som får mej att spela på riktigt). Och sen gick vi till tidningssalen och bara satt och njöt av att få välja tidskrifter efter eget intresse och sitta och läsa i vacker och lugn (inte helt) miljö. Lyxliv för pensionärer och gratis för alla! Avfärden blev litet speciell när larmet gick. Vad det var som orsakade det vet vi väl inte men vid disken trodde man på den DVD som fanns i min pianobok. No problem...